Artiklar på temat

Rocka sockorna 21 mars!

Eva Hansson — Wed, 15 Mar 2023 14:10:17 +0000

Rocka sockorna 21 mars!

Eva Hansson ons, 03/15/2023 - 15:10

Författare

Publicerat

16 mars 2023

Den 21 mars klär världen sig i omaka sockor. Den dagen har nämligen FN utlyst till Världsdagen för Downs syndrom. Att det just är sockor som blivit ett slags internationell symbol för olikheter kan tyckas långsökt. Men kikar man på hur kromosompar 21 ser ut i ett mikroskop ser man att de liknar just två sockor med hälarna mot varandra, Downs syndrom är ett medfött genetiskt tillstånd kopplat till kromosompar 21.

Karen Flö.

I USA började man använda sig av begreppet rocka socka år 2013 och sedan spreds det över världen. Här i Sverige fick det fäste år 2014 när Svenska Downföreningen startade kampanjen ”Rocka dina sockar”. Året efter blev det viralt, tack vare familjen Anemyr Rinaldo, och deras barn Nathea och Noelle som öppet visade hur livet med Downs syndrom kan se ut.

– De, och många andra med dem, visade att det går att leva ett bra liv med Downs syndrom, säger Karen Flö, kommunikatör på Svenska Downföreningen.

Chans till värdegrundsfrågor

På Sveriges förskolor har dagen numera blivit något av en institution och många passar på att rocka socka.

– Många förskolepedagoger vittnar om att de passar på att lyfta värdegrundsfrågor den dagen och det är ett bra tillfälle att prata med barngruppen om olikheter – och likheter. Utifrån boksamtal eller filmvisning kan man sedan ha meningsfulla och lärande samtal, säger Karen Flo.

Barns frågor är inte sällan överrumplande.

– Det kan finnas en poäng i att läsa på om Downs syndrom innan och många svar finns listade på vår hemsida. Barn kan ställa direkta frågor, som ”varför pratar hen inte?” eller ”varför åker hen fortfarande vagn?”. Genom att vara förberedd som pedagog kan du svara på frågorna.

Disco i omaka sockor

På Youtube finns Rocka sockorna-sången att dansa till. För visst kan man passa på att fira olikheter denna dag, och många förskolor har disco i omaka sockor.

– Jag har också hört om förskolor som hänger upp girlanger av strumpor, riktiga eller ritade eller gör strumpdockor av överblivna sockor.

På kansliet på Svenska Downföreingen är det en stor dag, som givetvis firas med att alla har omaka strumpor.

– Det är en härlig stämning.

Räcker en dag om året för att uppmärksamma frågan?

– Givetvis inte. Men det är en början och ett lätt sätt för människor att närma sig frågorna, säger Karen Flo.

FAKTA – Downs syndrom

Downs syndrom är ett medfött genetiskt tillstånd och det finns fyra olika typer av Downs syndrom. Den vanligaste är trisomi 21, d.v.s. alla kroppens celler har en extra kromosom – nummer 21.

En person med diagnosen Downs syndrom är först och främst en individ med unika kvaliteter och med samma grundläggande behov som alla andra människor.

Källa: Svenska Downföreningen.

TIPS – Så kan du rocka sockorna på din förskola

Gör en girlang med kvarglömda sockor. Färggrant och fint!

Gör strumpdockor. Be barnen ta med en omaka socka, fyll med bomull och sy fast ögon.

Ha boksamtal eller se en film som berör ämnet: Exempel på böcker att diskutera är En Strumpsaga (Lilla Piratförlaget), Adelina och de rockiga sockorna (Triumf förlag). Fler boktips finns här på Förskoleforum i Maria Heimers artikel Rocka sockorna - barnlitteratur om att vara lika och olika. På UR finns bra rörligt material.

Mer material

Affisch att hänga upp på förskolan hittar du här.

Pysseltips: Skriv ut en strumpbild som barnen får färglägga. Klipp ut sockorna och häng upp med klädnypor på snöre. Strumpa att färglägga finns också här.

