Artiklar på temat

Rörelseglädje, nyttig mat och en framtidstro

Titti Meden — Wed, 21 Dec 2022 10:29:04 +0000

Rörelseglädje, nyttig mat och en framtidstro

Titti Meden ons, 12/21/2022 - 11:29

Författare

Publicerat

02 januari 2023

Barnen på förskolan Snilleblixten i Halmstad ska få med sig rörelseglädje, ett intresse för nyttig mat och en framtidstro. Förskolan ingår i Norlandias koncern och arbetar utifrån koncepten ”Mat med smak”, Norlandiaskuttet och Go Green.

– Vi vill skapa goda levnadsvanor från start, förklarar Emelie Tibell, rektor.

Rörelseaktiviteter varje dag

Norlandiaskuttet innebär att barnen ska erbjudas 20 minuter organiserad rörelseaktivitet varje dag. På Snilleblixten ordnas alltifrån yoga, fantasivandringar och dans till hinderbanor och cross fit.

– Rörelseglädje är så mycket mer än att bara springa och hoppa. Barnen får testa många olika sorters aktiviteter. Då kan även de som brukar vara fysiskt inaktiva hitta något som de tycker om, berättar Elin Samevall, förskollärare.

När kompisarna rör på sig är det dessutom lätt att dras med.

– Det blir ett sätt att leka och umgås, säger Emelie Tibell.

Eftersom barnen gillar olika fysiska aktiviteter utmanas pedagogerna i att inspirera dem till sådant de vanligtvis inte gillar.

– Hur fångar vi till exempel de barn som gillar att dansa men som inte gillar bollsporter? Hur kan vi dansa med bollarna? funderar Elin Samevall.

Fysisk aktivitet på förskolan kan göra att barnen också rör sig mer på fritiden.

– Det blir självklart för dem att vara fysiskt aktiva och det skapar goda vanor. Vi vill vara en motpol till att barn blir alltmer stillasittande, förklarar Emelie Tibell.

På barnen märks skillnad beroende på vilken organiserad aktivitet de haft. Efter ett fys-pass har de lättare för att koncentrera sig. Har de däremot haft ett yoga-pass kan de behöva lugn och ro en stund.

– Det är viktigt att också lära sig att varva ner, poängterar Elin Samevall.

Föräldrapepp

Även föräldrarna har erbjudits ibland fysiska aktiviteter, såsom ett tabata-pass när de hämtar på eftermiddagen.

– Vi kallar aktiviteterna för föräldrapepp. Det är ett sätt att erbjuda familjerna det lilla extra, säger Emelie Tibell.

Varje år bjuds föräldrar också in till ett Vasalopp på Snilleblixtens gård. Självaste ”Gustav Vasa” kommer på besök och håller i uppvärmningen.

– Han är noga med att man inte bara står och tittar på utan att alla är aktiva. Under loppet bjuds åkarna på blåbärssoppa. Vasaloppet är en stor happening hos oss, säger Elin Samevall.

Fantasilekar på stor gård

Snilleblixten har en stor utegård och gott om yta. Det finns bland annat en hinderbana och en klätterställning men framför allt erbjuds fantasilekar. Barnen får använda sin fantasi och leka med det som finns på gården.

– Barnen är ute två gånger varje dag. När de börjat hos oss brukar föräldrarna märka att de använder fantasin mer när de leker ute, berättar Emelie Tibell.

Mat med smak

Hälsosamma vanor handlar också om nyttig mat. Därför är måltidpedagogiken viktig på Snilleblixten. Barnen ska få utforska och våga testa nya smaker. Pedagogerna har ett nära samarbete med förskolans kock – som för övrigt nominerats till White Guide Junior, årets förskolekök, två år i rad.

– Vi vill utmana smak och lukt. Eftersom matminnen skapas tidigt i livet formas många av dem på förskolan, förklarar Elin Samevall.

På förskolan bjuds barnen på grönsaker som de kanske inte äter hemma. Till mellis erbjuds inte bara frukt utan ibland även svartkål, gul morot, grönskålschips eller kålrabbistavar.

– Vårt mål är att det ska bli lika enkelt att äta sådana grönsaker som att äta gurka. Vi pratar också mycket om mat, såsom hur låter det när man biter i en morot jämfört med en banan? Vi vill att barnen ska förknippa till exempel kålrot med något positivt, berättar Emelie Tibell.

Pedagogerna har märkt att vad barnen gillar beror framför allt på tillagning och servering snarare än på grönsaken i sig. När till exempel polkabetor erbjuds i form av spagetti är det fler barn som vill äta dem för att det kan bli roliga tävlingar. Vem suger i sig polkasnören snabbast som ett hallonsnöre?

– Det handlar om att leka in ny mat, göra den rolig och intressant. Även barn, som vanligtvis inte gillar polkabetor, vill vara med när grönsaken serveras på det sättet och i den kontexten. Vi vill möta barnen där de är i sina upplevelser av mat och grönsaker, säger Elin Samevall.

Grönsaker kan också användas i utbildningen på olika sätt. Man kan räkna matte med färgglada morötter eller skära dem i olika geometriska former. Svartkålen kan användas för att måla med.

– Man måste få testa, känna och ta sig an grönsakerna på ett lekfullt sätt. Det är egentligen inget annorlunda jämfört med om du aldrig hållit i en pensel. Man måste få prova sig fram, tycker Elin Samevall.

Samtidigt är det också tillåtet att inte tycka om allt. Barnen ska lära känna vad de själva tycker om.

– Eftersom grönsaker smakar olika beroende på hur de är tillagade vill vi att barnen får prova olika former. Den som inte gillar rivna morötter kanske istället gillar kokta eller stekta, säger Elin Samevall.

När det är säsong för majs kommer ”Majsan Majs” på besök (material från Läromat). Hon bjuder på majs, rostar majskolvar och poppar popcorn. På hösten har Snilleblixten också ordnat en skördefest där föräldrarna delar med sig av frukt eller grönsaker från trädgårdarna som de själva inte hinner ta hand om.

– Vår förskolekock har också erbjudit en matlagningskväll för föräldrarna, berättar Emelie Tibell.

Go Green

Snilleblixtens tredje koncept är ”Go Green”, att lära barnen om hållbar utveckling, vara mathjältar och minska matsvinnet. Med förskolans elcykel kan de också ge sig ut på utflykter, upptäcka samhället och närmiljöerna.

– Go Green handlar även om att skapa framtidstro. Det ska vara ett livslångt lärande och våra tre koncept knyts samman, säger Elin Samevall.

Viktigt med arbetsglädje

Roliga aktiviteter, såsom midsommarfirandet, Nobelfesten i december och pedagogernas teater för barnen på förskolans dag, är viktiga. Att jobba på Snilleblixten handlar om att ha ett eget engagemang och en vilja att barnen ska få med sig så mycket som möjligt. Även om förskolan är stor är känslan familjär.

– Vi är en helhet och har en gemenskap i huset. Alla ska vara bekanta med varandra så att barnen känner sig trygga i miljön. Vi försöker tänka innovativt och hitta nya möjligheter, berättar Emelie Tibell.

En viktig del av arbetet på Snilleblixten är också att känna arbetsglädje, ha roligt på jobbet.

– Det är viktigt att skratta varje dag. Precis som alla andra förskolor är våra pedagoger sjuka eller vabbar ibland men vi försöker lösa det som uppstår med ett leende på läpparna, säger Emelie Tibell.

Artikelfoto: Förskolan Snilleblixten.

Maten och måltiden Pedagogisk miljö

De undervisar i utematlagning

Ninlil Athoraya — Tue, 15 Feb 2022 14:53:00 +0000

De undervisar i utematlagning

Ninlil Athoraya tis, 02/15/2022 - 15:53

Författare

Admin Istrator

Publicerat

16 februari 2022

En sprakande brasa och mat som fräser i stekpannan. Barnen leker i skogsgläntan och snart är lunchen klar. Visst låter det mysigt?

Förskollärarna Linus Nilsson och Andreas Fjällman älskar att vara i skogen och har tagit med sig många barngrupper genom åren. De lagade pytt i panna, soppor, grytor och kolbullar och ofta fick barnen vara med och hacka eller skala morötter.

Idén om att ta det vidare och sprida kunskapen till fler har funnits med dem länge. När utepedagogen och slöjdläraren Joacim Norberg anslöt beslöt de sig för att satsa. Det var fyra år sedan, nu driver de företaget Naturens hemligheter och bland kunderna finns alltifrån kommunala och privata förskolor till länsstyrelser och universitet.

Under pandemin har intresset exploderat och de ser att fler förskolor vill ut i skog och mark.

– Det är jätteroligt. Vi ser verkligen ett ökat intresse för att lära mer, både från förskolor och privatpersoner.

Pedagogisk vinst

Kurserna hålls i skogen, och bland mossa, sten och träd lär de ut knepen för att lyckas med lunchen i skogen.

