Artiklar på temat

Framtidens förskola – digitalisering

Eva Hansson — Mon, 13 Feb 2023 17:41:46 +0000

Framtidens förskola – digitalisering

Eva Hansson mån, 02/13/2023 - 18:41

Författare

Publicerat

14 februari 2023

Eftersom teknikutvecklingen går så snabbt är det svårt att förutse hur digitaliseringen i förskolan ser ut i framtiden, tycker Malin Nilsen, universitetslektor i pedagogik vid Göteborgs universitet och författare till avhandlingen Barns och lärares aktiviteter med datorplattor och appar i förskolan.

– Det vi kan göra med mobiler i dag kunde vi inte ens föreställa oss för några år sedan. Digitaliseringen är en av de större saker som hänt under människans utveckling, säger Malin Nilsen.

Hon anser att digitaliseringen i samhället kommer att fortsätta öka.

– Det kan vi vara säkra på.

Därför kan vi räkna med att även förskolan blir alltmer digitaliserad. När teknikbranschen växer utvecklas mer teknik specifikt riktad mot förskolan. Pedagoger är en av företagens målgrupper.

– De kommer att vilja sälja sina produkter och pedagogerna behöver förhålla sig till kommersialiseringen.

I framtiden har förhoppningsvis bilden av teknik nyanserats och det digitala omdömet ökat. Digitaliseringen ses varken som en hajp, med höga förväntningarna om att det ska förändra undervisningen, eller som ett hot mot barns utveckling.

– Det finns alltid både risker och möjligheter med allt. Det viktiga är vad vi väljer att göra med tekniken. Tekniken gör inte saker med oss, det är vi som gör saker med den.

Kunskaperna om när tekniken förbättrar undervisningens kvalitet kommer att öka. Välfungerande analoga aktiviteter väljs inte bort och ersätts av teknik för sakens skull. Vad barnen faktiskt gör är i fokus snarare än vilka verktyg som används.

– Pedagogens omdöme, att kunna välja ett analogt eller digitalt arbetssätt, blir viktigt.

Meningsfulla aktiviteter

I sin forskning har Malin Nielsen sett att pedagoger generellt är öppna för ny teknik om den upplevs vara meningsfull.

– Ett exempel är att dokumentation med digitalkameror har ersatts av datorplattan. Det går mycket snabbare att fota med plattan och göra ett digitalt bildspel jämfört med att överföra och skriva ut bilder från en dator. Men upplevs tekniken inte som meningsfull kommer den inte att användas.

Polyglutt är en annan digital resurs som ofta används. Läsningen kan ske inför en större barngrupp och på olika språk.

– Det svarar mot ett konkret behov. Men det är viktigt att pedagogen utvecklar sitt digitala omdöme. När är det analoga eller digitala bäst för barnen?

Digital lek

Redan nu är digitala medier en viktig källa till barns lek. Olika spel och youtubers kopplas till den fysiska leken, som att barnen bygger en tågbana inspirerad av ett digitalt spel. Underhållande digitalt stoff, som barnen möter hemma, vävs in i lekarna till en blandning av verklighet och skärm.

– ”Blended play”, hybridlek, kommer troligen att öka ännu mer. Youtube och olika spel gör också att engelska vävs in i barnens språk.

I framtiden kan fler leksaker komma att kopplas till molnet, även kallat ”internet of things”. Samtidigt kan GDPR skapa tveksamheter kring användandet av det på förskolor.

Regler kring GDPR har redan påverkat sättet att dokumentera. Vilka bilder som får visas på sociala medier är starkt begränsat och det har medfört en förändring av hur digitala medier används.

– Före regleringen kanske vi inte tänkte så mycket på vad som hände med bilderna. Även om små barn tyckte att det var okej att bilder visades så kanske man inte tycker det när man blivit äldre. Nu finns en större medvetenhet kring personlig data.

Men när processer snarare än barn dokumenteras riskerar barnen att ”försvinna”. Det är ett dilemma.

– Om det är ett ansiktsuttryck som är själva poängen med dokumentationen, till exempel hur glada barnen blir när de löser ett problem, är det svårt. När inget annat än händerna får synas finns risken att barnen inte får tillräckligt med agens.

Förhoppningsvis kommer det i framtiden att finnas ett mellanläge där barnen varken blir osynliga eller syns för mycket.

– Just nu har vi mycket fokus på risker. Vi har gått från att dela bilder hej vilt till att inte dela något överhuvudtaget. Det behövs ett mellanläge men det är svårt att veta hur det kommer att se ut.

Kommunikation på plattformar

Digitala plattformar används redan för viss kommunikation med vårdnadshavare. Lösningarna till exempel med direktöversättningar till olika språk blir allt bättre.

– Informationsutbyte kan göras digitalt utan att det är så mycket som går förlorat. Känsliga eller relationsbyggande samtal görs däremot bättre analogt även i framtiden.

Omsorg

Om, och i sådana fall hur, digitala verktyg kommer att påverka omsorgen är svårt att veta. Ännu så länge finns ingen naturlig koppling. Även om en robot skulle kunna byta en blöja eller AI kan trösta ett barn så är den mellanmänskliga kontakten viktig.

– Robotar används redan nu i äldrevården men det är annorlunda med barn. De behöver härma andra människor. Omsorg gör sig bäst analogt.

Digitaliseringen skulle däremot kunna påverka säkerheten på förskolan, till exempel genom att barn eller fysiska lokaler övervakas digitalt.

– Även om det drar igång starka känslor är det inte omöjligt. Till exempel att ett barn har devicer på sig för att pedagoger eller föräldrar ska veta var hen är.

Framtidens kunskapsbehov

Styrdokumenten säger redan i dag att barnens digitala lärande ska fokusera på att de får lära sig hantera själva verktygen och stödjas i att utveckla ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt. Eftersom nya typer av teknik hela tiden utvecklas är det viktiga att fokusera på just värderingsförmåga och kritiskt tänkande.

– Den kompetensen är viktig eftersom vi lever i en informationstät värld och internet är oreglerat.

Även om förskolan behöver jobba med källkritik så är det också viktigt att jobba med källtillit. Var finns egentligen pålitlig information?

– Nu är det fokus på att vara kritisk och inte tro på något. Men att inte tro på något alls kan också bli ett problem. Det är lika viktigt att veta var man hittar pålitlig information som att kritiskt kunna granska källor. För demokratin är det viktigt att också våga lita på saker.

Inställningen

Inställningen till digitaliseringen kommer nog att bli mer neutral i framtiden – precis som elektrifieringen gick från omstridd till självklar. Sverige ligger redan i framkant.

– Så småningom pratar vi nog inte längre om huruvida ett verktyg är digitalt eller analogt. Det digitala är något som bara finns där.

Även om det finns ett motstånd mot skärmar inom vissa kretsar så kommer de inte att vara i majoritet. Det är dessutom svårare att vända bort från digitaliseringen än att fortsätta.

– Med all ny teknik vinner vi vissa saker och annat går förlorat. Men i slutändan blir det nog en neutralisering och man gör det som sparar mest tid.

Diskussionsfrågor

Vilket arbete kan inte ersättas av digital teknik? Vilket arbete kan bara utföras av pedagoger?
Vilken omsorg kan inte ersättas av digital teknik?
Vilket lärande kan inte utföras av teknik?

Foto: Shutterstock.com.

Naturvetenskap och teknik Samhälle och debatt

Naturvetenskap med med Kvark och Lepton – vinter

Titti Meden — Thu, 15 Dec 2022 13:51:53 +0000

Naturvetenskap med med Kvark och Lepton – vinter

Titti Meden tors, 12/15/2022 - 14:51

Författare

Titti Meden

Publicerat

16 december 2022

Kusinerna Kvark och Lepton har fått sina namn efter materians minsta byggstenar: kvarkar och leptoner. De bor i ett pyttelitet hål i Tomtens köksskåp.

Förut kändes den stora världen utanför alltid lite otäck och skrämmande för kusinerna. Men inte nu längre! Inte sedan de träffade alla barnen på förskolan.

Nu kommer de på besök igen, den här gången för att prata med barnen om årstiden vinter.

Kung Bore

Borta bra men hemma bäst, konstaterade kusinerna Kvark och Lepton när de kommit hem till Tomtens köksskåp efter sommarens och höstens äventyr i den stora världen. Det är kväll. Kusinerna tittar ut genom fönstret och Lepton säger för sig själv:

– Kung Bore är här.

– Vad pratar du om? Jag ser ingen kung! Jag ser bara vinter ute, säger Kvark.

– Enligt en gammal berättelsen kommer Kung Bore resande med Nordanvinden och sprider vintern så fort det snöar. Han får inte sprida snö och is före november men ibland försöker han smygstarta innan hösten är slut. Då skyller han på att hans klocka stannat av kylan, berättar Lepton.

– Ibland har Kung Bore också svårt att komma ihåg när det är dags att åka hem. Men han gillar inte ljus och värme och därför kan människorna tända stora eldar när de tröttnat på vintern. Då beger han sig snabbt norrut och lämnar plats för våren.

Vad är egentligen vinter?

Vinter är en av de fyra årstiderna och den infaller mellan höst och vår. Vintern kännetecknas av årets kallaste och kortaste dagar. När dygnsmedeltemperaturen är 0° C eller lägre, fem dygn i följd, anses vintern ha anlänt.

Jordaxeln som lutar

Vintern ser olika ut beroende på var på jorden man befinner sig. Visste du att jordaxeln lutar när jorden rör sig runt solen? När det norra halvklotet lutar som mest bort från solen blir det kallt där. På det södra halvklotet blir det i stället varmt och ljust eftersom den delen är närmast solen.