Musiktips: Rocka sockorna-låten

TAKK (tecken med stöd) till Rocka sockorna-låten

Mångfald Idébank: Traditioner

Rocka sockorna – barnlitteratur om att vara lika och olika

Ninlil Athoraya — Mon, 13 Mar 2023 10:37:08 +0000

Rocka sockorna – barnlitteratur om att vara lika och olika

Ninlil Athoraya mån, 03/13/2023 - 11:37

Författare

Eva Hansson

Publicerat

14 mars 2023

Tilly som trodde att …

Eva Staaf och Emma AdBåge

Kompisarna Tilly och Tage funderar över hur det skulle kunna vara att vara någon annan än just Tilly och Tage. Genom att leka hemma hos olika kompisar, får de bekanta sig med hur det kan vara att vara någon annan. Tillys kompis Sonja har allt som man kan tänka sig, men Tilly funderar över var Sonjas mamma och pappa är. Hos Mimmi finns det bara möglig ost och nagellack i kylskåpet, och Tilly som trodde att man inte kunde äta möglig ost. Varvat med besöken hemma hos kompisar funderar Tilly också över killen som sitter på trottoaren. Trots att Tilly inte kan läsa, förstår hon att killen behöver pengar.

En bilderbok som kan leda till många intressanta samtal om olikheter och likheter och allas lika värde. För barn som kommit lite längre i sin språkutveckling.

Mix jobbar

Malin Lilja och Matilda Salmén

Mix jobbar och står i och hjälper olika personer, till exempel hjälper hon polisen att fånga tjuvar, läkaren att lyssna på lungor och titta folk i öronen och brandkåren att släcka en brand. På bokens sista uppslag framkommer det i illustrationen att allt var en lek. Alla de personer som Mix hjälpt är hennes kompisar i förskolan. Kompisarna har olika hud- och hårfärg, och det finns ett barn som är rullstolsburet.

En småbarnsbilderbok med flera meningar på varje uppslag.

Lea Lejontämjare på badhuset

Lotte Lannerberth och Johanna Rehn

Lea är vän med Elliot, och i dag ska de åka till simhallen tillsammans med Leas pappa. Lea har precis lärt sig simma, så hon tycker att det ska bli spännande. De båda vännerna leker att de måste se upp för krokodiler och hajar i vattnet och för pirater. I slutet av boken får läsaren veta att Elliot har Downs syndrom och de tecken som Lea använder som stöd i kommunikationen med Elliot finns både i bild och text.

I serien om Lea Lejontämjare och Elliot finns också Lea Lejontämjare och översovningen och Lea Lejontämjare på prinsesskalas.

Adelina och de rockiga sockorna

Linda Wenthe och Johanna Arpiainen

Adelina har Downs syndrom, och i boken berättar Adelina om varför hon har Downs syndrom och varför man rockar sockorna. Den här dagen ska hon välja olika strumpor, eftersom det är just rocka sockorna-dagen. På varje sida finns en ruta med text och bild som visar hur man kan teckna vissa ord, till exempel banan, hoppa, lika och olika. I serien om Adelina finns också Adelina och gosedjursfesten och Adelina och spökjakten.

Veckan före barnbidraget

Elin Johansson och Ellen Ekman

Hur kan en familj ha det veckan före barnbidraget? Det handlar den här bilderboken om, där vi får följa en mamma och ett barn från måndag till söndag. Familjen har ont om pengar, men mamman är lösningsfokuserad och löser vardagen med barnet på ett idérikt sätt. När det saknas pengar för att gå till simhallen, blåser mamman upp en pool i badrummet och skapar ett hemmabadhus. På torsdagen besöker de biblioteket, på fredagen hälsar på de mormor och på lördagen är det skattjakt för att hitta pengar till lördagsgodiset.

En bilderbok som vidgar socioekonomiska normer och familjenormer.

Leka ute

Marin Salto och Maja-Stina Andersson

Leka ute är en pekbok för barn som är i början av sin språkutveckling. På varje uppslag finns ett verb på vänstra sidan av uppslaget och på högra sidan en bild som illustrerar verbet. Barnen på bilderna har olika hud- och hårfärg. I slutet av boken finns ett uppslag med bilder på olika substantiv som förekommit i de tidigare illustrationerna.

I serien finns även Leka inne.

En egen flock

Maria Nilsson Thore

I den här bilderboken är en tax jag-berättare. Taxen är inte som andra hundar som luktar varandra i baken, som skäller, som springer runt runt och som kissar var som helst. Den tycker i stället om roliga hattar, korsord och pinnar. Taxen har en känsla av att vara annorlunda och att det beror på hen själv. Måste man ändra sig och göra saker som man inte tycker om för att få vänner eller kan man få vara precis som man är? För barn som kommit lite längre i sin språkutveckling.