– Som pedagog får man fundera på syftet med just sin utomhusmatlagning; behöver det gå undan och serveras fort för att ge tid och fokus åt exempelvis ett projektarbete man arbetar med, eller vill man fokusera på matlagningen och låta det momentet vara en pedagogisk stund i sig själv? Båda scenarierna kräver olika typer av förberedelser. I det första fallet är förberedelser nyckeln till att lyckas, såklart i kombination med förutsättningar att kunna genomföra förberedelserna. I det andra fallet finns stora möjligheter att göra barnen delaktiga i själva matlagningen.

I början var Linus orolig för att barngruppen inte skulle respektera reglerna kring elden.

– Men det har aldrig varit ett problem. I stället har brasan blivit en naturlig samlingspunkt på ett väldigt fint sätt. En eld är dynamisk och spännande. Men givetvis måste det finnas ett säkerhetstänk, där bara pedagoger får vara närmast elden och gruppen alltid har med sig en brandfilt och vatten om något skulle hända.

De upplever att matlagningen och lunchen i skogen ger ett lugn i barngruppen.

– Stressen försvinner, eftersom man inte måste hem till förskolan för att äta. Det blir en kontinuitet och barnen kan låta leken fortsätta utan avbrott.

Efter hand gjorde de allt mer avancerade maträtter i skogen. De helgrillade rotfrukter i elden, bakade bröd och toppade med vilda växter. De plockade löktrav, som precis som namnet antyder har ett stråk av lök, kärleksört, som har en ärtig smak, och harsyra, som är så syrligt att det nästan kittlas på tungan.

– Barnen uppskattar verkligen att plocka vilda växter till maten och jag upplever att många barn som normalt är lite knussliga med maten äter mer ute. De vågar prova på ett annat sätt.

Många läroplansmål går också att nå genom utematlagning. Elden är till exempel en form av kemi och fysik och delaktighet skapas genom att göra maten tillsammans.

– Man kan också välja att jobba tematiskt. I en barngrupp arbetade vi med kol som blev kvar när elden slocknat. Vi lagade också kolbullar och pratade om kolmilorna förr.

Vilka reaktioner har ni mött från förskolepersonal som gått kursen?

– Bara positiva. Många inser att det inte behöver vara svårt att laga mat över öppen eld i barngrupp. Vi har också fått höra att många föräldrar verkligen uppskattar utflykterna.

Tips

Håll ett öga på väderleksrapporten. Vid stark vind eller regn är det svårt att göra upp eld.
Stek i gjutjärnspanna. Den kan du sätta direkt i elden om du vill.
Gör en pagodeld eller en pyramideld. Googla på hur de ser ut. Tänd med tändstickor eller tändstål.
Har ni en iordningställd grillplats nära? De är ofta lediga på vardagarna.
Låt föräldrarna skicka med en tom matlåda till barnet och skicka sedan med den hem för disk, om förskolan inte kan bistå med tallrikar.

Vilda växter att plocka

Det finns så mycket mer än blåbär, hallon och lingon i skogen. Titta efter brännässla, perfekt att koka soppa på, eller kirskål och stensöta. Bergsyra är också roliga att leta efter och de ser ut som små piratsvärd.

Skogspizza

Stora konservburkar är till exempel utmärkta pizzaugnar. Sådana tomburkar brukar man kunna få från närmaste skolkök. Locket blir en perfekt plåt och alla pizzaingredienser kan packas i burken på väg till skogen. Pizza är mysig utemat som är lätt att anpassa utifrån allas önskemål. Och vill man inte baka sin egen pizzadeg är det smidigt med färdiga pizzakit. Stansa ut så många pizzabottnar du vill ha, packa dem med smörgåspapper emellan i en påse. Väl ute i skogen är det bara att fixa en eld i lugn och ro. Montera pizzorna med önskad topping strax innan tillagning. Ät och njut.

Tänd en brasa och elda tills ni fått fin glöd. Sprid ut glöden i eldstaden och placera pizzaugnarna på glödbädden. Bakningen kan boostas genom att bygga upp en reflektoreld där värmen från lågorna leds in i konservburkarna.
Ha med värmetåliga handskar och se till att rotera plåtarna i ugnen med jämna mellanrum så att pizzan blir jämnt gräddad. Tillagningstiden är 10–20 min, men som alltid vid utomhusmatlagning gäller det att ha förståelse för att förutsättningarna kan ändras beroende på rådande väderförhållanden med mera.

Säsongens bästa vildplockade pizzatopping:

Löktrav
Kärleksört
Våtarv
Svalört
Tusensköna

Utomhuspedagogik Maten och måltiden

Lärande för hållbar utveckling – börja med maten!

Ninlil Athoraya — Fri, 17 Dec 2021 11:57:46 +0000

Lärande för hållbar utveckling – börja med maten!

Ninlil Athoraya fre, 12/17/2021 - 12:57

Författare

Admin Istrator

Publicerat

04 januari 2022

Klockan är strax efter 11 och matvagnen skramlar in på avdelningen. Barnen sätter sig till bords och tar för sig från olika skålar. På förskolan äter många barn två måltider per dag och vissa till och med tre. Här, menar Johanna Björklund, agronom och docent i miljövetenskap vid Örebro universitet, finns ett perfekt tillfälle att förstå den stora bilden.

Enligt en rapport från Livsmedelsverket 2019 är syftet med pedagogiska måltider att bygga goda relationer mellan barn och vuxna och göra måltiden till en positiv upplevelse.

Foto: Pavel Koubek

– Måltiderna är ett konkret sätt att hjälpa barnen att förstå och hantera komplexiteten i de globala hållbarhetsfrågorna, säger hon.

Johanna Björklund är aktuell med boken ”Lärande för hållbar utveckling – Börja med maten”. Hon menar att vi via morötter, potatis och ja, all sorts mat, kan skapa en stark ingång till ett engagemang i miljö- och hållbarhetsfrågor.

– Måltiden är konkret och relaterar till barnets vardag och barnet tillåts upptäcka världen utifrån sig själv. Här ligger förskolan verkligen i framkant och jobbar ofta nära barnens intressen.

– Hållbar utveckling handlar också om att lära känna sina egna ställningstaganden och via maten är vi vana vid att människor har olika åsikter. Någon tycker om potatis, en annan gör det inte och med den grunden kan vi förstå att olika personer har olika syn på saker och det är också en viktig insikt i hållbarhetsfrågan.

Vill du ge ett konkret exempel?

– Man kan till exempel undersöka hur maten produceras, kanske genom att odla den på förskolegården och på så sätt skapa en förståelse för grödan, jord och odlingen. Sedan kanske matresterna läggs i en kompost och vips illustreras kretsloppet för barnen.

Men mat kan också bli källa till konflikt.

– Vi vet alla att vi behöver äta mindre kött och mer växtbaserat för klimatets skull och genom att prata om frågan kan vi få kunskap om hur vi ska äta.

Miljöfrågan är komplex

– Det är svårt. I vissa fall är den mer långväga maten mer klimatsmart än den som odlats nära och i andra fall är det tvärtom.

I boken berättar hon om ett exempel där barn undersöker hur klimatsmart maten de äter i skolan är och fokuserar på ris, potatis eller pasta. De kommer fram till att ris kräver stora miljöresurser för att framställas och sällan är bra ur klimatsynpunkt.

– Men så inser de att en av elevernas mamma har en thairestaurang och då kopplar de på den etiska frågeställningen. Exemplet visar hur komplext mat är och därför hur viktigt det är att vi pratar om frågan.

UNESCO slår fast att lärande för hållbar utveckling behöver vara elevcentrerat och att det behöver utgå från barns och ungdomars liv och tankar och Johanna Björklund menar att vi måste lyssna in barnens funderingar – och börja i dem.

– Lyssna på barnens funderingar kring mat och börja där.

Att bjuda in måltidspersonalen och låta dem berätta om måltiden är också en bra start.

– Kockarna har ofta stor kunskap kring hållbarhet och jag tycker att man ska se dem som en pedagogisk resurs.

Att gå in i köket och få vara med är också en upplevelse som föder frågor och enligt Livsmedelsverket får förskolebarn nu vistas i köket.

Om maten inte lagas på plats kanske ni kan göra en utflykt till köket där maten lagas?

Vilka positiva exempel har du sett på landets förskolor?

– Det finns flera förskolor som lyfter fram ”Veckans grönsak”, och pratar, provsmakar den och kanske målar av den. Det är ett sätt att få barnen att testa nya grönsaker.

– Att besöka bondgårdar, som många gör, är också ett sätt att förstå helheten och komplexiteten i hållbarhetsfrågan.

Vilken kompetensgrund kring hållbarhet och mat önskar du att pedagoger bar med sig?

– Jag tror man kommer långt på nyfikenhet. Börja i barnens frågor och försök hitta svaret tillsammans. Anledningen till att jag skrev boken var att förskoleutbildningen inte täcker matfrågan och jag upplever att många har kunskapsbrister när det gäller miljö- och hållbarhetsfrågor. Man måste inte kunna allt som pedagog, men en grundläggande förståelse är bra att ha.