Så när det är vinter på norra halvklotet är det sommar på det södra.

Blir det aldrig vinter på det södra halvklotet?

Det blir vinter även på södra halvklotet men inte med så mycket snö och is som på det norra. Det blir mycket regn i stället. Därför kallas ibland den vintern i stället för ”regnperiod” på vissa platser.

Vintermånader

På norra jordklotet räknas december, januari och februari som vintermånader. Det är då dagarna är kallast och kortast.

Men på södra halvklotet är december, januari och februari de varmaste månaderna.

Litteraturtips

C-O, Fägerlind; M. Kesselberg. (2016). Stora experimentboken från förskola till högskola. Texicon Förlag AB.

Artikelbilder: Shutterstock.com

Naturvetenskap och teknik

Naturvetenskap med Kvark och Lepton – ljud

Titti Meden — Thu, 24 Nov 2022 15:52:17 +0000

Naturvetenskap med Kvark och Lepton – ljud

Titti Meden tors, 11/24/2022 - 16:52

Författare

Titti Meden

Publicerat

25 november 2022

Förut kändes den stora världen utanför alltid lite otäck och skrämmande för kusinerna. Men inte nu längre! Inte sedan de träffade alla barnen på förskolan.

Kvark och Lepton har fått sina namn efter materians minsta byggstenar: kvarkar och leptoner.

Borta bra men hemma bäst, konstaterade kusinerna Kvark och Lepton när de kommit hem till Tomtens köksskåp efter sommarens och höstens äventyr i den stora världen. Det är kväll och Lepton börjar nynna på en visa. Han nynnar först svagt, men sjunger sedan starkare och starkare, och till slut börjar porslinskopparna i köksskåpet att skallra och vibrera.

– Oj! Utbrister Kvark. Det låter som att kopparna sjunger med i din sång.

– Ja, säger Lepton. Och jag kan förklara varför kopparna sjunger!

Lepton börjar berätta …

Fakta om ljud

Ljud handlar egentligen om rörelse. Ljud är som osynliga vågor som breder sig ut i luften. För att skapa ljud behöver man sätta luftmolekyler i rörelse. Det skapar ljudvågor.

Ett öra och ljudvågor.

Ett av de vanligaste sätten att skapa ljud är genom att låta – som när man pratar eller sjunger. Då börjar luften att vibrera och det skapas ljudvågor.

Människans öra kan fånga upp ljudvågorna och får vår hjärna att uppfatta dem som ljud.

Ljudet kan färdas genom både gas och vätska, men också genom fasta ämnen. Om ljudvågorna går genom en slang eller en tråd håller de ihop bättre och ljudet kan nå längre bort.

Däremot kan ljud inte färdas genom vakuum eftersom det är ett tomt rum utan några molekyler, atomer eller partiklar. Då finns det inget som kan sättas i rörelse och då kan ljudvågor inte skapas.

Infraljud och ultraljud

Ljud är olika ljusa och mörka. Det finns ljud som är så mörka eller så ljusa att människans öra inte kan höra dem. De riktigt mörka ljuden kallas för infraljud. De riktigt ljusa kallas för ultraljud.

Infraljud kan komma från strömmande luftmassor, strömmande vatten, åska eller norrsken men även av kraftverk, maskiner, explosioner eller överljudsflygplan. Människor kan känna sig trötta och hängiga av ljudet även om de inte kan höra det.

Med ultraljud går det att ta fram rörliga bilder från kroppens insida, som på ett foster i mammans mage. En ultraljudsapparat sänder då ut ett ljud, och genom att se hur det studsar tillbaka kan man få fram en bild på en datorskärm.

Ultraljud används också inom teknik. En robotdammsugare sänder till exempel ut ultraljud för att känna av var väggar och möbler finns.

Hundar kan höra ultraljud och därför finns det speciella ultraljudsvisselpipor som kan användas för att kalla på dem.

Fladdermöss använder sig av ultraljud för att ta sig fram i mörkret. Genom att skicka ut ultraljud kan de flyga omkring utan att krocka med något.

Fladdermus.

Plötsligt hör Kvark och Lepton Tomtens röst utifrån stallet:

– Hallå, hallå! Är ni hemma? Vi ska ju gå på bio. Släden med renar är redo att åka!

– Oj, vi hörde inte att du ropade på oss. Vi kommer! svarar kusinerna.

På väg till bion säger Kvark till Lepton:

– Det vore bra att ha en snabbtelefon så att vi kan höra när Tomten kallar på oss!

De bestämmer sig för att göra en muggtelefon som de kan placera mellan stallet och köksskåpet. Då behöver tomten bara ropa i muggen för att få tag på dem.

Så tillverkar du en muggtelefon

Ta fram 2 plast- eller pappersmuggar, 1 nål, 1 lång tråd (till exempel mattvarp eller steksnöre av bomull).

Stick hål i botten på båda muggarna och trä tråden genom båda muggarna och knyt en stor knut på muggarnas insidor så att tråden inte glider ur hålet. Se till att tråden är sträckt mellan de som ska prata. Håll muggen vid örat för att lyssna och prata in i muggen när du pratar.

Förklaring

När du pratar in i muggen skapas ljudvågor av dina stämband. Ljudvågorna träffar muggens botten som börjar vibrera. Vibrationen sprider sig i tråden som (osynligt) också börjar vibrera. Med hjälp av tråden färdas ljudet vidare till den andra muggens botten. När den slår mot luften skapas ljudvågor. Därifrån når ljudvågorna örat och du hör vad kompisen säger.

Tips!

Det går också att använda konservburkar som telefon men burkar kan ha vassa kanter så var försiktig. Man kan säkra kanterna med silvertejp. Använd en tunn spik och hammare för att göra hål i konservburkar.

Litteraturtips

C-O, Fägerlind; M. Kesselberg. (2016). Stora experimentboken från förskola till högskola. Texicon Förlag AB.

Bilder: Shutterstock.com

Naturvetenskap och teknik Idébank: Matematik, natur och teknik

Med skogsdungen som lärmiljö

Eva Hansson — Tue, 26 Jul 2022 09:53:50 +0000

Med skogsdungen som lärmiljö

Eva Hansson tis, 07/26/2022 - 11:53

Ladda ner material

Stödfrågor vid pedagogisk planering

(, )

Författare

Admin Istrator

Publicerat

01 augusti 2022

Carolin Dahl är snart klar med sin utbildning till förskollärare och arbetar på Trollets förskola i skånska Bjärred. Hon berättar vad som är det bästa med att arbeta där:

– Det är den gemenskap och den accepterande öppenhet som finns i pedagogiska samtal. Jag blev välkomnad och kände mig direkt som en viktig del i arbetslaget. Vi är nyfikna på och lyfter varandras kompetenser vilket leder till att alla får en viktig plats i gruppen.

Pedagoger på Trollet.

Utetrollen är ute jämt

En av de sju avdelningarna på Trollet har en helt egen inriktning. Det handlar om avdelningen Utetrollen och det är där Carolin Dahl arbetar. Hon berättar om denna avdelning:

En brasa ger värme kyliga dagar.

– Utetrollen är en renodlad uteavdelning för barn i åldern 4–6 år. Vi vågar påstå att vår avdelning är unik, men det unika är inte att vi är utomhus. Det unika är att vi alltid är ute: alla årstider, alla dagar, alla timmar. Vi äter ute, vi vilar ute, vi har all verksamhet och bedriver all vår undervisning utomhus. Allt går att göra ute!

Hon fortsätter:

– Vi arbetar med naturens alla fenomen och tar tillvara det som finns runt omkring oss. Avdelningen är placerad intill förskolans gård och består av en liten skogsdunge där vi skapat olika lärmiljöer och rum. Miljön beskrivs ofta som magisk: skogen får en att vilja leka, springa, undersöka och samtidigt ger platsen ro.

Vikten av produktiva frågor

Med inspiration från forskaren Susanne Thulin arbetar Utetrollen med lekparksfysik. Det handlar om naturvetenskap genom produktiva frågor, i avsikt att öka barnens utforskande och eget sökande av svar på funderingar. Detta arbetssätt genomsyrar hela arbetet på Utetrollen och syns i aktiviteterna på dagarna.

Barnsynen på hela Trollets förskola utgår från att barnen är människor precis som vuxna, med ”ryggsäckar” som pedagogerna är nyfikna på för att kunna planera och genomföra en likvärdig utbildning för alla barn. Ingela och Carolin förklarar gemensamt:

– Det är lätt att i ett utvecklingsarbete stanna i ett tänkande om barnen som blivande: ”det lär de sig” eller ”detta vill vi att de ska lära sig”, för att läroplanen är utformad sådan. Men med ett barndomssociologiskt perspektiv, något som vi ständigt lyfter i arbetet med delaktighet och barnperspektiv, så ÄR barnen redan! Vi ser dem som kompetenta och kunniga och de har med sig massor i sina ryggsäckar. Vi vill inte tappa allt det barnen redan är.

Från frågor till tema

Tillsammans vill de ge ett exempel på detta perspektiv från Utetrollen. Genom produktiva frågor ledde synsättet dem från ett planerat lekparksfysikprojekt vidare till ett fågeltema.