Bara rumpor på camping

Annika Leone och Bettina Johansson

Bara rumpor är en bilderboksserie i fyra delar som vidgar till exempel kroppsnormer och etnicitetsnormer. I den här boken ska Mira campa med sina föräldrar och sin katt. På campingen kan man bada i sjön intill, och här badar och solar människor med olika hud- och hårfärg och med olika kroppsstorlekar. I serien finns också Bara rumpor, Bara rumpor i backen och Bara rumpor på stranden.

Ritas svans

Helena Koch och Sara Heldt

Råttan Rita drömmer om en yvig svans precis som ekorren. Tänk att få vara så populär som ekorren. På hatthyllan i Tan von Fritz tambur finns en hatt med svans av minkpäls. Rita får en idé; plötsligt kan hon få en lika yvig svans som ekorren och bli lika ståtlig och populär ...

En bilderbok för barn som kommit lite längre i sin språkutveckling.

Jag och alla

Ylva Karlsson och Sara Lundberg

Precis som Tilly och Tage i bilderboken Tilly som trodde att ... funderar över hur andra barn kan ha det, tänker också barn i den här boken på det. Till en början får läsaren möta Olivia som åker motorcykel med sin mamma. På vägen ser hon barn i gula västar som ska hälsa på en ko, och hon funderar över hur det är att vara ett barn som hälsar på en ko. På nästa uppslag får läsaren möta Musse som ligger på en ko, och Musse berättar om sina tankar och känslor för att sedan lotsa över till nästa barn som kör traktor. Och så fortsätter det från ett barn till ett annat genom hela boken. På ett uppslag berörs också döden, varför det är extra viktigt att läsa boken själv först och fundera över hur boken kan bearbetas med barnen så att de inte lämnas i det svåra.

Flingan

Sassa Buregren och Maud Mangold

I Flingans värld är det tyst för inga ljud når Flingan. Att inte kunna höra är ensamt, och Flingan funderar över hur olika djur och föremål låter. Flingan använder sinnen som känsel och syn för att kunna uppleva världen. Kan man egentligen se ljud och känna ljud? En bilderbok om att vara hörselskadad.

Pojken och havet

Sofia Hedman och Emelie Gårdeler

När man inte kan se havet, kan man behöva uppleva det för att förstå vad det är. I den här bilderboken får läsaren möta en pappa och ett barn, där barnet har en synskada. Pappan och barnet åker till havet för att pojken ska få känna vågorna mot sina ben och känna hur havet doftar. Med sin lukt, känsel och hörsel skapar sig pojken en bild av havet.

En cool kiwi

Emma Virke

En cool kiwi är en bok i hård kartong med hål för att till exempel ge en kjol och en mössa olika mönster och färger och att för att ge kiwin en ny frisyr. Boken handlar om en kiwi som gärna vill bli cool. Men det blir inte riktigt som den tänkt sig trots ny kjol, ny mössa och ny frisyr. Vännerna – äpplet, citronen, bananen och apelsinen – berättar att kiwin är den enda av dem alla som har hår på hela kroppen. Alla är olika och det är coolt. En bok som kan väcka barns intresse i olika åldrar.

Vi letar skatt

Jesper Lundqvist och Marcus Gunnar Pettersson

Utanför en mataffär sitter en tant och tigger. När skatten har tagit slut finns det inte så mycket för tanten att göra än att tigga. Barnet som är på väg in i butiken med sin mamma stannar och börjar prata med tanten. När polisen kommer för att köra bort henne, föreslår barnet att de tillsammans ska leta efter ny skatt. En bilderbok om sociala skillnader och allas lika värde.

Artikelfoto: Shutterstock.com

Mångfald Idébank: Litteraturtips

Han ser mångfaldens möjligheter

Eva Hansson — Thu, 02 Mar 2023 15:35:27 +0000

Han ser mångfaldens möjligheter

Eva Hansson tors, 03/02/2023 - 16:35

Författare

Admin Istrator

Publicerat

03 mars 2023

Du arbetar i ett förskoleområde präglat av mångfald. Hur ser vardagen ut?

– Tyngdpunkten ligger i att se och lyfta mångfalden som något positivt och inte som ett hinder. Att både våga se skillnaderna och nyfiket och respektfullt möta och bemöta olikheterna och att betrakta de yttre olikheterna, men närma oss varandra via de inre likheterna.

Gezim Isufi menar att vi behöver lära varandra och framför allt barnen att olikheter är en tillgång och innebär möjligheter.

– Förskolan är en offentlig arena där barnen möter, upptäcker och lär känna andras sätt att leva. Det är en plats där barnen förbereds för ett liv i ett internationellt och globalt samhälle. Därför behöver förskolan medvetet arbeta aktivt mot fördomar och stereotypa föreställningar trots att det inte alltid är lätt.