Vad ger det barnen?

– Det ger dem en känsla av att kunna påverka. Genom att ha en öppen dialog om mat och kunna förändra en detalj får de kraft, hopp och en känsla av att spela roll. Energiuppvärmningen på förskolan kanske de inte kan påverka, men de kan kräva att mer klimatsmart mat serveras. Den förändringen kan gå ganska snabbt.

Tips!

Gör tallriksmodellen i lera. Låt barnen forma kolhydrater, i form av potatis, pasta eller ris, protein, i form av kött, fisk eller bönor och grönsaker. Ha sedan en utställning i matsalen eller på avdelningen.
Rita upp tallriksmodellen på en tallrik och prata aktivt om de olika beståndsdelarna en måltid ska innehålla.
Använd er av sapere-metoden och låt barnen smaka, testa och undersöka. Prova till exempel att hålla för näsan och dofta på kanel.
Låt provsmakningsskedar bli en del av måltiden. Ibland kan en liten testsked räcka för att väcka ett smakintresse!
Låt måltiden bli rolig. Gör figurer på mackan, låt gurka vara ögon och morot hår.
Bygg insektshotell, arbeta med pollinering. Odla, kanske med bokashi, där matresterna snabbt blir kompost.

Om boken

Titel: Lärande för hållbar utveckling. Börja med maten!
Av: Johanna Björklund
Antal sidor: 160
Utgiven av: Studentlitteratur 2021

Om författaren: Johanna Björklund är docent i miljövetenskap och lärare och forskare vid Örebro universitet. I sin forskning har hon arbetat med såväl hållbara sätt att producera livsmedel som lärande utifrån skolmåltiden. Hon undervisar bland annat inom lärarutbildningen och föreläser i sammanhang där kunskap om mat och miljöfrågor efterfrågas.

Artikelfoto: Sara Damsby

Maten och måltiden Litteraturtips Hälsa och miljö Hållbar utveckling

Selektivt ätande bland barn

Ninlil Athoraya — Wed, 09 Sep 2020 14:47:55 +0000

Selektivt ätande bland barn

Ninlil Athoraya ons, 09/09/2020 - 16:47

Författare

Admin Istrator

Publicerat

10 september 2020

För de allra flesta barn är perioder av krångel med maten naturligt. Man väljer och väljer bort vad man äter och detta kan vålla mycket bry och oro bland vuxna. Uttrycket selektivt ätande har blivit vanligare och vanligare och bland barn med diagnoser inom NPF ingår många gånger matproblematik som en del i funktionsvariationen.

Att barn äter väl är förknippat med bra hälsa

På en föreläsning om barns hälsa fick jag höra att det som flest föräldrar förknippar med en god hälsa hos sina barn är att de äter väl och med god aptit. Detta har etsat sig fast hos mig, att det ligger så djupt hos många föräldrar att en del i ett lyckat föräldraskap är att ens barn äter ”bra”. Samtidigt har nog de flesta föräldrar upplevt mer eller mindre matkrångel hemma och vilken stress som kan följa med detta. Barn lär sig inte att äta automatiskt, detta är en process som måste få ta utrymme och ges möjlighet att äga rum.

Att krångla med maten hör till när man är liten

Rubriken är inte avsedd att provocera, utan snarare belysa att de allra flesta barn har perioder då det är krångligare med maten. Ätsvårigheter är helt enkelt relativt vanligt bland barn, där man till exempel vägrar att äta eller där det är helt omöjligt att prova okända smaker. Att lära sig äta kan vara spännande och väcka nyfikenhet hos barnet, men processen kan lika ofta leda till stress och krångel vid matbordet. Många gånger är det kinkigare med maten hemma än på förskolan. I förskolan verkar fler barn kunna följa någon slags grupprutin vid maten, även om det är många som även här kan ha svårt att få i sig mat.

Små barns ätutveckling

Processen där barn lär sig äta vanlig mat består av många moment som ska koordineras och utvecklas. Det handlar om att gradvis testa nya konsistenser och lära sig att få maten till munnen, kunna tugga och flytta maten runt i munnen och till sist svälja maten. Många muskler och nerver är involverade i denna process, bland annat för att skydda barnet från att sätta i halsen. Att lära sig att äta från sked och senare kunna äta själv med egna bestick kräver också upprepad träning, man ska kunna koordinera handen med munnen och sluta läpparna runt besticken – inte konstigt att det kan ta tid.

Sensorik och motorik hänger ihop

Information från sinnena föregår de motoriska rörelserna vid ätande och ger ledtrådar om vilka munmotoriska rörelser som behövs. Har man aldrig provat en viss konsistens tidigare är det svårt att veta vad som händer i munnen och det kan därför bli svårt att direkt veta hur maten ska tuggas, finfördelas och sväljas. Munrörelser som behövs för att kunna äta fast föda fortsätter att utvecklas långt upp i åldern.

För små barn som fortfarande inte lärt sig hur man ska föra maten in i munnen utan kladd är det bra att inte vara för snabb med att torka dem runt munnen, kladd på läpparna och i mungiporna lockar tungan att slicka bort detta, vilket är positivt för munmotoriken och den sensoriska utvecklingen.

Olika erfarenheter kan synas under förskolans måltider

Vi kan anta att erfarenheterna och ätträningen hemifrån ser väldigt olika ut för de barn som går i förskolan. För en del har ätprocessen fått mycket tid och omtanke, medan andra barn har en begränsad erfarenhet av att prova mat som kräver mer av den som äter. I vissa familjer får maten så stort utrymme att det nästan tar över, där det ständiga pågående projektet är att se till att barnet får i sig mat och näring. Detta är oftast i all välmening men kan ibland bidra till mer stress och att man hamnar i en ond cirkel med maten. Detta behöver man som pedagog förhålla sig till vid matstunder.

Misstänksamhet mot viss mat

Att många barn är misstänksamma mot nya smaker och rätter förklaras till stor del av den naturliga instinkten som vi har med oss att skydda oss från okända smaker som ur ett evolutionärt perspektiv kan vara farliga för oss. Söta saker i naturen är ofta mindre giftiga och detta har bidragit till att det varit viktigt att vara mer skeptisk mot till exempel beska och bittra smaker, något som fortfarande finns kvar hos många barn idag. Samtidigt går det idag att vara kinkig med mat också utifrån att vi har ett helt annat utbud och överflöd av mat, detta fanns inte förr och då fanns det sällan något annat val än att äta det som bjöds.

Bekanta sig med nya smaker

Precis som i andra avseenden finns det en stor variation barn emellan när det gäller intresse och nyfikenhet på att prova ny mat och nya konsistenser. En del barn är mycket mer misstänksamma mot ny mat än andra, detsamma gäller ju för oss vuxna. Oftast kommer försiktighet och rädsla för att prova nytt ungefär i tvåårsåldern, vilket hänger ihop med att barnet blir mer självständigt och självgående och därför i ett historiskt perspektiv behövt vara mer skyddat när det ätit på eget initiativ i naturen. Att i förskolan ha förståelse för denna utveckling är viktigt, så att inte ätovilja eller skepsis mot viss mat hos små barn alltid tolkas som att det handlar om någon form av selektiv ätstörning. Men för en del barn är det mer komplicerat än att det handlar om naturlig misstänksamhet mot nya smaker och konsistenser.

Selektivt ätande

Selektivt ätande innebär att man äter väldigt begränsat. Det kan vara att man bara kan äta ett fåtal livsmedel eller maträtter. För många barn med någon form av funktionsvariation, såsom autism och adhd, är olika former av mat- och ätsvårigheter inte ovanligt. Orsakerna är varierade, det kan handla om en annorlunda perception där barnet har en särskild känslighet för olika sinnesintryck såsom smak och lukt, vilket påverkar upplevelsen av konsistenser, färger, tuggmotstånd och så vidare. Selektivt ätande kan också bero på en känslighet för förändringar och variation i stort, där ett fåtal livsmedel är trygga och fungerar, men där allt nytt och annorlunda triggar stora stresspåslag hos barnet. Inom förskolan har man på vissa ställen märkt en ökning av specialkost till barn som äter selektivt, vilket kan hänga ihop med ökad kunskap och förståelse för detta.

Selektiv ätstörning – ARFID

På Vårdguiden kan man läsa om olika former av ätstörningar och de flesta är främmande bland barn. Just selektiv ätstörning, också kallad ARFID (avoidant/restrictive food intake disorder) – det vill säga att man undviker många livsmedel och endast äter ett fåtal – är den ätstörning som är vanligast bland barn. Inom ARFID verkar det finnas tre överlappande undergrupper, där orsakerna till det selektiva ätandet varierar:

En grupp består av de som inte har någon tydlig aptit och av denna anledning är ointresserade av mat.
En grupp består av de som äter selektivt utifrån sensoriskt obehag som man upplever i relation till mat och livsmedel. Det kan handla om färg, temperatur, konsistens, textur, om maten är blandad eller komponenter rör vid varandra o.s.v.
En grupp består av de som äter selektivt av rädsla för negativa konsekvenser vid matintag, till exempel att maten ska framkalla kräkningar eller kan sättas i halsen.