Exempel: Från lekparksfysik till fågeltema – och tillbaka igen

Vi satt på lekplatsen och förde samtal tillsammans med barnen om gravitation. Vad är det? Kan vi känna det? Vi började med en vald fråga i taget och barnen svarade utifrån sina tidigare erfarenheter. Detta hjälpte oss pedagoger att få en uppfattning om vad barnen tänkte och hur vi kunde planera undervisningen. (Det kräver förstås att vi läser in oss på ämnet för att kunna spinna vidare på barnens tankar.) Ett av barnen ropade rakt ut: Ett fågelbo! Detta sidospår tog inte mycket plats under just detta undervisningstillfälle, barnets reflektion bekräftades, men vi fortsatte att prata om gravitation.

Efter reflektion i arbetslaget kom vi fram till att vi borde lyfta sidospåret för att detta verkade vara mer intressant för barnet och även flera av de andra barnen. Vi samlade barnen och gick på fågelbosafari.

Fågelbosafarin blev holksafari som blev Birdlifes vinterfågelräkning och detta utvecklades vidare och vidare till ett långt projekt om fåglarnas leverne och artlära.

I projektet fick barnen lära sig känna igen många fågelarter.

En hel termins projekt ledde vi sedan tillbaka till lekparksfysiken. Vi hängde upp fågelmatare i olika färger och observerade om fåglarna valde någon viss färg – om färg kan vara en faktor som gör skillnad i detta försök.

Detta tog vi också med oss i den undervisning om gravitation som pågått under samma period som fågelprojektet. Är det föremålets storlek, form eller vikt som påverkar fallhastigheten – eller kan det även vara färgen? Kan barnen kanske komma på fler faktorer som kan spela roll för hur resultatet blir? I sådant arbete utvecklar barnen en kritisk handlingsförmåga. Vi har också filmat i slowmotion och tillsammans med barnen reflekterat över vad som händer och vad det beror på.

Hållbarhet i fokus för hela förskolan

Ingela Flotow är rektor för tre förskolor i Bjärred, och Trollets förskola är en av dem. Hon berättar:

– Förskolan har under de sex sista åren medvetet arbetat med Grön flagg och med ett hållbarhetstänk. Det har gjort att vi med tiden utvecklat vår medvetenhet och vårt kunnande, vilket fördjupat vårt gemensamma arbete. Vi ser också effekter kring engagemang, sammanhållning och samarbete vilket också påverkar arbetsglädjen.

Pedagogisk planering och reflektion

Litteratur och forskning är några av de resurser som används för att utveckla den pedagogiska samsynen. Bland annat har det varit stort fokus på Ann S. Pihlgrens litteratur, om olika roller som pedagoger intar i undervisningssituationer.

I Lomma kommun använder man sig av lärplattformen Infomentor och digitala dokumentationsrum för planering och reflektion.

Här delar Trollet med sig av frågor som kan användas som stöd för pedagogisk planering och reflektion i ett dokumentationsrum. Frågorna finns också att ladda ned som ett worddokument via knappen Ladda ned i verktygsfältet ovan.

PLANERING

Pedagogernas nyfikenhetsfråga och utmaning till barnen. (Vilken aktivitet ska vi göra?)
Pedagogernas bedömning av nuläge och barnens erfarenheter. (Vilken tidigare erfarenhet har barnen av materialet/platsen/det vi arbetar med osv?)
Pedagogernas val av lärmiljö. (Vilka material ska jag välja? Var ska vi vara, plats/miljö?)
Pedagogernas introduktion av aktivitet. (Hur ska uppdraget/materialet introduceras?)

REFLEKTION

Barnens utforskande. (Vad verkade barnen mest intresserade och upptagna av? Vad stod i fokus för deras utforskande och nyfikenhet?)
Oväntat. (Hände det något oväntat?)
Påverkan och inverkan. (Hur tänker jag/vi om platsen, materialet, gruppen, introduktionen osv?)
Lärdomar. (Vad tänker jag om mitt uppdrag som pedagog? På vilka fler sätt kunde jag tänkt/gjort?)
Nya nyfikenhetsfrågor. (Vilka nya frågor väcktes?)

AVDELNINGSREFLEKTION

Reflektion – tolkning. (Vad är det barnen intresserar sig för i sitt utforskande? Vilka frågor undersöker de? Vilka material/verktyg stödjer barnen i deras utforskande?)
Analys – slutsatser. (Vad av det barnen gör är möjligt att utmana vidare? Vilka förmågor har barnen fått möjlighet att utveckla? Vilka nyfikenhetsfrågor har väckts hos oss?)
Framåtsyftande planering. (Hur planerar vi att gå vidare? Vem gör vad, när och hur?)
Återgå därefter till frågorna under rubriken PLANERING.

Lästips från Trollets förskola

Corsaro, William A (2017). The Sociology of Childhood. 5 uppl. Los Angeles: Sage Publications.

Halldén, Gunilla (red) (2007). Den moderna barndomen och barns vardagsliv. Stockholm: Carlssons.

Hasslöf, Helen (2009). Tankar om hållbar utveckling och lärande. Malmö (tillgänglig på internet).

Pihlgren, Ann S. (2017). Undervisning i förskolan; att skapa lärande undervisningsmiljöer. Stockholm: Natur & Kultur.

Pihlgren, Ann S. (2020). Läsa, skriva och räkna i förskolan: ett undervisande förhållningssätt. Stockholm: Natur & Kultur.

Thulin, Susanne (2015). Göra naturvetenskap i förskolan – med fokus på kommunikation. Stockholm: Liber.

Öhman, Margareta (2019). Nya Hissad och Dissad: Om relationsarbete i förskolan. Stockholm: Liber.

Länkar

https://hsr.se/gronflagg

Utetrollens Instagram: trolletsforskola_utetrollen

Naturvetenskap och teknik Utomhuspedagogik

Insekter – färg och form

Titti Meden — Mon, 04 Jul 2022 13:12:53 +0000

Insekter – färg och form

Titti Meden mån, 07/04/2022 - 15:12

Författare

Titti Meden

Publicerat

11 augusti 2022

Didaktisk reflektion: Skönheten finns i detaljerna

Om man inte tittar efter så noga ser man bara en svärm insekter, inte den vackra dansen. Hur lätt är det inte att bara gå förbi ett daggfyllt spindelnät? Likaså missar man ofta skönheten i en snöflinga för att man fokuserar på att det snöar.

Hjälp barnen upptäcka naturens skönhet, mångfald och mönster. Luppar eller digitala förstoringsglas kan vara bra att ta med sig för att kunna utforska skönheten i detaljerna.

Insekters färg och form

Nelly springer omkring och försöker fånga gräshoppor som hon har sett de äldre barnen göra. De är lite för snabba och det tar lång tid innan hon lyckas fånga en, och när hon ska titta närmare på den så smiter den sin väg igen.

Jag föreslår att vi fångar lite långsammare insekter i stället. Det vill Pelle också göra. Vi hittar flera olika typer av skalbaggar. Vissa, som till exempel nyckelpigan, har vingskal som möts på mitten, medan andra, som bärfisarna, har vingar som överlappar. De har olika form och olika färg, men alla är ändå skalbaggar.

Vi jämför även med en myra som vi lägger in i samma skål. Barnen vill att de ska känna sig som hemma i den genomskinliga skålen och lägger ner bär och blommor till dem. Vi lägger dem i skugga så att det inte ska bli för varmt och tar bilder så att vi kan ta reda på vilka arter det är. Till slut lyckas hon till och med fånga en gräshoppa som hon också lägger ner i burken.

– Nu tycker jag vi släpper ut dem, säger Nelly.

Nelly samlar bär och blommor så att insekterna ska känna sig som hemma.

Didaktiska reflektioner: Empati och småkryp

Ett tema om småkryp kan med fördel kombineras med arbete kring empati och omtanke. Genom att ha till exempel ett maskarium (vilket är ungefär som ett akvarium fast med jord och mask i stället för vatten och fisk) kan barnen lära sig ta hand om djur och se till att de har det bra.

Många barn plockar gärna upp insekter eller maskar och undersöker dem. Det händer att de yngsta barnen har svårt att inte skada dem, och nyckelpigan krossas lätt mellan en tvåårings fingrar.

Hur ska man agera som pedagog? Personligen tycker jag att det är viktigt att skilja på om intentionen är att skada eller om det är nyfikenhet på djuret som är drivkraften. Hur ska man lära sig något om smådjur om man måste vara så försiktig att man inte kan plocka upp och undersöka dem?

Ett sätt att komma runt det är att visa barnen hur de kan plocka upp småkryp utan att skada dem. Om man sätter fingret framför en nyckelpiga eller myra så kryper de ofta upp själva. Då kan barnen få uppleva insekter på nära håll utan att dessa kommer till skada.

– Ska vi göra skalbaggar på stenar? frågar jag.

– Hur gör man då? säger Nelly.

– Man kan samla stenar som ser ut som skalbaggar och sedan kan man till exempel rita med stentusch på dem, föreslår jag.

Nelly samlar flera olika stenar och ritar skalbaggar i olika färger och former precis som de vi fångade tidigare på dagen. Pelle ritar också på en sten.

– Vad fint. Är det kroppen du ritar? frågar jag.

– Du fattar ingenting. Det är en maskin, säger Pelle.

Nelly ritar skalbaggar och Pelle ritar en maskin.

Nelly sitter och ritar själv nästa dag och efter ett tag visar hon vad hon har skapat. Hon har hittat en pinne vars ena ände ser ut som ett huvud med små antenner. Sedan har hon ritat vingar, klippt ut och tejpat fast. Det är en mycket kreativ skapelse och det är ingen tvekan om att hon har fångat trollsländans utseende.