Hur kan förskolan lyckas i detta arbete?

– Det handlar om att kunna se alla människors lika värde och försöka identifiera fördomar och stereotypa föreställningar som ligger i vägen och hindrar oss från att närma oss varandra med respekt.

Ditt första möte med förskolan i Sverige – hur var det?

– Jag började arbeta på en förskola direkt efter gymnasiet, jag var 19 år och hade bott i Sverige i fem år. Att flytta till ett nytt land och möta en främmande kultur är inte enkelt. Det är inte bara miljön och nya seder som kan vara svåra att förstå utan även enkla vardagssituationer.

Han berättar om den första kulturella krocken i arbetet:

– Det var när jag nöp barnen i kinden som en gest att jag tyckte om dem, tills en kollega sa till mig att inte göra det eftersom det skulle kunna uppfattas fel och i värsta fall skulle jag bli anmäld för kränkande behandling. Detta blev en chock för mig och jag hade ingen att prata med om det.

Som barn hade Gezim Isufi inte gått på förskola så förskolans värld var okänd för honom.

– Ibland är det lätt att tro och ta för givet att alla agerar utifrån samma värderingar, men våra värderingar synliggörs i mötet och kommunikationen med varandra. Mina personliga erfarenheter har fått mig att inse hur viktigt det är med ett reflektionsforum där pedagoger får möjlighet att prata om kulturella skillnader och likheter med varandra. Detta är i sin tur en förutsättning för att skapa en förskola med gemensam utgångspunkt.

Du lyfter fram vikten av fler män i förskolan, kan du berätta mer?

– I Sverige är cirka fyra procent av de anställda i förskolan män. Det innebär att vi ur ett kompetensförsörjningsperspektiv endast rekryterar från hälften av befolkningen. Barnen får därför inte möjlighet att möta mångfald utifrån kön.

Det finns olika kulturella traditionella fördomar och stereotypa föreställningar om manligt och kvinnligt, men Gezim Isufi ser en förändring äga rum:

– Till exempel var det vanligt förr med önskemål från vårdnadshavare om att männen inte skulle byta blöja på deras barn. Sedan fyra år är dessa önskemål inte längre vanliga, de senaste åren har vi inte haft ett enda sådant önskemål från vårdnadshavare på vår förskola. Detta tycker vi är fantastiskt.

Gezim Isufi tror att det finns många olika förklaringar till att det har blivit så, men har identifierat två viktiga anledningar:

– Den första är att i mina verksamheter har vi en hög andel män anställda. Detta var ett medvetet mål som jag och min ledningsgrupp satte upp, både utifrån ett rekryteringsperspektiv och med tanke på mångfald. Med en hög andel män anställda har vi lyckats normalisera att män arbetar på en förskola. Den andra avgörande anledningen tror vi har att göra med vår gemensamma vision som vi kallar Barnens värld. Visionen belyser allas lika värde oavsett religion, kön och etnicitet.

Läs- och länktips

Sök på ”Barnens värld” på Spotify och Youtube. Barnens värld finns både som dikt och sång.

Böcker som Gezim Isufi medverkar i:

Riddersporre, Bim & Erlandsson, Magnus (red.), 2022: Att styra förskolan med värdegrund. Lund: Studentlitteratur.

Olanders, Marit (red.), 2022: Hållbarhet och egenmakt i förskolan. Lund: Studentlitteratur.

Ledarskap Mångfald

Mångfald i förskolan

Ninlil Athoraya — Wed, 18 Jan 2023 14:33:46 +0000

Mångfald i förskolan

Ninlil Athoraya ons, 01/18/2023 - 15:33

Författare

Admin Istrator

Publicerat

20 januari 2023

Vem är du?

– Jag är 48 år och bor idag i en lägenhet i Malmö med min chihuahua Maj-Britt. Efter gymnasiet bodde jag två år i Paris och då vaknade mitt intresse för det som senare blev mitt forskningsområde: mångkultur.

– Jag utbildade mig först till grundskollärare i svenska och franska men kände efter ett tag att jag ville arbeta med de yngre barnen. 2008 blev jag färdig som förskollärare och arbetade som det i några år. Vid den tiden fanns det en forskarskola för förskollärare vid Malmö universitet och jag påbörjade utbildningen där år 2010. 2013 lade jag fram min licentiatavhandling. Då jobbade jag även på förvaltningen i Malmö samt undervisade på förskollärarlinjen. I februari 2022 disputerade jag vid Linnéuniversitetet med avhandlingen Pedagogiska möjligheter i mångfaldens förskola.