Att barn äter selektivt på grund av sensoriskt obehag är samtidigt mycket vanligt hos barn och i de allra flesta fall medför detta varken hämmad tillväxt eller kvarstående besvär (Läkartidningen 37/2018).

När förskolan ska stötta barn med selektivt ätande är dialogen med vårdnadshavare oerhört central för att kunna förstå hur ätbeteendet ska tolkas och hur man kan stötta barnet på bästa sätt i förskolan. Förskolans bild kan också vara till stöd för föräldrarna, som kan få en breddad bild av barnets ätbeteende.

Att tänka på

Att vi har rutiner och struktur vid måltiderna i förskolan skapar förutsägbarhet och kan hjälpa de barn som känner oro och stress inför måltidssituationer. Lugn och ro i samband med måltiden, där man har sin bestämda plats och där man får hjälp med maten i den omfattning man har behov av det, skapar trygghet för barnen. Som vuxen i förskolan är man en rollmodell även vid måltidssituationer och när vi visar barn att vi njuter av maten kan det bli mer lockande för dem att prova. Det leder aldrig till något gott att gå in i maktkamper med barn vid måltider och vi ska aldrig tvinga barn att äta. Istället kan vi uppmuntra barn att smaka på deras villkor igen och igen, för att bidra med nya materfarenheter och väcka barnens nyfikenhet och intresse för nya livsmedel och smaker. Fler tips för barn med en typisk ätutveckling går att läsa här.

När det handlar om barn som av olika anledningar har svårt att få i sig mat och äter selektivt är dialogen med vårdnadshavare som sagt a och o, så att vi kan stötta på bästa sätt. För de barn som har en diagnos kan det finnas stöd och idéer att få från samverkanspartners inom landstinget, förutsatt att vårdnadshavarna samtycker till en sådan kontakt.

Diskutera i arbetslaget

Hur ser det ut i vår barngrupp när det gäller barnens ätande?
Hur är stämningen vid våra måltider?
Finns det något barn vi behöver stötta på ett annat sätt vid måltiderna?
Finns det barn där vi behöver ha en dialog med vårdnadshavarna kring barnets mat- och ätbeteende, för att få mer kunskap och förståelse?

Referenser

Eddy, K. T., Thomas, J. J., Hastings, E., Edkins, K., Lamont, E., Nevins, C. M., Patterson, R. M., Murray, H. B., Bryant‐Waugh, R. & Becker, A. E. (2015), Prevalence of DSM‐5 avoidant/restrictive food intake disorder in a pediatric gastroenterology healthcare network. International Journal of Eating Disorders, 48(5), 464-470.

Kurz, S., van Dyck, Z., Dremmel, D. et al. (2015). Early-onset restrictive eating disturbances in primary school boys and girls. European Child & Adolescent Psychiatry, 24(7), 779-785.

Norris, M. L., Spettigue, W., Hammond, N. G. et al. (2018). Building evidence for the use of descriptive subtypes in youth with avoidant restrictive food intake disorder. International Journal of Eating Disorders, 51(2), 170-173.

Sepp, H. (2013). Barn som vägrar prova nya smaker. Tillgänglig via https://forskoleforum.se/artiklar/barn-som-vagrar-prova-nya-smaker

Strand, M., von Hausswolff-Juhlin, Y. & Welch, E. (2018). ARFID: restriktivt ätande utan rädsla för viktuppgång. Läkartidningen 115(37), 1-4. Tillgänglig via https://lakartidningen.se/klinik-och-vetenskap-1/artiklar-1/klinisk-oversikt/2018/09/arfid-restriktivt-atande-utan-radsla-for-viktuppgang/

Svenska logopedförbundet. Barn som inte äter - Information om orsaker, utredning och behandling av barn med ätsvårigheter. Tillgänglig via http://www.logopedbolaget.se/wp-content/uploads/2017/03/broschyr-%C3%A4tovilja.pdf

Thomas, J. J., Lawson, E. A., Micali, N., Misra, M., Deckersbach, T., & Eddy, K. T. (2017). Avoidant/Restrictive Food Intake Disorder: a Three-Dimensional Model of Neurobiology with Implications for Etiology and Treatment. Current psychiatry reports, 19(8), 54.

Zickgraf, H. F. & Ellis, J. M. (2018). Initial validation of the Nine Item Avoidant/Restrictive Food Intake Disorder screen (NIAS): a measure of three restrictive eating patterns. Appetite, 123, 32-42.

Vårdguiden (1177.se). Ätstörningar. https://www.1177.se/sjukdomar--besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/atstorningar/atstorningar/

Foton: Shutterstock.com

Maten och måltiden

På förskolan Gitarren är det vegetariskt som gäller

Ninlil Athoraya — Thu, 09 Jul 2020 14:39:05 +0000

På förskolan Gitarren är det vegetariskt som gäller

Ninlil Athoraya tors, 07/09/2020 - 16:39

Författare

Admin Istrator

Publicerat

16 juli 2020

Förskolan Gitarren ligger vid Rödbergets fot på Rödäng i Umeå. Inspirerad av Reggio Emilia och har tre avdelningar. Här går 55 barn i åldersindelade grupper och det finns tio i personalen. Sju förskollärare, en ateljerista, en barnskötare och en medhjälpare.

Anneli Lundberg är rektor och hon berättar:

–Vi har sedan några år tillbaka arbetat med Hållbar utveckling i projektform. Vi har egen kolonilott, odlar på gården och har skördemarknad varje höst då barnen säljer egenodlad potatis och hemkokt jordgubbssylt bland annat.

De deltar i ett utbytesarbete med en förskola i Vietnam. Och de använder programmet Google Earth för att göra barnen uppmärksamma på olikheter runt om i världen. Varje fredag reflekterar pedagogerna tillsammans och under reflektionerna väcktes tanken på att gå ett steg längre för en hållbar framtid:

–Vi beslutade i samarbete med måltidsservice (som levererar mat till oss) och deras dietist att på försök införa vegetarisk kost + fisk i sju veckor. På föräldramötet i höstas informerade vi föräldrarna om idén och hade då också med oss måltidsservices personal. Det blev ett allmänt positivt gensvar.

Ett barn med födoämnesallergi fortsatte dock med köttkost. Övergången gick förvånansvärt smidigt, de flesta barn märkte inte ens att de ändrade till vegetarisk kost. Och personalen har varken märkt att barnen har ätit mer eller mindre mat. De allra flesta föräldrarna har även de varit positiva till försöket. Några få har varit undrande och deras barn har då erbjudits köttkost.

Medial uppmärksamhet

Men det har inte gått utan uppmärksamhet i media. Anneli igen:

–Vi har fått många uppmuntrande hejarop från hela Sverige och några riktigt tråkiga från olika trollkonton!

–Vi deltog också i Opinion live under hösten. Vi har försökt ta ner debatten på jorden. Det handlar om att dra sitt lilla strå till stacken genom att äta klimatsmart och samtidigt bekanta sig med nya gröna rätter. För många föräldrar har det varit en vinst att veta att deras barn får i sig ordentligt med grönsaker i förskolan. En oväntad utmaning var att vi aldrig kunde tro att något så bra som att äta grönsaker kunde provocera.

För att medieintresset skulle bli så stort kunde de aldrig någonsin kunnat ana. Det spridde sig till och med utanför Sveriges gränser. När rektorn Anneli och en av förskollärarna hade förmånen att åka på studiebesök i Hanoi, hade högt uppsatta politiker där hört talas om en förskola i Sverige som serverade vegetarisk kost!

–Men vi har haft stort stöd av måltidsservice och deras dietist och vilar lugnt i att barnen får i sig tillräckligt med protein och näringsämnen, förklarar Anneli Lundberg.

Efter sju veckor fick föräldrar välja vilken typ av kost deras barn skulle ha. 85% av föräldrarna valde att fortsätta med vegetarisk kost. Övriga fick önska specialkost kött. Av de som inte ville fortsätta hade några barn födoämnesallergier och några barn har varit väldigt selektiva i vad de äter överhuvudtaget.

Gitarrens råd till förskolor som funderar på att övergå till vegetarisk mat:

Förankra idéerna hos vårdnadshavarna.
Vi har ingen egen ekonomi över måltiderna som serveras men vegetarisk kost är varken billigare eller dyrare är köttkost.