Didaktisk reflektion: Estetiska uttryck

Man kan med fördel använda sig av skapande och estetiska uttryck när man arbetar med ett naturvetenskapligt tema. Förutom att barnen får använda sina kreativa förmågor, kan det vara ett värdefullt sätt att befästa och repetera vad de har lärt sig. Nelly ritar steninsekter som har olika kroppsform och färg, vilket reflekterar de skalbaggar vi fångade in tidigare på dagen.

Barns estetiska uttryck kan också vara värdefulla eftersom de kommunicerar vad de har fastnat för, tyckt var intressant eller vad de har förstått av det naturvetenskapliga tema man arbetar med. På så sätt kan man som lärare få en bättre bild av hur mycket barnen förstår och vad de är intresserade av, så att man styr temat åt det hållet om det är möjligt.

Pelle ville inte rita skalbaggar utan valde i stället att rita en maskin. Det är inte första gången han visar intresse för maskiner och mekanik, vilket inspirerade till nya aktiviteter och teman (se [boken] kapitel 10).

Nästa dag ser vi en fjäril som slår sig ner precis intill oss. Det är en sälgskimmerfjäril med markeringar på bakdelen som gör att det ser ut som huvudet på ett större djur när den vecklar ut vingarna. Jag gör barnen uppmärksamma på markeringarna.

(T.v.) Nelly har själv kommit på hur hon ska göra en vacker trollslända. (T.h.) Fläckarna på den bakre delen av vingen ser ut som ögon.

– Det är för att lura rovdjur att tro att den är stor och farlig. Många djur har färger så att de blir svårare att upptäcka. De kan vara bruna eller svarta. Det finns även några som byter färg för att inte bli upptäckta, säger jag.

– Vilka då? frågar Pelle.

– Jag kan inte komma på någon insekt som kan det men kameleonter kan byta färg. Har ni sett en kameleont någon gång? frågar jag.

– Jag tror det, säger Nelly.

– Sen finns det några som försöker se farliga ut. Som bin och getingar till exempel. Deras färger är starka för att de vill synas. Färgerna signalerar: ”äter du mig så får du ont i halsen”, säger jag.

Vi går runt för att leta efter bin men hittar bara en blomfluga.

– Titta! Där har vi en fluga som försöker se ut som en geting, fast den är helt ofarlig, säger jag.

– Haha, den bara luras så att fåglarna inte tar den, säger Nelly.

– Precis! Du har förstått. Djur kan också luras, säger jag.

I bilen på vägen tillbaka föreslår jag att vi sjunger om insekter. Nelly börjar direkt sjunga:

– Imse vim … nej men det är ju ingen insekt, kommer hon på.

Sedan sjunger hon Fjärilssången, som jag själv aldrig hört. Vi sjunger Idas sommarvisa (det tar ett tag innan vi kommer till ”myggor som svalorna tar”), Hubbe heter jag och Jonte myra. Sedan kommer vi inte på så mycket mer om insekter utan börjar sjunga melodifestivalslåtar i stället.

Det saknas uppenbarligen en riktig insektslåt bland de vanliga barnlåtarna och vi sätter oss ner för att skapa en egen. Vi börjar med att rimma på vanliga insekter. Jag säger en insekt och barnen får komma på rim.

Myra … fyra
Loppa … hoppa, soppa
Lus … snus, mus
Slända … tända
Fluga … suga, tjuga – föreslår jag.

Pelle invänder att tjuga faktiskt inte är ett ord, vilket får mig att inse att tjuga inte alls är ett vanligt ord i hans kontantfria uppväxt. Jag får förklara att det kan vara både en tjugolapp och en hötjuga.
Humla … tumla. Det var Nellys förslag.

– Vet du vad tumla är?

– Ja så klart, säger hon. Som man gör med kläder.

Bi, vi, fri, kli, tvi

– Nu har vi ju snart en sång. Vi behöver bara välja en melodi och försöka klämma in våra rim.

Vi väljer Imse vimse spindel, och med hjälp av rimmen som vi har kommit på sätter vi ihop det till en sång.

Loppa skulle hoppa
Längre än en lus
Hoppa i en soppa
Trängdes med en mus
Fick hjälp av en myra eller var de fyra
Fluga suga soppa
Sen så fick han snus

Didaktisk reflektion: Rim och språkutveckling

Det finns en tydlig koppling mellan fonologisk medvetenhet och utveckling av läsförmåga (Persson & Wiklund, 2017). Fonologi är de enskilda ljudens betydelse i språket, och man kan arbeta med detta med barn genom till exempel rim och språklekar (Fast, 2019).

Pelle är inne i en fas där han har upptäckt att ord kan rimma. Det blir ofta nonsensrim, men ibland får han till fyndiga ramsor. Jag ville fånga upp intresset för ord och ljud i det tematiska arbetet med insekter. Förutom att lära sig om ords uppbyggnad fick barnen ytterligare ett tillfälle att fundera på vilka småkryp som faktiskt tillhör gruppen insekter.

Avslutande reflektion

I detta kapitel har jag använt mig av ett tematiskt arbetssätt där jag har vävt in olika ämnen i det övergripande temat insekter. Framför allt har jag vävt in estetiska moment, som att skapa en egen insekt, komma på sånger som handlar om insekter och skapa rim och ramsor om insekter.

Förutom att skapandet gynnar barnens kreativitet får de en chans att bearbeta sina nyvunna kunskaper om insekter. Om man ska återskapa en insekt måste man fundera på hur de egentligen ser ut. Om vi ska hitta alla sånger i sångboken som handlar om insekter måste vi veta vilka djur som räknas som insekter. Är en mygga en insekt? En spindel?

Utöver de estetiska ämnena kan man med fördel arbeta mer med matematik. Förutom att mäta och räkna kan man arbeta med geometriska former för att skapa eller beskriva insekter. Vilka geometriska former kan man använda för att skapa en nyckelpiga eller en myra?

Med hjälp av geometriska former kan man skapa insekter. Vilka former behövs för att framställa en myra eller en nyckelpiga?

Texten är hämtad ur boken Att upptäcka naturvetenskap i förskolan av Lisa Dessborn med bidrag av Marie Fridberg och Susanne Thulin (Studentlitteratur, 2021). © Författaren och Studentlitteratur. Texten får laddas ned till egen dator och skrivas ut för egen räkning, men inte kopieras och spridas på annat vis.

Om artikelserien
Detta är den sista av tre artiklar om insekter av Lisa Dessborn. Texten är hämtad från Att upptäcka naturvetenskap i förskolan (Studentlitteratur, 2021).

Lisa Dessborn är fil.dr i ekologi och arbetar som lektor på Högskolan Kristianstad inom områdena miljö och hållbar utveckling. Sedan 10 år tillbaka undervisar hon till stor del även på förskollärarprogrammet inom främst hållbar utveckling och biologi, men hon har även undervisat kemi och fysik inom samma program.

Litteratur

Elmgren, M. & Henriksson, A.-S. (2016). Universitetspedagogik. 3 uppl. Lund: Studentlitteratur.
Fast, C. (2019). Literacy – i familj, förskola och skola. 2 uppl. Lund: Studentlitteratur.
Persson, A. & Wiklund, L. (2017). Hur långt är ett äppelskal? – tematiskt arbete i förskoleklass. 2 uppl. Stockholm: Liber.

Naturvetenskap och teknik

Insekter – livscykel

Titti Meden — Mon, 04 Jul 2022 12:29:10 +0000

Insekter – livscykel

Titti Meden mån, 07/04/2022 - 14:29

Författare

Titti Meden

Publicerat

05 augusti 2022

För att följa upp det nyfunna intresset för insekter beställer jag fjärilslarver och en nätbur. Tistelfjärilslarverna kommer i en liten burk med näringslösning på botten av burken. Larverna får all näring de behöver från denna lösning och de äter sig större och större under två veckors tid.

Varje morgon vill barnen hälsa på dem och se om de har blivit puppor. Nelly ritar en bild till dem som föreställer en fjärilslarv och en nyckelpiga, och bilden får ligga intill burken så att de ska känna sig som hemma.

(Överst) Nyckelpigan är både vacker och intressant. (Nederst) Nelly visar sin teckning för fjärilslarverna.

En morgon är larverna borta och det hänger puppor i den lilla burkens tak. Jag placerar pupporna i nätburen, så att de får utrymme att flyga runt när de kläcks, och sedan är det bara att vänta.

Efter lite mer än en vecka börjar pupporna skaka och svaja fram och tillbaka. De verkar vilja komma ut och bara någon dag senare finns det fjärilar i stället för puppor i buren. Barnen på förskolan tar hand om fjärilarna och ger dem frukt att äta innan de släpper ut dem i de blomstertäckta buskarna (fjärilshotell) som de har planterat under våren.

Didaktisk reflektion: Föda upp fjärilar

Att beställa och föda upp fjärilar är ett utmärkt sätt att följa insekters livscykel. Det tar ungefär två veckor för larverna att utvecklas till puppor och det kan ju kännas som en evighet för ett barn.

Tänk på att dokumentera storleken och föra en dagbok. Även om det inte händer något dramatiskt på dessa veckor så växer larverna snabbt. Man kan till exempel använda sig av en linjal och låta barnen mäta och anteckna i dagboken i den mån de kan. Det är ett bra sätt att kombinera tema insekter med matematik och mätteknik.

Naturvetenskaplig informationsruta:
Insekters livscykler

Insekter går igenom tydliga livsfaser, vilket kallas metamorfos. Vissa insekter, som till exempel fjärilen, genomgår en fullständig metamorfos. Det innebär att den har fyra livsfaser. Äggen utvecklas till larver, larverna äter sig stora och bildar puppor och ur dessa kommer sedan en färdigutvecklad fjäril.