Berätta om din forskning!

– Min doktorsavhandling är en sammanläggningsavhandling, vilket innebär att den består av tre olika delstudier. Det medförde att jag använde mig av flera olika metoder i arbetet med den. Den första delstudien består av bland annat videoobservationer av barn. Fokus är på barns kommunikation i en flerspråkig förskolemiljö och vad som kan hindra eller möjliggöra den.

– De två andra studierna byggde vidare på resultaten från del ett. Delstudie två består av forskningscirklar, filmobservationer och gemensamma samtal med förskollärare. Den undersöker ett aktionsforskningsprojekt i form av en forskningscirkel med målet att i en förskola skapa en flerspråkig miljö i samarbete med föräldrar. Delstudie tre slutligen, undersöker ett annat aktionsforskningsprojekt i form av en forskningscirkel med målet att utveckla förskolans mottagande av nyanlända familjer. I den följde jag några förskollärare som arbetade med att ta emot nyanlända vid den stora flyktingvågen 2015.

Vad säger forskningsresultaten?

– Att det är viktigt att uppmärksamma att det finns flera språk på en förskola. Jag kunde se att detta var något väldigt positivt, som stärkte barnen och öppnade för fler möjligheter. Härigenom fick förskollärarna ett annat sätt att närma sig barnen, de blev nyfikna på riktigt på barnens olika språk.

– Pedagogerna provade sig fram och kom på att de behövde ha med sig föräldrarna. De bestämde att föräldrarna skulle spela in sina röster och filma sig själva i vardagliga sammanhang. Sedan kunde barnen och pedagogerna titta och lyssna på de digitala inspelningarna av föräldrarna. Det fungerade väldigt bra. En talande penna som läste upp text var ett annat konkret exempel på hur det fungerade.

– Det framkom också hur viktigt det var att skapa ett klimat som känns avslappnat vid introduktionen (som förr hette inskolning). Pedagogerna som tog emot de nyanlända provade därför ”walk and talk”* med vårdnadshavare och barn, några åt gången. Det uppskattades mycket och kändes mer naturligt för alla. Denna metod skulle inte bara kunna användas med nyanlända flyktingar.

Vilken nytta har de som arbetar i förskolan av just dina forskningsresultat?

– Min artikel i den vetenskapliga tidskriften Early Childhood Research Journal väckte uppmärksamhet. Jag vet att många förskolor inspirerats och provat att göra liknande saker rent praktiskt, även internationellt.

– En annan sak är att det tidigt i cirkeln för delstudie tre handlade om att barnen behöver stor trygghet, förskollärarna pratade mycket om trauman. Men så småningom förstod man att detta tänkande kan sätta käppar i hjulet. Nyanlända är ingen homogen grupp, det är inte fruktbart att möta dem utifrån ett trauma-tänk. Kanske kan det vara mer fruktbart att istället fylla på med nya, spännande upplevelser. Annars kan det vara svårt att komma vidare.

Har du fortsatt med ditt avhandlingsämne?

– Jag arbetar heltid på förskollärarutbildningen nu men jag hoppas kunna fortsätta och gå vidare med mitt ämne. Olika idéer finns: hittills har jag haft fokus på vårdnadshavarna men nu är jag intresserad av ett tydligare barnfokus.

Vad är det roligaste med forskaryrket?

– Det är utvecklande inte bara utifrån en yrkesprofession utan även på ett personligt plan. Att tillägna sig teorier och ett kritiskt tänkande har berikat mitt liv på ett djupt plan. Detta att ha ett helikopterperspektiv kan jag även använda mig av i min egen tillvaro.

Vad gör du på fritiden?

– Jag brinner för kultur och feminism. Jag är aktiv i partiet Feministiskt Initiativ och bland annat engagerad i den feministiska festivalen här i Malmö. Dessutom målar jag, mest i akryl, och har kommit ut med en diktsamling.

Lästips

Delblanc, Å., Harju, A. & Åkerblom, A. (red.) (2021). Möjligheter och utmaningar för förskola: i en tid av mångfald och rörlighet. Lund: Studentlitteratur.

Åsa Delblancs avhandling Pedagogiska möjligheter i mångfaldens förskola

Åsa Delblanc

Titel: Universitetslektor i pedagogik

Verksam vid: Malmö universitet

Huvudsakligt intresseområde: Mångfald, språk

*”Walk and talk”: promenad och samtal på samma gång. Man rör på sig och kan visa olika saker i närområdet, samtidigt som mötet blir mer personligt och effektivt.