Samhälle och debatt Maten och måltiden

Koder, normer och värderingar kring mat och måltider

Titti Meden — Mon, 23 Mar 2020 15:34:22 +0000

Koder, normer och värderingar kring mat och måltider

Titti Meden mån, 03/23/2020 - 16:34

Författare

Titti Meden

Publicerat

26 mars 2020

Måltider är kopplade till kultur, land eller region

Mat och måltider omges av socialt betingade koder, normer och värderingar. Det är vid bordet, tillsammans med varandra, som barnen lär sig hur de bör sitta, äta, vad de kan och bör äta (eller inte) eller plocka undan efter sig.

Mat och måltider är något som vi kopplar till en viss kultur, ett land eller en religion. Nationalrätter, matlagningsritualer, kostrestriktioner och föreställningar om ”högstatusmat” är några exempel på hur mat kan vara grunden till gemenskap men också till att dra gränser mellan människor.

Krav på religiöst anpassade matsedlar

Varför är detta då värt att fundera över? Jo, för att i förskolan är just maten och måltiderna en viktig del av vardagen och därför även något som ibland leder till friktion eller konflikt mellan barn, föräldrar och personal.

Sällan handlar sådana diskussioner bara om vad som är näringsriktig, aptitlig och ”kostnadseffektiv” mat, eller om huruvida förskolan ska servera vegetarisk kost eller inte. I stället handlar diskussionen numera ofta om föräldrarnas önskemål och krav på kulturellt eller religiöst anpassade matsedlar.

I diskussioner kring mat i förskolan är kanske en av de vanligaste frågorna om huruvida förskolan ska servera ”halal-mat”. En pedagog som jag intervjuade för en vetenskaplig studie menar att

[d]et här med halal tycker man ju väldigt olika kring […] det är dubbelt för mig, för styrdokumenten och skollagen säger ju att förskolan och skolan ska vara icke-konfessionell, alltså det ska inte vara religiösa inslag, utan man ska ju lyfta olika religioner och berika barnen såklart. Om man tänker på det är ju den halalslaktade maten ett religiöst inslag som vi tillåter i förskolan […].

Känner ni igen er i ett sådant resonemang?

Läroplanens värdegrund gäller

Ibland kan det uppstå situationer och diskussioner kring måltiden som inte är acceptabla utifrån läroplanens värdegrund. Som forskare har jag hört förskolepersonal berätta om barn som säger till andra barn att det är ”haram” och att de kommer att straffas för att de inte äter ”halal-mat”.

Sådana påståenden får givetvis inte stå oemotsagda och därför menar pedagogerna att ni måste prata om dessa frågor med barnen direkt i vardagens situationer, vid matbordet, men samtidigt utan att tysta barnen. Pedagogerna menar att nyckeln är att bemöta påståenden, ställa motfrågor och modifiera sådant som inte är acceptabelt utifrån läroplanens värdegrund.

Dialog med föräldrar utifrån läroplan, lagstiftning och styrdokument

För er som pedagoger uppstår inte sällan dilemman när barnen inte vill äta den mat som deras föräldrar kräver att de ska äta. En intervjuad pedagog säger:

På en avdelning där jag jobbade fanns ett barn som sa att hon ville äta samma mat som de andra barnen, inte halal-mat. Jag beskrev för föräldern hur barnet kände, men föräldern tyckte att barnet skulle äta ”rätt mat” och vi fick henne att äta det. Så här i efterhand, och utifrån Barnkonventionen, barnens rätt, så var inte det riktigt det jag gjorde, att jag gick på förälderns linje.

Upphovet till barnens föreställningar om mat och måltider, kan alltså (åtminstone delvis!), sökas hos föräldrarna. Därför behöver ni försöka få en dialog med föräldrarna och förklara varför förskolan serverar eller inte serverar en viss mat – utifrån läroplan, lagstiftning och styrdokument.

En sådan dialog gör att föräldrarna förstår förskolans beslut och tankarna bakom besluten. I vissa fall menar pedagoger som jag har intervjuat att föräldrarna ändrar sin inställning, och att barnen inte måste äta sådant som föräldrarna menar är accepterat i deras kultur, religion eller hemland.

Därför krävs en dialog med föräldrarna och där man utifrån läroplan, lagstiftning och styrdokument, förklarar varför förskolan serverar eller inte serverar en viss mat.

Ska det kallas ”halal-mat” eller ”alternativ kost”?

I förskolan används ibland ordet ”halal”, och ibland används beteckningen ”alternativ kost” (AK). Är detta viktigt eller är det bara en fråga om ord? Ja, det är viktigt. För hur förskolan hanterar frågan om mat och måltider får konsekvenser för det vardagliga samspelet mellan barnen, men även för samspelet mellan barnen och föräldrarna, och mellan föräldrarna och förskolan.

Vad saker kallas i förskolan är viktigt. Man bör undvika ord vars bakgrund och laddning man inte känner till, och alltid reflektera över konsekvenserna av användningen. Även ord som AK signalerar att det finns en ”normal” mat och att de finns ett alternativ till denna.

Därför bör man reflektera över vilka ord man använder. Att använda det mer neutrala ordet ”alternativ kost", och inte ”halal” är ett sätt att hantera situationen.

Låt läroplanen styra – inte rädslan för kritik

Mot denna bakgrund krävs mer tid åt att reflektera över och diskutera mat och måltider i förskolan. I detta sammanhang är kollegiala samtal viktiga. Där kan ni diskutera matens och måltidernas kulturella och religiösa resonansbotten, och sätt att möta barnens syn på mat och föräldrarnas krav och önskemål, exempelvis utifrån argument som religionsfrihet och tradition.

Även rektorerna har mycket att vinna på dialog och samarbete för att dela goda exempel och hitta gemensamma förhållningssätt till mat och måltider. Målet med ett kollegialt samarbete bör vara en kritisk, pragmatisk och med läroplanen förenlig hållning, och inte att tillmötesgå önskemål och krav av en missriktad allmän hygglighet eller av rädsla för kritik, eftersom detta alltid kan få oönskade konsekvenser.

Att diskutera

Finns det tillfällen när olika synsätt på mat och måltider har lett till missförstånd eller konflikter i er verksamhet?
Vilken policy har er förskola när det gäller att tillmötesgå föräldrars önskemål och krav på särskild kost?

Lästips

Jonas Stier & Bim Riddersporre (2019). Interkulturellt arbete. Med läroplanen som grund. Stockholm: Natur och Kultur.

Artikelfoto: Shutterstock.com

Maten och måltiden

Hälsomat till förskoleföräldrar

Ninlil Athoraya — Wed, 19 Dec 2018 15:21:09 +0000

Hälsomat till förskoleföräldrar

Ninlil Athoraya ons, 12/19/2018 - 16:21

Författare

Admin Istrator

Publicerat

03 januari 2019

Patrik Karlberg kom in i förskolevärlden och såg vilka fina kök som byggdes i samband med nybyggnationer. Han såg även att det fanns kvalificerade människor som ville och kunde göra mycket mer av sin kompetens än vad de fick utlopp för.

– Så grundtanken har handlat om att vi har kompetens och resurser, fina lokaler och duktiga människor som lagar så bra mat så att vi faktiskt vill erbjuda den till föräldrar och även andra som vill besöka vår delibutik.

Nöjda föräldrar

Föräldrarna har välkomnat initiativet.

– Vår uppfattning är att detta har tagits emot som något mycket positivt. Det finns en massa föräldrar som kämpar med tidspusslet varje dag i vårt samhälle. Vi vill att de ska välja oss, både för att vi har verksamheter med hög pedagogisk kvalitet och för att vi hjälper våra föräldrar i verksamheterna att få ihop sin tillvaro och kunna vara bra föräldrar. Alla vi som varit igenom förskoleåren med våra barn vet att det var just detta som kändes viktigast just då.

Mer bemanning i köket och bredare utbud gynnar förskolans barn

För personalen har detta varit ett lyft, säger Patrik Karlberg.

– Någon frågade mig om inte detta tar bort fokus från förskolan och vi säger tvärtom. Det tillför energi och kreativitet. Det innebär också att vi har fler personal i köket än vi kunde haft annars och detta kommer förskolan och matsalen tillgodo.

Han tillägger:

– Det är ju så att vår salladsbuffé, specialmat, bröd etcetera är saker som gör att vårt utbud till barnen har utvecklats och blivit mer varierat och bättre. Kockarna måste också hela tiden titta på sin matlagning och tänka på att den ska kunna säljas till hungriga lunchgäster som kliver in från gatan.

Mat som är bra för hälsan

Maten de erbjuder är baserad på deras måltidskoncept Mat med Smak och ska ha en tydlig hälsoprägel.

– En av de rätter vi säljer är densamma som den vi erbjuder på förskolan den dagen. Vi kompletterar detta med frukosterbjudande, sallader, veckans fisk, raw food-bollar, smoothies, chiapuddingar, och juicer, till exempel. I delibutiken har vi också ekologiska kryddor, litteratur kopplat till måltidspedagogik och matlagning, samt lite kaffe och annat.

Kommer ni att införa detta på flera av era förskolor?