Andra insekter, som till exempel trollsländan, har en ofullständig metamorfos. Det betyder att något eller några av de fyra stegen saknas.

I trollsländans fall saknas puppstadiet. Äggen utvecklas till nymfer som lever i vatten. De kan vara vattenlevande i flera år innan de inleder det sista stadiet som färdigutvecklad trollslända, eller imago som det också heter. När de är redo att lämna nymfstadiet klättrar de upp ovanför ytan, och den fullt utvecklade sländan tar sig ut från ryggen på nymfens skal.

Jag och Nelly (5 år och 10 månader) besöker en badstrand vid en stor sjö. Där upptäcker hon insekter som ligger och flyter på ytan. När man tittar närmare ser man att vissa är genomskinliga.

– Det ser ut som dagsländor, säger jag.

– Men varför ligger det så många i vattnet? frågar Nelly.

– Det mesta av det är faktiskt skal. Ser du att man nästan kan se igenom dem? frågar jag.

– Ja.

– När de går från vattenlevande larv till flygande slända lämnar de det gamla skinnet eller skalet på vattenytan, säger jag.

– Men det är inte bara genomskinliga sländor. Vad gör de andra i vattnet, frågar Nelly.

– Det kan vara svårt att gå från vattenlevande larv till flygande insekt. Många dagsländor drunknar. Andra kanske landar i vattnet efter att de har lagt sina ägg. De lever bara några timmar till några dagar i luften. Det är därför de kallas dagsländor, säger jag.

En insekt landar på mig och då ser jag att just den inte är en dagslända med långa spröt där bak utan en nattslända med långa antenner. Den har fastnat lite i mina kläder och innan den tar sig loss hinner vi titta lite på den.

– Titta, det här är en nattslända! säger jag.

– Varför heter den så? frågar Nelly.

Det har jag aldrig funderat över, så jag blir tvungen att improvisera.

– Jag vet inte, men om jag skulle gissa så är det för att den ser ut lite som en nattfjäril.

– Titta – där ligger en nattslända i vattnet! säger Nelly och plockar upp den.

Den sitter en stund på hennes hand innan den hinner torka och då flyger den sin väg.

– Du räddade den! säger jag.

Nelly försöker rädda flera, men inga fler av de hon plockar upp från vattnet rör sig, så hon tröttnar.

Vattnet är fullt av döda dagsländor och nymfernas skal. Nelly försöker rädda nattsländor som har hamnat i vattnet.

Didaktisk reflektion: Korrekta svar eller kvalificerade gissningar

Som pedagog vill man ofta kunna leverera alla svaren, men man kan aldrig förutspå vilka frågor man kommer att få. Ibland får man säga att man inte vet. Man kanske har möjlighet att ta reda på det tillsammans med barnen, eller kolla upp det själv till nästa dag. För vissa typer av frågor är det kanske inte lika viktigt att ge ett korrekt svar, utan det kan räcka med en kvalificerad gissning eller ett resonemang kring en rimlig förklaring.

Jag vet inte om nattsländor kallas så för att de ser ut som nattfjärilar, men det är inte helt orimligt. Även om det svaret inte är rätt, kommer Nelly framöver att kunna skilja på nattsländor och andra sländor eftersom hon kommer att minnas att de ser ut som nattfjärilar.

Naturvetenskaplig informationsruta:
Nattfjärilar och nattsländor

Precis som namnet antyder är nattfjärilar i huvudsak aktiva på natten. De är ofta hårigare och grövre byggda än dagfjärilarna. När de inte flyger vilar deras vingar ner över rumpan i stället för att mötas rakt ovanför kroppen som hos många dagfjärilar.

Nattsländan har på ett liknande sätt sina vingar ner över rumpan när de vilar, vilket gör att de påminner lite om nattfjärilar.

Flera trollsländor flyger över vattnet och längs stranden.

– De flyger som helikoptrar, säger Nelly.

– Ja de kan verkligen ändra riktning som en helikopter och sväva stilla på samma ställe också. Man brukar säga att helikoptrar hovrar när de är stilla i luften. Man kan kanske säga att trollsländor hovrar också, säger jag.

En av trollsländorna flyger nära vattenytan och doppar då och då sin bakdel i vattnet.

– Titta! En hona som lägger sina ägg i vattnet, säger jag.

En kort stund senare ser vi två trollsländor som flyger i tandem.

– Titta där då. Det är två trollsländor som håller på att para sig, säger jag.

De landar på en sten alldeles intill oss och den bakre trollsländan böjer fram sin bakdel så att underkropparna möts. De sitter kvar en stund så att vi har tid att se hur de två trollsländorna sitter ihop.

– Hanen fäster bakdelen i nacken på honan innan de parar sig och sedan böjer hon fram bakkroppen så att deras bakdelar möts och äggen blir befruktade, säger jag.

Sedan flyger de iväg och vi går upp till ett närbeläget hus. Där finns det också flera trollsländor. En sitter på verandan och barnen kan komma riktigt nära för att undersöka den.

Nästa dag går vi ner till vattnet igen. Den här gången är även Pelle (4 år och 4 månader) med. På bryggkanten ser vi en flickslända som har fastnat med vingen i någonting.

När vi tittar närmare ser vi att det är det egna skalet den har försökt lämna, men vingen har vridit sig och sländan kommer inte loss. Vi ser tydligt hur den vuxna sländan har tagit sig ut genom en springa i ryggen på nymfen, och det är där vingen sitter fast. Det som är kvar på bryggan är visserligen bara ett lätt genomskinligt skal, men man ser ändå tydligt hur djuret såg ut innan det genomgick sin metamorfos.

– Titta vilken läskig spindel, säger en annan vuxen och pekar på skalet av en trollslända.

– Är det verkligen en spindel? frågar jag och riktar mig till barnen som sitter intill mig på bryggan.

– Det ser ut som det, säger Pelle.

En trollslända vilar på verandan. En flickslända har fastnat med vingen när den har försökt lämna nymfskalet.

– Hur många ben har den? frågar jag.

– 1, 2 … 6! Då är det ingen spindel! Det är en insekt! säger Nelly.

– Precis! Så här ser trollsländorna ut innan de blir flygfärdiga vuxna. De är riktiga rovdjur och lever på botten och jagar mindre insekter och andra smådjur. När de är redo ömsar de sin larvhud. Den fullvuxna trollsländan kommer ut genom sprickan i ryggen du ser på larvskalet och sedan ger de sig iväg för att hitta en partner och lägga ägg, säger jag.

Vi sitter kvar en stund på bryggan och tittar på trollsländor och flicksländor som hovrar kring vattnet.

Några dagar senare står Nelly och en kompis och tittar på någonting i det höga gräset intill huset.

– Titta, de parar sig! säger Nelly.

Jag förstår inte riktigt vad de menar men sedan ser jag att buskarna är fulla av skalbaggar. Skalbaggarna som parar sig ser annorlunda ut än trollsländornas ringformation, men man ser ändå tydligt att bakdelarna möts.

Skalet av en trollsländenymf.

Didaktisk reflektion: Ytinlärning och djupinlärning

När vi lär oss helt nya saker är det ofta en ytlig kunskap, åtminstone innan man har förstått det nya eller satt det i ett större sammanhang. När vi i stället kan se mönster och förstå det vi lär oss blir kunskapen mer användbar eftersom den går att applicera i flera olika sammanhang, vilket ofta inte är fallet då kunskapen är ytlig. Har man väl förstått sammanhang blir det dessutom lättare att lära sig nya saker eftersom ny kunskap kan kopplas till tidigare förståelse och erfarenheter genom associationer som gynnar långtidsminnet (Elmgren & Henriksson, 2016).

I exemplet ovan ser Nelly två skalbaggar och vet direkt att de parar sig, även om det ser helt annorlunda ut än de trollsländor hon har observerat innan. Hon har förstått att bakkropparna måste mötas på något sätt och att andra insekter sannolikt också parar sig.

Dagen efter ser vi massor av dagsländor som svärmar på gräsmattan.

– Ser ni hur dagsländorna dansar? frågar jag.

– De dansar och sen dör de, säger Nelly.

– De dansar, sen parar de sig … och sen dör de. Honorna måste lägga ägg också förstås, fyller jag i.

– De lever bara en dag, säger Nelly.

Vi har vid något tillfälle läst om den perfekta dagen i en dagsländas liv. Det var långt innan sommaren, men boken har uppenbarligen gjort intryck, eftersom hon fortfarande kommer ihåg den.

Buskarna är fulla med skalbaggar som parar sig.

– De lever faktiskt bra mycket längre än så, men de tillbringar den största delen av sitt liv i vattnet som larver. Flygfärdiga vuxna är de bara en kort tid, det stämmer.

Jag gör barnen uppmärksamma på hur vackert de leker, eller dansar. De fladdrar upp och svävar ner, om och om igen.

Om artikelserien
Detta är den andra av tre artiklar om insekter av Lisa Dessborn. Texten är hämtad från Att upptäcka naturvetenskap i förskolan (Studentlitteratur, 2021).

Lisa Dessborn är fil.dr i ekologi och arbetar som lektor på Högskolan Kristianstad inom områdena miljö och hållbar utveckling. Sedan 10 år tillbaka undervisar hon till stor del även på förskollärarprogrammet inom främst hållbar utveckling och biologi, men hon har även undervisat kemi och fysik inom samma program.

Litteratur

Naturvetenskap och teknik

Insekter – vad är en insekt?