Artikelfoto: Shutterstock.com

Mångfald

Den flerspråkiga pedagogen – en tillgång

Ninlil Athoraya — Wed, 20 Apr 2022 13:46:29 +0000

Den flerspråkiga pedagogen – en tillgång

Ninlil Athoraya ons, 04/20/2022 - 15:46

Författare

Ninlil Athoraya

Publicerat

21 april 2022

Jag vill berätta om en pedagog, vi kan kalla henne Ana. Ana jobbar på en mångspråkig förskola i ett av Göteborgs ytterområden. I våra möten kom det fram att hon valde bort planeringsstunden för att i stället lösa praktiska saker på avdelningen. Medan kollegorna planerade för det språkstärkande arbetet tog sig Ana an städning och sortering i den pedagogiska miljön eller undanplockning av disk. När jag frågade Ana vad det här berodde på kom svaret direkt “Jag kan inte svenska så bra, det är bättre att de jobbar med språk. Jag är bra på annat.” Ana satt ofta tyst med barnen. Det här fick mig att fundera.

Vi har olika förutsättningar för olika delar av vårt arbete, precis som Ana var inne på. Men jag vill påstå att Ana med sin bakgrund kan tillföra saker i språkarbetet som hennes modersmålssvensktalande kollegor inte kan.

Interkulturellt förhållningssätt

Ett interkulturellt förhållningssätt är av största vikt när vi verkar inom den mångspråkiga förskolan. Barnen kommer alla med olika bagage till förskolan, olika inställningar, olika kunskaper och förmågor. Det gör även de vuxna. Genom att visa barnen att vi vuxna känner stolthet över de språk vi kan eller håller på att utveckla, att mormor är från en annan kultur eller att en av föräldrarna har en ickesvensk bakgrund, ger vi barn stöd i att utveckla och känna stolthet över sin identitet. Vi behöver fråga oss själva hur vi gör detta idag och hur vi kan utveckla det imorgon.

Kan vi samverka med vårdnadshavare när det gäller att lyfta fram kulturer och språk? Hur skulle de kunna bidra och hur kan pedagoger i utbildningen ta tillvara barnens och vårdnadshavarnas bidrag? Vi vuxna är barnens förebilder och modeller i allt vi gör, och om vi kan föregå som exempel kommer det vara värt mycket.

Inventera språken på avdelningen

Barn med annat modersmål än svenska ska ges möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål (Lpfö18)

För att kunna leva upp till skrivelsen i förskolans läroplan (Lpfö18) behöver vi planera och inventera. Vilka språk finns bland barnen på avdelningen? Vilka språk finns bland pedagogerna? Kan vi använda oss av gemensamma språk och skapa en sagostund på arabiska – eller introducera en lek på somaliska där barnen kan vara medskapande? Pedagoger med olika språklig bakgrund är en tillgång i förskolan. Inte minst när det gäller att kunna förstärka barnens förståelse genom att plocka in enstaka ord och begrepp från andra språk som barnen kan.

När Ana och jag pratade om detta tog hon upp att jo, det finns ju en pojke på hennes avdelning och två flickor på grannavdelningen som har samma modersmål som hon. Kanske kunde hon gå in i den andra gruppen vissa tider eller dagar för att stötta utvecklingen av modersmålet för dessa barn?

Stärk svenskan för barnen genom att lägga grunden

När jag pratade vidare med Ana visade det sig att hon tyckte att det kändes pinsamt att hon inte var säker på när det skulle vara ”en” eller “ett” framför olika begrepp. Hon var även osäker på vissa ändelser och böjningar. “Jag har bott i Sverige i femton år, men språk är inte min grej” berättade hon. “Och jag kan fortfarande inte säga vissa ord utan att mina egna barn skrattar åt mitt uttal.” Hon skakade på huvudet ”Jag kan inte vara barnens förebild i svenskan”.

Språket består av flera delar. För att utveckla språk behöver vi utveckla språkets stora beståndsdelar; pragmatiken, semantiken, grammatiken och förståelsen och uttryck av språkljud (fonologi). Den viktiga grunden för språket ligger inte i förled eller ändelser, det ligger i pragmatik och semantik, dvs ordförrådet och hur vi använder vårt språk.