– Ja, så är det definitivt. Vi har de senaste åren när vi projekterar och etablerar nya verksamheter alltid tittat på möjligheten och förutsättningen att kunna etablera en delibutik. Eller som vi gör inom många av våra andra verksamheter: erbjuda möjlighet att köpa med sig vardagsmiddag, take away-kaffe och helgmeny, säger Patrik Karlberg.

Samhälle och debatt Maten och måltiden

Menyplanering för en hållbar framtid

Ninlil Athoraya — Wed, 04 Apr 2018 13:53:25 +0000

Menyplanering för en hållbar framtid

Ninlil Athoraya ons, 04/04/2018 - 15:53

Författare

Ninlil Athoraya

Publicerat

19 april 2018

I den här sista artikeln i artikelserien hållbara måltider, vänder sig Sofia Lönnqvist, måltidspedagog, till dig som jobbar i förskolans kök, är med och planerar förskolans måltider eller är intresserad av att skapa mer klimatsmarta måltider i förskolan. Artikeln kan läsas fristående.

Vilka mål är målet?

Förhållningssättet till mat och klimat är inte helt enkelt. Det vi tror oss veta om vår egen påverkan på klimatet kan ibland förändras över en natt och många starka röster påverkar vad vi vet eller tror oss veta. Något vi vet med säkerhet är att vi kommer behöva ändra på hur vi tänker kring mat och hur vi väljer att äta för framtiden.

En åtgärd för en hållbar framtid är de nationella miljömål som riksdagen har utsett. I många kommuner finns de översatta till mer verksamhetsnära mål för kommunens egna verksamheter. T.ex. strävar många kommuner mot 100% ekologiska inköp och det är här som jag ser att vi ute i köken kan vara med och skapa en förändring och vara en del av det nationella miljöarbetet. Ett första steg är medvetenhet. Nästa steg är kunskap. Med hjälp av medvetna val kan vi uppnå de övergripande målen och fostra våra barn så att de på lång sikt blir individer som konsumerar hållbart, både utifrån miljö men även kopplat till sin egna hälsa.

Måltidens komponenter

Utgå från din egen verksamhet. Vi har alla olika förutsättningar. Våra kök skiljer sig åt både vad gäller utrustning och antal portioner. Men istället för att fastna i vilka begränsningar vi har och jämföra oss med andras förutsättningar vinner vi på att se våra egna möjligheter.

En fjärdedel av hushållens klimatpåverkan kommer från maten så vi i köken kan göra positiva förändringar som får stor påverkan på miljön. Genom att vi planerar menyn utifrån säsongerna kan vi sänka kostnaderna samtidigt som vi får råvaror som är mer smakrika. Utgå från grönsakerna som finns för den aktuella veckan/månaden och koppla ihop med protein och nyttiga fetter, lite tvärtemot hur måltiden ofta komponeras. Välj tre olika färger på grönsakerna så ser du även till att barnen får i sig många vitaminer och antioxidanter. Ett stöd i planeringen kan vara S.M.A.R.T-modellen som kortfattat går ut på att öka andelen ekologiska inköp, välja rätt grönsaker och kött ur miljösynpunkt, transportsnålt, samt minska utrymmet för tomma kalorier. De tomma kalorierna ger oss ingen näring, så de är onödiga att servera barnen som behöver mycket näring i förhållande till den mängd mat som får plats i magen.

Minska köttkonsumtionen

400 gram grönsaker per dag. Rekommendationer från Livsmedelsverket för barn 4–10 år.

Jordbruksverket har undersökt våra matvanor och det visar sig att vi äter ungefär 85 kg kött per person och år. Kött är det livsmedel som påverkar vår miljö allra mest och vi kan minska vår klimatbelastning genom att vi byter ut köttet mot mer vegetabilier och proteiner som belastar miljön mindre. I vissa maträtter kan du med fördel minska på köttinnehållet och ge större plats för bönor, linser och rotfrukter och i andra rätter helt byta ut köttet. Kött har även ett högre kilopris än vad till exempel rotfrukter har, så genom att vi ökar inköpen av rotfrukter kan vi köpa svenskt miljömärkt kött vid de tillfällen som kött väljs som tillbehör till måltiden. Tänk på att det vi vill att barnen ska äta mer av måste vi utmana dem till att få smaka på vid flera tillfällen. Så här gäller det att vara lite envis!

För att väcka barnens nyfikenhet brukar jag skicka med en fundering på menyn. Det kan handla om att utforska något med hjälp av sinnena, beskriva något, räkna något eller koppla ihop med naturens kretslopp. På så sätt förankras måltiderna i verksamheten och intresset för matens innehåll och ursprung höjs.

Matsvinn

En stor del av matens påverkan på miljön är alla de steg i processen som sker innan den hamnar i ditt kök. Först har vi produktionen på gården, som kräver foder. Därefter följer förädling, ibland i flera steg, paketering och slutligen blir den tillgänglig för oss konsumenter. Transporten mellan dessa steg i produktionen kan i många fall innebära ett varv runt jorden. Vi kan alltså minska miljöpåverkan genom att själva stå för förädlingen av råvaran, alltså laga maten från grunden.

Förutom att vi tar tillvara på naturens resurser så kan vi genom att minska på svinnet även minska på våra utgifter. Har du bordsservering kan du lämna ut en mindre mängd mat i skålarna och erbjuda påfyllning. På så sätt kan den mat som inte varit ute på avdelningen användas till något annat. Överbliven mat som gröt, matvete eller grönsaker gör t.ex. degen saftigare och ger brödet en smakvariation. Eller mixa grönsaker tillsammans med bönor till en röra att ha på smörgåsen. Ett annat tips är att utgå från de allergener du har att förhålla dig till. Om du redan från början utgår från att laga gluten- och mjölkfritt minskar antalet olika kastruller och därmed även svinnet. Bonus blir även att det barn med allergi/intolerans känner sig mer inkluderad i barngruppen då hen kan äta av samma mat.

Matsvinn är även den mat som kastas ut utifrån en varas hållbarhet. Köp inte hem mer mat än du vet att du kommer göra av med och använd frysens innehåll som grund för en veckas meny. Vad gäller en råvaras ätbarhet så använd dina sinnen för att avgöra! Lita på vad näsan säger dig innan du kastar ut något som är fullt ätbart.

Receptens nya kläder

En av favoriträtterna på min förskola är spagetti och köttfärssås. Ett första steg mot en mer klimatsmart rätt kan i ett första steg vara att byta ut en del av färsen mot en vegetarisk färs, bönor och linser samt tillsätta rotfrukter. Prova sedan att helt utesluta köttet och gör en så kallad belugabolognese.

Ett annat exempel är att använda dig av de bekanta smakerna i en korvstroganoff och byta ut köttet mot MSC-märkt fisk. Använd mycket rotfrukter i basen som du med fördel mixar lite grovt innan du tillsätter fisken för att öka näringsinnehållet ytterligare.

Att göra lunchen mer klimatsmart är en sak. En annan är att öka intaget av klimatsmarta livsmedel till frukost och mellanmål. För att kunna minska användandet av animaliska smörgåspålägg behöver vi vara lite påhittiga. Genom att mixa bönor eller linser tillsammans med grönsaker och smaksätta med kryddor och örter gör vi egna smörgåsröror, som kan ersätta både ost, leverpastej och charkuterier.

Ett av de populäraste bröden på den förskola där jag jobbar är ett bananbröd som jag passar på att göra av överblivna bananer. På liknande sätt kan man använda sig av de grönsaker eller matvete som blev över från lunchen för att göra en saftigare deg vid brödbaket.

Reflektionsfrågor

Hur ser er menyplanering ut idag?
På vilket sätt skulle ni kunna bli mer klimatsmarta?
Vilken är barnens favoriträtt hos er? Hur kan den bli grönare i sitt innehåll?
Hur ser kunskapen ut kring hållbara måltider bland personalen?
Hur kan ni jobba mer medvetet med att minska ert matsvinn?

Fördjupning

Bra måltider i förskolan, Livsmedelsverket

S.M.A.R.T- modellen, Folkhälsoguiden Stockholms Läns Landsting

Matsvinn, Naturvårdsverket

Mat-klimat-listan, Sveriges lantbruksuniversitet

Ekomatslistan

Miljöanpassade kostråd, Livsmedelsverket

Fiskguiden, WWF

Linder, J. & Sparring, K. (2012). Kökshjältar – bästa hjälpen i förskoleköket. Grythyttan: Måltidsakademins förlag.

Lundin, M. & Öhman, D. (2016). Miljödieten. Snyggare, smalare, sundare – och rädda världen på köpet. Stockholm: Bonnier fakta.