Titti Meden — Mon, 04 Jul 2022 12:27:53 +0000

Insekter – vad är en insekt?

Titti Meden mån, 07/04/2022 - 14:27

Författare

Titti Meden

Publicerat

03 augusti 2022

Barn har väldigt olika tillgång till natur. Barn som går på förskolor i innerstaden har ofta gårdar med begränsat utrymme och planterade buskar och träd, medan andra har regelbunden kontakt med skog, äng och våtmark.

Oavsett vad man har för miljö runt förskolan finns det alltid småkryp. Det kan vara spindeln i hörnet i ett av rummen på förskolan eller gråsuggor under en sten. Insekter brukar det också finnas gott om i form av myror, flugor och skalbaggar.

De är fascinerande oavsett om man tycker att de är läskiga eller vackra.

Insekters livscykel

På väg till förskolan går vi genom stadsparken och Nelly (4 år och 7 månader) ser ett löv som ligger på marken och är täckt av bladlöss.

Pelle (3 år och 1 månader) undersöker också lövet. Bladlössen är olika stora, och bara några har vingar. Jag berättar för barnen att bladlöss är en grupp insekter som lever av saft från växtens blad.

– Skalbroggar och flugor finns också, säger Pelle.

– Det har du rätt i. De är också insekter och de är först ägg, sedan larver och sist så får de sina vingar och blir färdiga skalbaggar och flugor. Vet ni hur man vet att skalbaggar och flugor är insekter?

– Nää, säger Nelly.

– För att de har sex ben, säger jag.

– Spindlar är inte insekter, säger Nelly.

– Nej just det – hur många ben har en spindel? frågar jag.

Hon blir lite fundersam.

– Fem, föreslår Pelle.

– En spindel har åtta ben … om den inte har varit i slagsmål med en annan spindel och brutit av några ben, för då kan den faktiskt ha fem, säger jag.

Bladlöss av arten Phyllaphis fagi som tycker om boklöv.

Naturvetenskaplig informationsruta:
Vad är en insekt?

Ordet insekt kommer från latin och hänvisar till insektskroppens indelning i tre distinkta delar – huvud, mellankropp och bakkropp.

Insekterna tillhör gruppen ryggradslösa djur och har därför inget inre skelett, utan i stället ett hårt skal. De flesta insekter har vingar även om vissa, som till exempel myror, bara har vingar när de svärmar. Förutom vingar är ett av de säkraste kännetecknen för insekter deras sex ben.

Insekterna har funnits på jorden i åtminstone 400 miljoner år och har därför haft tid att utvecklas och anpassa sig till alla tänkbara miljöer. I dag utgör insekter därför en majoritet av alla djurarter, och framför allt skalbaggar är mycket artrika.

Någon vecka senare är vi nere på en brygga vid en damm och Nelly vill känna på vattnet med fötterna. Medan hon och en annan flicka turas om att känna på vattnet, ser jag och Pelle någonting som flyter i vattnet. Det ser först ut som två nattsländor som är fast i varandra ungefär som flicksländor brukar flyga omkring i en tandemformation (när de parar sig fäster hannen bakkroppen bakom honans huvud), fast de här sländorna ligger på vattenytan.

Efter ett tag flyger den främre sländan och då blir det tydligt att det som är kvar i vattnet inte är en slända utan bara ett tomt skal. Sländan genomgick omvandlingen från larv till flygande slända mitt framför ögonen på oss!

Strax ser vi en likadan slända som har flutit upp och påbörjat samma förvandlingsprocess. Jag och Pelle kallar på flickorna så att de också kan vara med och se när sländan kommer ut ur sitt skal och till slut får fram sina vingar. Efter detta är alla barnen fullt fokuserade på allt som finns i vattnet. De får syn på grodyngel och skräddare.

Jag hämtar en håv som egentligen är till för att fånga fjärilar och barnen håvar längs bryggan och strandkanten. Sedan lägger de fångsten i en ugnsform av glas. Förutom grodyngel och skräddare fångar de buksimmare, dykare och en dykarlarv. Jag försöker förklara att en dykarlarv utvecklas till en dykarskalbagge.

– Men, den ser ju inte alls ut som en skalbagge, säger Nelly och pekar på dykarlarven.

– Nej, det gör den inte, men den förvandlas till en skalbagge när den har ätit sig tillräckligt stor.

– Men, den är ju större än skalbaggen.

– Jo, men det är nog en annan sort. Det finns många olika arter av dykare och vissa är stora och andra är små.

Nelly tittar skeptiskt på mig och jag kan se att hon inte riktigt tror mig. Vi hittar även en flicksländelarv, men eftersom varken Nelly eller Pelle har sett en flygande flickslända är det svårt för dem att relatera larven till den vuxna insekten.

Naturvetenskaplig informationsruta:
Sländor

Gruppen insekter som i folkmun kallas sländor är inte nödvändigtvis nära släkt och tillhör ingen enskild ordning eller kategori insekter. Dagsländor och nattsländor tillhör helt andra grupper än trollsländorna.

Trollsländorna är kanske de man främst associerar med sländor. De är en av de äldsta insektsordningar man känner till, och man har hittat fossil som är 300 miljoner år gamla.

Inom gruppen trollsländor finns de egentliga trollsländorna, flicksländor och jungfrusländor. De egentliga trollsländorna är de största, medan flick- och jungfrusländorna är mindre och har smalare bakkropp.

(T.v.) Barnen tittar på när en slända går från nymf (larv) till imago (fullvuxen). (T.h.) Barnen håvar och lägger fångsten i en glasform för närmare undersökning.

När vi kommer tillbaka från bryggan visar jag bilder på färdigutvecklade flicksländor och visar filmer på olika insekters livscykel. Vi hittar flera bra filmer som visar nyckelpigans livscykel och öde och vi kollar på dem flera gånger på barnens förfrågan. Nyckelpigor har fascinerat Pelle hela våren och han har haft dem som husdjur och burit runt dem i handen eller på axeln.

Om artikelserien
Detta är den första av tre artiklar om insekter av Lisa Dessborn. Texten är hämtad från Att upptäcka naturvetenskap i förskolan (Studentlitteratur, 2021).

Lisa Dessborn är fil.dr i ekologi och arbetar som lektor på Högskolan Kristianstad inom områdena miljö och hållbar utveckling. Sedan 10 år tillbaka undervisar hon till stor del även på förskollärarprogrammet inom främst hållbar utveckling och biologi, men hon har även undervisat kemi och fysik inom samma program.

Litteratur

Naturvetenskap och teknik

Underlag för fortbildning: Naturvetenskap i förskolan

Titti Meden — Mon, 02 May 2022 14:56:47 +0000

Underlag för fortbildning: Naturvetenskap i förskolan

Titti Meden mån, 05/02/2022 - 16:56

Ladda ner material

Pihlgren_naturvetenskap.pdf

(, )

Författare

Admin Istrator

Publicerat

03 maj 2022

Förskolans läroplan liksom forskning konstaterar att det är viktigt att barnen tidigt möter naturvetenskapen. Det naturvetenskapliga kunnandet hör samman med ett särskilt, naturvetenskapligt förhållningssätt.

Naturvetenskap är läran om olika naturfenomen, och till naturvetenskapen kan man också koppla teknik som handlar om hur människan kan använda sig av naturfenomen för att tillgodose sina behov och önskemål.

Den här artikelserien med tillhörande filmer fokuserar på några delar som är viktiga att man som personal känner till och behärskar för att kunna ge förskolebarn ett första naturvetenskapligt kunnande och förhållningssätt.

I denna artikelsamling ingår följande:

1. Naturvetenskap i förskolan – vad är det?
2. Naturvetenskapliga arbetsformer – hur gör man?
3. Innehållet i naturvetenskap – vad ska undervisningen handla om?

Ladda ned hela artikelserien från verktygsfältet och se filmerna här nedan som hör till artiklarna:

Film 1

Videouppspelning stöds inte i din webbläsare.

Film 2

Videouppspelning stöds inte i din webbläsare.

Film 3

Videouppspelning stöds inte i din webbläsare.

Naturvetenskap och teknik

Innehållet i naturvetenskap – vad ska undervisningen handla om?

Titti Meden — Mon, 04 Apr 2022 07:03:20 +0000

Innehållet i naturvetenskap – vad ska undervisningen handla om?

Titti Meden mån, 04/04/2022 - 09:03

Författare

Admin Istrator

Publicerat

04 april 2022

Artikelfoto: Shutterstock.com

En del av det naturvetenskapliga förhållningssättet är att behärska sådana arbetsformer som leder till naturvetenskaplig förståelse (se artikel 2). Dessutom kommer man behöva kunskap i de olika ämnesområdena: Vad är det egentligen den naturvetenskapliga undervisningen ska handla om? Det handlar den här artikeln om!

Undervisningsområden i naturvetenskap

Vad ska den naturvetenskapliga och tekniska undervisningen handla om? Vilka områden är viktiga att barnen möter i sin begynnande vetenskapliga förståelse? Här är varken läroplanen eller förskoleforskningen till så stor hjälp, tyvärr (Heimer & Pihlgren, Studentlitteratur, 2021).

Forskare påpekar att det är lämpligt att utgå från områden som ligger nära barns vardagserfarenheter, som exempelvis friktion som man upplever när man åker rutschbana eller pulka, eller densitet som man upplever vid vattenlek.

Läroplanen konstaterar att innehållet i undervisningen ska beröra kunskap om växter och djur, naturens kretslopp, hur natur, människa och samhälle påverkar varandra, hållbar utveckling, enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen. Det rör sig alltså om följande områden, se bild 1:

Bild 1. Aktuella läroplansområden.