Grammatiken, där de små byggstenarna och småorden har sin uppgift, är något som utvecklas med hjälp av ordförrådet. Enkelt uttryckt kan man säga att ordförrådsutvecklingen driver språkutvecklingen som helhet. Därför ska vi fokusera på att utveckla barnens ordförråd. Genom att arbeta med samspel och turtagning ger vi barnen upprepade möjligheter att träna på att förstå och använda språk, varför det också blir en viktig del i arbetet. Hur gör vi då det?

Planerat och strukturerat ordförrådsarbete

För att barnens ordförråd ska kunna utvecklas behöver vi som vuxna i förskolan arbeta medvetet och strukturerat. För de pedagoger som är osäkra på svenskan kan ett planerat och strukturerat ordförrådsarbete dessutom vara ett konkret stöd som underlättar arbetet.

Utgå från ett aktuellt tema, projekt eller bok och brainstorma tillsammans kring vilka ord som kan vara extra viktiga att förklara, vilka ord som kan föras in i många andra sammanhang och vilka ord som kan utvecklas genom att prata om den kategori till vilket ordet hör.

Ett exempel: Just nu läser man boken ”Naturen” av Emma Adbåge på hemvisten Myran. Boken handlar om hur människor lever tillsammans i en by och om deras förhållande till naturen. Personalen på hemvisten Myran har valt boken för att de vill fokusera på hållbarhet utifrån läroplanens hållbarhetsmål och tänkte inte så mycket på ordförrådsarbete när de valde boken. Hur kan man då bygga upp ett planerat ordförrådsarbete utifrån ”Naturen”?

Pedagogerna börjar med att inventera ord i boken. Vilka ord kan behöva förklaras lite extra?

Efter att de läst igenom boken skriver pedagogerna upp orden by, lind, grotta, hjälpas åt, drivor, lass, prakt, rensa, nyponris, susar, kluckar, mumsa, tagetes, törsta, ljummen, tomgång, smattra och vindrutetorkare. Pedagogerna pratar tillsammans om hur man kan förklara orden för barnen i samband med läsningen. Några skriver ner anteckningar som stöd. De pratar också om vad vissa ord heter på andra språk, som de vet används i några av barnens hem. De orden skriver de också ner.

Ordkategorier

Nästa steg är att fundera över hur de kan prata om olika kategorier av ord. När vi kategoriserar och pratar om hur ord hör ihop eller inte hör ihop stärker vi språket och stöder förmågan att spara orden i hjärnan, men också förmågan att plocka fram orden just när vi behöver dem. Pedagogerna funderar tillsammans och kommer fram till att de vill prata om olika växter och hur de hör ihop. Nyponris är en buske, vilka andra buskar finns? Och var finns de? Tagetes är en trädgårdsblomma, vilka andra blommor finns i trädgården? Hur vet man vad som är en buske och vad som är en blomma? Buskar kan ju också blomma? Pedagogerna planerar för samtal och aktiviteter kring detta.

En annan kategori pedagogerna snabbt identifierar i boken är hur olika saker känns. Värme, kyla, ljummen, blöt osv. Kan vi få in de orden när vi jobbar med växterna? Kan vi lyfta in dem i fler sammanhang? De kommer fram till att temperatur och känselupplevelser lätt även kan plockas in som fokusområden i matsituationen och i skapandet. De bestämmer sig för att lägga extra mycket fokus på dessa ord i de båda aktiviteterna.

Genom att prata om detta tillsammans i arbetslaget skapar pedagogerna inte bara en struktur för hur ordförrådsarbetet ska se ut, de jobbar också med konkreta ordlistor och gemensamma förklaringar. Detta kan vara till god hjälp för att kunna prata om ord och ordens betydelse med barnen, även om orden kan vara nya för en själv och kanske inte så etablerade i det egna ordförrådet. För att göra arbetet än mer konkret kan det kan vara bra att samla orden i en gemensam ordlista som minnesstöd. Bim Riddersporre har i sin text Språkets makt: Språkutveckling i praktiken gjort en mall för ordlista som kan ge god hjälp i detta.

Det finns stora vinster i att utgå från en bok i den här typen av arbete. I böcker hittar vi ord som utvidgar barnens ordförråd och som vi själva kanske inte hade valt spontant. En annan fördel med att arbeta utifrån böcker är att man vid bokläsning som vuxen får ett tydligt stöd i form av texten och bilderna. Detta underlättar användningen av ett mer varierat talspråk än det som sker i det spontana samtalet. Detta gäller såklart oss alla, oavsett om vi är nya i svenska språket eller ej.