Artikelserien Måltidspedagogik

Detta är sista delen i en artikelserie i fyra delar om hållbara måltider. I serien ingår följande artiklar:

Sinnesupplevelser vid måltiden
Skapa relation till råvaran
Måltiden som arena för hållbara relationer
Menyplanering för en hållbar framtid

Maten och måltiden

Måltiden som arena för hållbara relationer

Ninlil Athoraya — Wed, 04 Apr 2018 10:56:47 +0000

Måltiden som arena för hållbara relationer

Ninlil Athoraya ons, 04/04/2018 - 12:56

Författare

Ninlil Athoraya

Publicerat

10 april 2018

Näringen kommer från våra råvaror och eftersom broccolins näringsinnehåll skiljer sig från fiskens är det viktigt att vi lär barnen att äta varierat. Både broccolin och fisken måste hamna i magen för att den ska omvandlas till energi. Här delar Sofia Lönnqvist med mig av sin kunskap kring hur vi i förskolan kan skapa förutsättningar som ger matglada barn.

Pedagogiska måltider

Måltiderna i förskolan är pedagogiska måltider och ingår i pedagogernas arbetstid. Under en vecka läggs uppskattningsvis 15 timmar på måltider, vilket är en stor del av barnens tid i verksamheten. Fundera på hur ni hade planerat om ni skulle lägga 15 timmar på någon annan aktivitet. Fundera sedan på: Vad har ni för syfte kring måltiderna på er förskola idag?

På många förskolor ses måltiderna mest som en rutinsituation som saknar mål och många pedagoger upplever måltiden som stressig. Då skulle jag vilja knyta an till värdegrundsarbete och applicera det även kring måltiden. Fundera på: vad händer innan ni sätter er ner vid bordet? Om det är en aktivitet innan – hur avbryts den och hur introduceras måltiden? Vad händer när ni har satt er runt bordet? Forskning visar att barns benägenhet att våga smaka handlar mer om pedagogens engagemang för måltiden snarare än hens personlighet. Utvecklande kan vara att ställa de didaktiska frågorna vad, hur, varför och för vem.

Vilket förhållningssätt har jag som vuxen?

Sitter jag ner?
Äter jag samma mat som barnen?
Pratar jag med barnen eller med kollegerna?
Är jag en god förebild på så sätt att jag komponerar en komplett måltid på min tallrik?
Är jag nyfiken på maten?
Låter jag barnen utforska maten?

Omsorg och lärande

Måltidernas syfte med att tillföra näring till barnen ses som en omsorgshandling. Såväl omsorg som engagemang krävs från pedagogen för att involvera barnen och få till det pedagogiska mötet. Omsorgen visar sig utifrån närvaro, där barnens egna funderingar och svar på frågor utgör förutsättningar för lärande. Vi vuxna spelar en viktig roll i att låta barnen få utrymme att bli medskapare av måltiden så att ett lärande kan ske.

När vi sitter ner tillsammans med barnen är det bara de barn runt bordet som jag som pedagog behöver förhålla mig till i stunden. Här har jag möjlighet att se alla barn och prata med dem. Fråga om mormors katt, om förmiddagens innehåll och framför allt kan jag undersöka maten tillsammans med barnen. Prata om vilka färger och former som finns i maten. Vilka smaker som finns i grytan. Hjälp barnen genom att själv beskriva din upplevelse. Med hjälp av de beskrivande orden kan ni gå vidare och hitta skillnader och likheter med andra matupplevelser. Var tror barnen att de olika råvarorna kommer ifrån? Kanelsmaken på morötterna kan vara grunden till att skapa nyfikenhet för att undersöka kanelens resa från träd till mald krydda (kanske finns det hel kanelstång ute i köket som ni kan hämta in till avdelningen?). Utifrån att maten är varm och behöver blåsas på kan man börja prata om vinden och varför det blåser. Kanske blåste det mycket när de var på landet förra helgen? Man ska heller inte underskatta en så enkel fråga som ”smakar det gott?”. Det visar att jag ser dig och bryr mig om dig.

Måltiden som ett tillfälle för lärande

Livsmedelsverket presenterar i Bra måltider i förskolan en måltidsmodell med sex olika pusselbitar som tillsammans skapar en måltid. Pusselbitarna är god, näringsriktig, hållbar, säker, trivsam och integrerad. Det här helhetsperspektivet gör att all personal på förskolan är betydelsefull för barnens måltider. Kocken ansvarar för att måltiden är god och säker, innehåller näring och är hållbar utifrån ett miljöperspektiv. Pedagogerna i sin tur kan se till att rummen där måltiderna äts är trivsamma och att mat och måltid blir integrerade i den pedagogiska verksamheten.

Pedagogerna har även ansvar för att väcka barnens nyfikenhet till maten så att de får i sig den näring som maten innehåller. Runt måltidsbordet är det inte fel att leka med maten med syfte att utforska och skapa nyfikenhet. Kanske kan ni tillsammans med köket skapa ett gemensamt arbete utifrån grönsaker, måltidskulturer, smaker eller koppla ihop maten med ett pågående temaarbete.

Barnens inflytande och delaktighet

Under en måltid finns även stora möjligheter för barnen att utveckla sina motoriska förmågor, genom att bre sin egen smörgås till exempel. Ja, visst går det fortare om jag som vuxen brer mackorna. Det blir också mindre kladdigt! Men, återigen, vad har vi för syfte med måltiden? Öka istället antalet smörknivar så att de barn som behöver öva får tid och möjlighet till det.

Ytterligare möjlighet till motorisk träning får barnen genom att vi låter dem lägga upp maten från skålen på egen hand. En del barn behöver lite hjälp men med övning kommer de att klara det. Vinsten med att de lägger upp sin egen mat är dels att deras självförtroende ökar när de utmanas och får klara av det och dels att de äger sin egen måltid. Den mat som ligger på deras tallrik är redan godkänd i deras ögon och sannolikheten för att den äts upp ökar. Dessutom får vi en trevlig måltidskultur om vi hjälps åt runt bordet och skickar skålarna till varandra.

Ytterligare sätt att öka barnens inflytande och delaktighet är att låta dem vara med i måltidsbestyren. Det kan handla om att duka borden och bjuda varsågoda. Fråga kocken om menyn och sedan presentera den för kompisarna. Önska mat och skriva matsedel. I förskolan har vi unika möjligheter att skapa goda matvanor för våra barn.

Genom att stärka barnens kompetens och förmåga att själva utforska mat kan nyfikenhet och kunskap byggas upp tidigt, vilket i sin tur bidrar till att lägga grunden för en god hälsa och möjlighet att som morgondagens konsument bidra till miljömässig, ekonomisk och socialt hållbar utveckling. Livsmedelsverket 2016, s. 5.

Så genom att vi arbetar medvetet kring måltider, skapar relationer med barnen och låter dem skapa relationer till maten arbetar vi för ökad folkhälsa i samhället.

Reflektionsfrågor

Vad har ni för syfte med era pedagogiska måltider?
Hur kan ni använda er av Livsmedelsverkets måltidsmodell?
Vad har era måltider för innehåll idag och hur skulle de kunna utvecklas?
Hur ser rutinerna för måltider ut hos er?
Hur avbryts en pågående aktivitet innan en måltid?
Hur bjuds barnen till bordet?
Hur presenteras maten för barnen?

Fördjupning

Livsmedelverkets måltidsmodell.

Johansson, E. och Pramling Samuelsson, I. (2001). Omsorg – en central aspekt av förskolepedagogiken. Exemplet måltiden. I: Pedagogisk Forskning i Sverige. Vol. 6 nr. 2, 2001.

Benn, J. och Hjälmeskog, K. (red.) (2015). Barn, mat och måltider. Malmö: Gleerups.

Referenser

Livsmedlesverket (2016). Bra måltider i förskolan.

Artikelserien Måltidspedagogik

Detta är tredje delen i en artikelserie i fyra delar om hållbara måltider. I serien ingår följande artiklar:

Sinnesupplevelser vid måltiden
Skapa relation till råvaran
Måltiden som arena för hållbara relationer
Menyplanering för en hållbar framtid

Maten och måltiden

Skapa relation till råvaran

Ninlil Athoraya — Mon, 19 Mar 2018 13:02:48 +0000

Skapa relation till råvaran

Ninlil Athoraya mån, 03/19/2018 - 14:02

Författare

Ninlil Athoraya

Publicerat

04 april 2018

Måltiden är ett tillfälle för barnen att erbjudas nya smaker och möta nya råvaror. Om barnen utmanas, på ett positivt sätt, till att utforska maten kan det i förlängningen innebära en större variation av vad barnet äter, vilket leder till ett bättre näringsupptag.

Välkomna barnen in i kökets värld

Genom att bjuda in barnen till köket bjuder man även in dem till en hel värld av både sinnesupplevelser, språkutveckling, matematik, naturvetenskap och motoriska utmaningar.

Som minikock får barnen möjlighet att bekanta sig med de råvaror som sedan återfinns i den färdiga måltiden. Under bearbetningen av maten uppkommer ofta många kluriga funderingar från barnen som vi tillsammans kan undersöka. Var kommer egentligen pastan ifrån? Växer den på träd? Hur uppkommer skruvarna på pastan? Hur smakar pastan okokt jämfört med kokt? Låt barnet få med sig rå pasta ut till sin avdelning som de sedan kan arbeta vidare med. Kanske skapar de ett konstverk, en maracas eller kokar och har en egen Sapere-övning tillsammans. Sinnesupplevelserna är nära till hands när vi utforskar råvarorna. Smakar den lila moroten likadant som den orangea? Hur hård är moroten om vi kokar den fem minuter respektive tio?