Generativa undervisningsområden

De områden som läroplanen tar upp är fortfarande översiktliga och det kan vara svårt att utan naturvetenskaplig skolning bryta ner läroplansrubriken till undervisning som resulterar i barns naturvetenskapliga förståelse.

Att leta upp och genomföra ett enstaka, spektakulärt experiment, utan tanke på vad barnen ska utveckla i form av förståelse, kompetens och förmåga är knappast värt tiden, även om experimentet upplevs som roligt och spännande.

Alla tänkbara naturvetenskapliga områden kommer heller inte att kunna behandlas under förskoletiden. Det räcker tiden inte till.

Det finns ju en rad andra viktiga områden som barnen också ska få möta i undervisningen. Som förskolepersonal behöver man därför ta ställning till vilka områden som kommer att generera förståelse, kunskap och kompetens på ett djupare plan.

I vår bok Demokrati för förskolebarn gick jag och Maria Heimer igenom forskning och styrdokument och skapade ett förslag till planering (Heimer & Pihlgren, Studentlitteratur, 2021). Vi valde ut några tänkbara tematiska projekt som skulle kunna genomföras på respektive läroplansområde med yngre och äldre förskolebarn, se bild 2.

Bild 2. Förslag på några tematiska projekt i naturvetenskap för yngre och äldre förskolebarn.

De olika områdena är valda för att knyta an till vardagserfarenheter hos barnen men också för att området innehåller grundläggande kunskap och förståelse relaterade till naturvetenskap och teknik. Genom att barnen får möta de föreslagna områdena kan deras intresse för naturvetenskap stärkas.

De kommer också få med sig viktiga kunskaper för fortsatt naturvetenskapligt utforskande. Utöver dessa, av personalen planerade, områden kan andra läggas till utifrån sådant som intresserar barnen, som uppstår i stunden eller omvärlden.

Progression i naturvetenskaplig förståelse

Progressionen inom naturvetenskap och teknik handlar över lag om att barnen gradvis förstår och tar till sig undersökande och nyfikna arbetsformer och efter hand kan dra logiskt underbyggda slutsatser.

I slutet av förskolan bör barnen kunna genomföra enklare observationer och experiment samt lösa enklare tekniska problem med visst stöd. De bör också kunna ställa frågor inför ett undersökande, ställa enkla hypoteser och föreslå slutsatser vid gruppens gemensamma experimenterande.

En progression mellan områdena behöver alltså planeras in. I listan i bild 2 kan man se en sådan progression mellan de föreslagna områdena för yngre och äldre förskolebarn.

De yngre barnen arbetar exempelvis med att blanda och lösa olika ämnen på området enklare kemiska processer. De äldre barnen arbetar dessutom med att separera olika ämnen, något som dels kommer att kräva den förförståelse som de erhållit som yngre, dels kräver att de har hunnit utveckla en högre abstraktionsförmåga.

Inför undervisningen på ett område

Inför undervisning om ett område är det värdefullt om man som personalgrupp tänker igenom och planerar innehållet (se första artikeln i den här serien). Då kan man också särskilt reflektera över följande:

Ny kunskap – vad personalen behöver kunna för att utveckla barnens kunnande och förståelse
Begrepp – som barn och personal använder under projektet
Läsa med barnen – vilken skönlitteratur och vilka faktaböcker som ska läsas för barnen
Arbetsformer – exempelvis frågor och frågevägg, observationer, experiment, problemlösning, sorteringar och kategoriseringar samt dramatiseringar

Ett exempel: Däggdjuret

Ett exempel på ett tematiskt projekt är Däggdjuret, som är föreslaget för läroplansområdet Växter, djur och kretslopp inom ämnesområdet biologi. Här kan man tänka sig att personalen, för att kunna stötta barnens progression i förståelse, bland annat behöver lägga vikt vid att människor och djur behöver syre för att andas och att syret bildas i växternas fotosyntes.

Människan är ett däggdjur bland många – för närvarande är 5 400 arter kända. Däggdjur föder levande ungar (utom kloakdjuren) och ungarna diar. Många djur (inklusive människan) använder andra djur som föda. På så sätt skapas en näringskedja av organismer som lever av varandra. Näringen vandrar från växter till växtätare och sedan till rovdjur. När växter och djur äts av flera arter vandrar näringen i mer komplexa näringsvävar.

Med utgångspunkt i den kunskapen kan exempelvis begrepp som däggdjur, dia, ide, tama, vilda, näringskedja samt namn på några däggdjur och deras boställen väljas ut för att användas under projekttiden.

Några faktaböcker, som exempelvis Svenska däggdjur av Sara Hjelmstedt och Mattias Adolfsson och Känn igen 25 däggdjur av Björn Bergenholtz väljs ut för att använda vid högläsning och faktakontroll under projektet.

De olika aktiviteterna i projektet kan bland annat vara:

Frågevägg: Vad vill vi veta om däggdjur?
Observera: Gå naturstig och hitta bajs, spår, ätna kottar och så vidare.
Observera: Besöka en 4H-gård och studera hur tamdjur lever.
Sortera och kategorisera: Likheter och skillnader mellan tamdjur och vilda djur.
Experimentera: Göra gipsavgjutningar av djurspår. Kategorisera i en utställning där djuret, dess boplats och levnadssätt beskrivs.
Sortera och kategorisera: Sortera bilder på däggdjur och därefter på däggdjur, insekter, spindlar, fiskar och fåglar. Synliggöra kategorierna.
Sortera och kategorisera: Bygga en enkel näringskedja med de djur som undersökts.
Dramatisera: Dramatisera skogsdjurens liv. Bygga boställen i skogen och dela in barnen i olika skogsdjursfamiljer.

Självklart innehåller förslagen på undervisningsområden i bild 2 inte alla områden som skulle kunna behandlas. Genom att vara uppmärksam på vad som intresserar barngruppen och bygga vidare på detta kan helt andra naturvetenskapliga områden komma i fråga.

I exemplet med läroplansinnehållet växter, djur och kretslopp för yngre förskolebarn kan man, i stället för däggdjur, tänka sig tematiska projekt som behandlar årstidernas växlingar, djurs och växters årscykel, kroppsdelar eller stubbens biotop.

I filmen som hör till den här sista delen visas ytterligare ett exempel från förslagen på undervisningsområden, nämligen Skuggor.

Videouppspelning stöds inte i din webbläsare.

Diskussionsfrågor

Vilket innehåll brukar ni behandla i den naturvetenskapliga undervisningen med yngre barn? Med äldre barn?
Vilka innehåll skulle ni behöva utveckla undervisningen?
Hur ser progressionen ut i er förskolas naturvetenskapliga undervisning?

Lästips

Läs mer om de olika föreslagna tematiska projekten för yngre och äldre förskolebarn i bilaga A i:

Heimer, M. & Pihlgren, A.S. (2021). Demokrati för förskolebarn – Undervisning i åtta nyckelkompetenser. Lund: Studentlitteratur.

Läs mer om naturvetenskapliga experiment i Almström, M., Christensson, C. & Martinsson, E. (2018). Naturvetenskapliga experiment – för förskola och de tidiga skolåren. Lund: Studentlitteratur.

Referenser

Almström, M., Christensson, C. & Martinsson, E. (2018). Naturvetenskapliga experiment – för förskola och de tidiga skolåren. Lund: Studentlitteratur.

Heimer, M. & Pihlgren, A.S. (2021). Demokrati för förskolebarn – Undervisning i åtta nyckelkompetenser. Lund: Studentlitteratur.

Naturvetenskap och teknik

Naturvetenskapliga arbetsformer – hur gör man?

Titti Meden — Tue, 29 Mar 2022 14:14:35 +0000

Naturvetenskapliga arbetsformer – hur gör man?

Titti Meden tis, 03/29/2022 - 16:14

Författare

Admin Istrator

Publicerat

30 mars 2022

Artikelfoto: Shutterstock.com

I naturvetenskap är det viktigt att ha ett särskilt förhållningssätt som handlar om att observera det som händer i naturen eller i ett experiment, ställa sig frågor om varför det händer, hämta in data och resultat, stämma av det man upptäcker mot andras kunskap på området och dra slutsatser.

I förskolan är det därför viktigt vilka arbetsformer som man använder när man arbetar med naturvetenskap.

Det är framför allt två områden som man som förskolepersonal behöver behärska för att undervisa om naturvetenskap:

Kunskap om de ämnesområden som ska behandlas, exempelvis biologi, fysik, astronomi, kemi, geografi/geologi samt teknik och miljö.
Förståelse för de naturvetenskapliga arbetsformerna och hur man visar barnen på begrepp och angreppssätt i experiment och analys och hur det man upptäcker kan förklaras.

Kunskapen om båda områdena kan sammanfattas som ett naturvetenskapligt förhållningssätt, något som man bör bära med sig i alla naturvetenskapliga aktiviteter med barnen i förskolan.

I den här artikeln är de främst det andra området som berörs, det första området kan du läsa mer om i seriens tredje artikel.

Naturvetenskapliga arbetsformer

De naturvetenskapliga arbetsformerna kan se ut på många olika sätt men innebär alltid ett kreativt utforskande (Angelin m.fl., 2017). Några moment förekommer ofta:

Fråga och hypotes: Ofta inleds utforskandet med att man ställer en fråga och kanske formulerar några hypoteser, det vill säga idéer om vad som ska komma att hända.
Undersökningsmetod: Beroende på vad man vill undersöka så väljer man en undersökningsmetod som passar.
Datainsamling: Man undersöker vad som händer och samlar in data.
Förklaringar och slutsatser: Den data som har samlats in analyseras genom att man sorterar och kategoriserar den och jämför med forskning på området. Därefter drar man slutsatser om varför det blev som det blev.

Naturvetenskapliga begrepp

En viktig del av det naturvetenskapliga förhållningssättet handlar om att använda korrekta begrepp.

Forskning visar att vuxna ofta använder ett förmänskligande sätt att tala om exempelvis växter eller det som sker i kretsloppet, som om regn, stenar och planeter tänker och känner som människor (Thulin & Pramling, 2009). Det kan göra det lättare att förstå i stunden men gör det faktiskt svårare för barnen att få en djupare förståelse för naturvetenskapliga fenomen.

Begreppen stöttar det naturvetenskapliga tänkandet och det är därför viktigt att man använder korrekta begrepp även med yngre förskolebarn. Det är viktigt att fundera över vilka begrepp som ska användas med barnen under ett projekt. Därför bör man också tillsammans med barnen använda begrepp som frågeställning, hypotes, metod, data, analys och slutsats.

Några arbetsformer för naturvetenskap i förskolan

Personalens val av arbetsformer är särskilt viktigt i naturvetenskaplig undervisning, eftersom arbetsformerna ska utveckla barnens förståelse för naturvetenskapliga fenomen, samtidigt som de efter hand tillägnar sig det naturvetenskapliga förhållningssättet. Det brukar kallas för emergent science, begynnande naturvetenskap som gör barnen nyfikna och intresserade av problemlösning och undersökning (Thulin, 2011).

Här presenteras kortfattat några aktuella arbetsformer för förskolan.

Sortera och klassificera

Sortering och klassificering är en viktig del av vårt vetenskapliga sätt att få ordning på kunskap och sorteringsövningar i förskolan skapar en begynnande förståelse för det. Genom sorteringar kan barnen se mönster och det är en av de första arbetsformer som yngre förskolebarn kan använda. Det finns många olika sätt att sortera. Här presenteras de från enklare till mer avancerade:

Sortera objekt i en enkel kategori (exempelvis utifrån färg).
Finna likheter och skillnader mellan två saker (exempelvis mellan spindlar och insekter).
Tre hör ihop och en ska bort (utifrån fyra saker bestämma varför en ska tas bort).
Klassificera objekt utifrån mer än ett kriterium på samma gång (exempelvis djur utifrån storlek och biotop eller figurer utifrån geometrisk form och färg).
Finna kategorier i fri klassificering (föremål sorteras i grupper som ges ett gemensamt namn, exempelvis möbler, fordon, verktyg eller djur).
Att sortera efter bestämningsnycklar (exempelvis efter begynnelsebokstav eller utmärkande drag hos insekter respektive spindlar).

Ställa frågor – frågevägg

Barnen behöver själva få ställa frågor som sedan besvaras för att kunna utveckla förståelse och kompetens med tiden. Frågandet är också en del av de naturvetenskapliga arbetsformerna. Det kan handla om att personalens fungerar som förebilder genom att själva ställa nyfikna och öppna frågor.

Det kan också handla om att exempelvis skapa en frågevägg om det område som utforskas (Danilova, 2020).

Barnen ställer så många frågor som de kan komma på om området som ska utforskas. Personalen antecknar varje fråga på en lapp som sätts upp på en vägg. Frågorna kan också grupperas.
Vem som helst som vet svaret kan därefter besvara en fråga. Svaret skrivs upp på en lapp bredvid frågan.
Gruppen beslutar sedan hur man ska gå vidare för att ta reda på svaren på resten av frågorna, exempelvis genom att experimentera, läsa i en bok, söka på internet, se en film eller låta en personal berätta.

Experimentera

Att experimentera innebär att man gör något aktivt för att besvara en fråga. Antingen kan barnen få utforska vad som händer förutsättningslöst och därefter reflektera tillsammans. Man kan också låta barnen följa en vetenskaplig arbetsgång:

Vad vet vi om ämnet? Barnen diskuterar tillsammans vad de nu kan och vet.
Barnen ställer frågor och diskuterar hur de vill utforska frågan, exempelvis i en frågevägg.
Väljer gruppen ett experiment så behöver det planeras:
– Hur ska vi göra?
– Hur kan vi dokumentera våra observationer?
Låt barnen ställa hypoteser, förutspå vad som ska hända.
Genomför experimentet, observera och dokumentera resultatet.
Analysera det som skett med tillägg av förskolepersonalens kunskap och faktaböcker:
– Vad fick vi reda på? Vad betyder det här?
Dra slutsatser:
– Vad är svaret på vår fråga?
– Behöver vi göra om något för att få svar på frågan?
– Hur har våra idéer förändrats?
Kommunicera resultatet:
– Vem kan vilja veta resultatet?
– Hur kan vi förklara vad vi fått reda på?

Observera

En observation kan ge svar på flera naturvetenskapliga områden. En observation genomförs ungefär på samma sätt som experimentet men utan att man gör någon aktiv handling för att påverka något. Observationen kan exempelvis komma i fråga om man undersöker myrors beteende vid en myrstack eller hur ett frö växer till en planta.

Lösa problem

Inom teknik är problemlösning ett viktigt område. För yngre barn kan det handla om att lösa tekniska problem som uppstår i förskolans vardag. För de äldre kan det handla om mer avancerad problemlösning:

Presentera problemet för barnen eller formulera frågeställningen tillsammans med barnen. En fråga skulle till exempel kunna vara: Hur kan vi bygga en bro som håller för våra leksaksbilar?
Diskutera tillsammans vad uppgiften kommer att innebära och vad som kommer att krävas.
Konsultera förebilder genom att titta i böcker, på bilder, söka på internet. Hur har andra löst liknande problem?
Låt barnen arbeta i mindre grupp eller i par och föreslå en eller flera lösningar genom att rita förslag på hur lösningen skulle kunna se ut.
Välj ett av lösningsförslagen att tillsammans gå vidare med eller låt barnen arbeta vidare med olika lösningar i mindre grupper. Rita en skiss över hur lösningen ska se ut.
Fundera tillsammans över skissen eller de olika skisserna:
– Var ska lösningen placeras? Var ska den kunna fungera?
– Vilka material behöver då användas?
Bygg en modell eller genomför den process som ni föreslagit och fundera över:
– Vad fungerar bra?
– Vad kan utvecklas?
Utvärdera arbetet utifrån den dokumentation som gjorts under processens gång:
– Hur löste vi problemet?
– Hur ändrades våra idéer under arbetets gång?
– Vilka problem ställdes vi inför?
– Vad har vi lärt oss till en annan gång?

Tillföra ny kunskap i knopp och kropp

En viktig arbetsuppgift för personalen är att tillföra ny kunskap under projektet så att barnen kan gå från vardagstolkningar till att förstå naturvetenskapliga fenomen.

För att det ska ske en sådan progression i barnens tänkande måste personalen tillföra kunskap genom att själv visa och berätta och genom att använda källor som böcker, filmer, internet eller annan expertis, exempelvis vårdnadshavare som berättar.

En arbetsform som är användbar när det handlar om att förstå naturvetenskap kan vara att tillsammans med barnen dramatisera delar av det naturvetenskapliga innehållet (Sundberg m.fl., 2016). Barn upplever och förstår ofta med kroppen och att dramatisera innehållet kan därför underlätta förståelsen.

I filmen som hör till den här andra delen visas ett exempel på de arbetsformer som kan väljas i samband med ett tematiskt projekt om saker som flyter och sjunker.

Videouppspelning stöds inte i din webbläsare.

Diskussionsfrågor

Vilka arbetsformer av dem som beskrivs i artikeln är ni redan bekanta med och använder i undervisningen?
Vilka arbetsformer skulle ni behöva utveckla ytterligare?

Lästips

Heimer, M. & Pihlgren, A. S. (2022). Nyckelkompetenser i förskolan – tio undervisningsexempel. Lund: Studentlitteratur.

Referenser

Angelin, M., Gyllenpalm, J. & Wickman, P-O. (2017). Karaktärsdrag för naturvetenskapliga arbetssätt. Skolverkets lärportal. https://larportalen.skolverket.se/LarportalenAPI/api-v2/document/path/larportalen/material/inriktningar/2-natur/Gymnasieskola/509-Naturvetenskapens-karaktar-arbetssatt/del_07/Material/Flik/Del_07_MomentA/Artiklar/NT1_GY_03A_02_arbetssatt.docx Hämtad 2020-08-30.

Danilova, V. (2020). Students’ questions as an educational Assessment and self-assessment tool. Föreläsning vid Teachers’ Association Conference Riga University 2020-08-29.

Heimer, M. & Pihlgren, A. S. (2022). Nyckelkompetenser i förskolan – tio undervisningsexempel. Lund: Studentlitteratur.

Sundberg, B., Areljung, S., Due, K., Ottander, C. & Tellgren, B. (2016). Förskolans naturvetenskap i praktiken. Malmö: Gleerups.

Thulin, S. (2011). Lärares tal och barns nyfikenhet: Kommunikation om naturvetenskapliga innehåll i förskolan. Teacher talk and children’s queries: Communication about natural science in early childhood education (Doktorsavhandling). Göteborg: Göteborgs universitet.

Thulin, S. & Pramling, N. (2009). Anthropomorphically speaking: on communication between teachers and children in early childhood biology education. International Journal of Early Years Education, 17(2), 137–150.

Naturvetenskap och teknik