Minikockar hjälper till.

Tidigare avråddes kockar från att ha barn i köket, främst från livsmedelsinspektörer. Men nu är det till och med så att Livsmedelsverket uppmuntrar till att engagera barnen! Så, vad gäller när vi bjuder in barnen till köket? Ja, egentligen är det detsamma som för vem som helst som ska arbeta i köket:

De måste vara friska
Tvätta händerna, både när de kommer in men även efter varje gång som ett litet finger råkar komma in i munnen. Vilket kan bli många gånger!
Använd förkläde och sätt upp/skydda håret.
De vuxna ansvarar både för barnens säkerhet (värme och vassa redskap) samt säkerställer att maten som serveras är säker.

Skapa rutiner som är anpassade för er verksamhet och gör en riskanalys av köket. Fundera över vad det finns för risker med de olika momenten som barnen deltar i. Vad har ni för åtgärder om något händer? Vem är ansvarig?

Det fina med att barnen hjälper till i köket är att de får en större insikt i hur deras mat omvandlas från råvara till maträtt. Barnen får kunskap om att de rivna morötterna har rivits av maskinen som de använt. Att ärtorna är kalla att hålla i handen och fastnar på fingret när de kommer direkt från frysen.

När jag bjuder in barnen låter jag dem få vara med och bestämma vilka grönsaker de vill att vi tillagar och på vilket sätt. Det ger barnen inflytande över matlagningsaktiviteten och gör dem delaktiga.

Att få spendera tid tillsammans med ett barn under tiden det tar att laga mat ger mig glädje och nya insikter genom att barnen uppmärksammar mig på små saker i min vardag som annars hade gått mig förbi. För barnen blir det egen tid med en vuxen, vilket i sig är en vinst. Momenten och de motoriska utmaningarna dokumenteras så att barnen kan ta med det ut till sin avdelning, delge sina kompisar och genom reflektion skapa en pedagogisk dokumentation över besöket i köket. Uppskattat är även att skicka med dokumentationen hem till föräldrarna, som tillsammans med barnen kan fortsätta utforska kökets möjligheter.

Månadens grönsak

Ett annat sätt för barnen att bekanta sig med råvaror utanför själva måltiden är att arbeta med månadens grönsak. På ett otvunget sätt får barnen möjlighet att lära känna olika råvaror utan att det finns ett tvång att smaka. Genom att göra råvarorna kända för barnen ökar vi benägenheten för att de vågar smaka, då det okända ofta förknippas med rädsla.

Smakar en kålrot likadant riven som i stavar? Hur känns det att tugga på riven kålrot jämfört med kålrotsstaven? Hur ser en polkabeta ut? Varför heter den polkabeta? Vilka andra färger finns det på betor? Vad händer med vatten om man lägger i en bit rödbeta? Vad vill barnen göra med vattnet? Kan man använda rödbetan till något annat än att äta den? Om vi sätter ögon på en butternut-pumpa och introducerar hen till barnen, vad vill de att hen ska heta?

Frågeställningarna här ovanför skulle kunna ställas vid en Sapere-samling. Kort så handlar Sapere om att uppleva med alla sina sinnen med syfte att uttrycka sin åsikt, öka variationen i det man äter och i slutändan utvecklas till en medveten konsument. En Sapere-samling kan vara planerad och dokumenteras men den kan också uppstå i stunden när tillfällen tas tillvara. Det enda som vi måste förhålla oss till är att alla har rätt till sin egen smak och att barnen får säg nej till att prova. Tycker de att det smakar på ett visst sätt så tycker de det. Att barnen har rätt till sin egen smak stärker deras självkänsla och självförtroende, vilket gör det till ett hälsofrämjande arbetssätt. Om vi även bjuder in barnen i utforskandet och låter dem styra så ökar även deras delaktighet och inflytande över dagens innehåll.

Kockens delaktighet

Tanken är att Månadens grönsak återfinns även i köket och knyter ihop måltiderna med den pedagogiska verksamheten. Utifrån den aktuella grönsaken kan menyn planeras där grönsaken finns med återkommande under månaden i olika konsistenser, tillsatt i maträtter och tillsammans med olika smakkompisar. Då kocken utmanas att använda olika tillagningsmetoder och att prova nya maträtter kan inspirationen öka. Barnen kan bli involverade genom att få önska på vilket sätt de vill bli serverade månadens grönsak nästa dag. Genom att grönsaken finns med upprepade gånger som tillbehör i olika former, färger (om möjligt) och konsistenser, erbjuds barnen en möjlighet att smaka många gånger under månaden. Det kan ta 12–15 gånger för våra smaklökar att acceptera en ny smak och förhoppningsvis ökar barnens mod att smaka för varje gång månadens grönsak serveras.

Genom att se på menyplaneringen utifrån vilka grönsaker som är i säsong får måltiderna ett bättre näringsinnehåll. Då vi gör nya råvaror och livsmedel kända för barnen kan vi öka deras smakpreferenser och öka intaget av vegetabilier och miljövänligt protein, vilket gynnar utvecklandet av klimatsmarta måltider. Att servera mat utifrån säsong förstärker kopplingen mellan maten och miljön. Varför smakar tomaten annorlunda på vintern jämfört med sommaren och varifrån kommer bananerna?

Arbetet med månadens grönsak blir ett arbete som engagerar hela huset och ökar samarbetet mellan kök och avdelning, vilket gynnar hela verksamheten. Grönsakerna blir ett gemensamt samtalsämne mellan kolleger och egna erfarenheter, recept och nya upptäckter delas.

Låt grönsaken ta plats i den pedagogiska verksamheten

Genom att bjuda in olika grönsakspersoner och experimentera med hjälp av sinnena väcks barnens nyfikenhet och de känner samhörighet med pumpan Olof och grönkåls-Hulken. Råvarorna kan även fungera som ett pedagogiskt material i verksamhetens övriga arbetsområden. Olika blad från kål kan vara löv i en skog, potatisen kan fungera som en stämpel i ateljén, kärnor och frön kan planteras, palsternacka kan undersökas i den digitala ateljén och riktiga rotfrukter kan finnas i hemvråns kök.

Ett relationsskapande arbetssätt

Arbetet med att integrera mat och måltider i den pedagogiska verksamheten är roligt och utvecklande. Dessutom är det ett arbetssätt som är relationsskapande, både mellan kök och avdelning, mellan pedagog och barn men även barnen emellan. Det är en otrolig glädje att få följa med barnen i deras utforskande och att upptäcka och utforska tillsammans med dem. Låt utforskandet styra var ni hamnar, även om det innebär en annan väg än vad ni först planerat för.

Arbetet ger även ringar på vattnet och utforskandet från en Sapere-samling eller måltiden kan ta er på vidare äventyr. Min upplevelse är att även vi vuxna har mycket att lära om våra grönsaker, frukter och rotfrukter och att vi upptäcker vad våra sinnen berättar för oss när vi börjar lyssna till dem.

Syftet med att skapa goda relationer till råvaror är ju trots allt att vi ska öka barnens intag av frukt och grönt i enlighet med Livsmedelsverkets rekommendationer om en näringsrik måltid samt med hänsyn till en hållbar miljö. Att det dessutom är roligt och uppskattat av både barn och föräldrar gör det hela bara ännu härligare!

Reflektionsfrågor

Hur skulle ni kunna börja arbeta med Sapere på er förskola?
Finns det tillfällen under dagen då ni kan utmana barnen att utforska med alla sina sinnen?
Hur skulle ni kunna göra barnen mer delaktiga i måltidsplaneringen?
Hur ser samarbetet mellan kök och avdelning ut hos er idag? Finns det något ni skulle vilja utveckla?
På vilket sätt skulle ni kunna tydliggöra råvarusäsongerna för barnen?

Lästips

Algotson, S. & Öström, Å. (2011). Sinnenas Skafferi. Grythyttan: Måltidsakademins förlag.

Förskoleforums artikel Att äta med alla sinnen.

Livsmedelsverkets Bra måltider i förskolan.

Livsmedelsverkets Mat för alla sinnen (riktar sig till åk 4–6 men med informativa fakta kring våra sinnen).

Artikelserien Måltidspedagogik

Detta är andra delen i en artikelserie i fyra delar om hållbara måltider. I serien ingår följande artiklar:

Sinnesupplevelser vid måltiden
Skapa relation till råvaran
Måltiden som arena för hållbara relationer
Menyplanering för en hållbar framtid

Att känna är det första steget till att lära känna något nytt. Här bekantar sig några ettåringar med rödbetan.

Maten och måltiden