Samspel – tillfällen att öva

Genom att vara närvarande i lek och lyhörd på barnens kommunikativa signaler kan vi som vuxna ge barnen goda förutsättningar för att få öva sitt språkande. Som vuxna agerar vi modeller för barnen, inte bara i grammatik och uttal, utan också i hur vi samspelar och vilka ord vi använder. Genom att bekräfta barnens kommunikation och svara på den uppmuntrar vi barnen till språkliga och kommunikativa initiativ. Detta leder till fler tillfällen att språka och att prova ord, meningar och kommunikation med vuxna och med andra barn. Och som vi alla vet så ger ju övning färdighet.

Den språkande pedagogen

När jag träffade Ana nästa gång berättade hon om ordförrådsarbetet de påbörjat på avdelningen. Hon visade mig ordlistorna de skrivit och som pedagogerna aktivt jobbade utifrån. Ana berättade att samtalen kring ordförrådet gett henne en ökad trygghet i dialogen med barnen. ”Jag visste inte vad nyponris var, jag trodde det var mat” sa hon och skrattade till. ”Nu kan jag förklara för barnen vad det är och vi kan prata tillsammans om andra saker som hänger ihop. Typ känsel, att det kan stickas och så.” Ana hade ännu inte kommit vidare med tanken att samla de barn som hade samma modersmål som Ana själv för en språkaktivitet, men när hon berättat om idén för rektor hade hon fått god respons.

På väg ut från förskolan kunde jag höra hur det pratades livligt mellan barn och pedagog, pedagog och barn, inne i läshörnan.

Tips för dig som vill bli mer trygg i språkarbetet med barnen

Var närvarande och lyhörd i leken med barnen. Genom att uppmuntra initiativ till samspel får barnen många tillfällen att öva sitt språkande.
Arbeta strukturerat med ordförråd. Gör ordlistor att hålla dig i och ta hjälp av kollegor i hur du kan förklara ord för barnen, t.ex. utifrån en bok eller ett aktuellt tema.
Använd dig av dina språkkunskaper. Kanske finns något barn på avdelningen som har samma modersmål som du? Eller kanske finns det på grannavdelningen? Använd enstaka ord för att förtydliga när du märker att barnet inte förstår. Hjälp dina kollegor som inte kan samma språk.
Var inte rädd för att prata om ditt ursprung och var du kommer ifrån. Att prata om vilka språk du kan öppnar dörren för att barnen ska vilja prata om eventuella språk de kan. Att visa stolthet över kultur och språk kommer ge barnen en god förebild i dig.
Var inte rädd för att göra fel. Genom att prata och bjuda in barnen till kommunikation skapar du goda grunder för språk och samspel.

Diskussionsfrågor

Hur kartlägger ni språkkunskaperna på er förskola? Vilka språk finns bland pedagogerna? Vilka språk finns bland barnen?
Hur arbetar ni idag med interkulturellt förhållningssätt? Hur skulle ni kunna skapa tillfällen och frirum för andra språk än svenskan?
Hur kan man möjliggöra för alla pedagoger att vara delaktiga i arbetet med språkfrämjande arbetssätt? Vad kan ni utveckla redan imorgon?

Läs mer

Flerspråkighet i förskolan – Skolverket

Khousravi, Mahroo (2017). Flerspråkighet: alla barn, alla språk, alla dagar!. Stockholm: Natur & Kultur.

PEaCH project: https://bilingualfamily.eu

Riddersporre, Bim (2021). Språkets makt: Språkutveckling i praktiken

Foto: Shutterstock.com

Språk Mångfald

Jämställdhetsarbete i förskolans vardag

Eva Hansson — Thu, 31 Mar 2022 09:11:21 +0000

Jämställdhetsarbete i förskolans vardag

Eva Hansson tors, 03/31/2022 - 11:11

Författare

Admin Istrator

Publicerat

01 april 2022

På Tallbacka förskola i Malmbergets kommun arbetar man systematiskt och fördjupande med jämställdhetsprocesserna, och man låter arbetet få ta tid. Förskoleforum har pratat med förskollärarna Ann-Charlotte Martinsson, Lena Gustafsson och Carina Lindahl, och deras rektor Eva Hedlund.

Trygg personalgrupp skapar förutsättningar

Rektor Eva Hedlund.

Personalen är ett tryggt team och många har jobbat länge. Ann-Charlotte på avdelningen Tallen har arbetat som förskollärare sedan 1989. Carina på avdelningen Aspen har varit förskollärare ännu längre, sedan 1982. Det har även Lena på avdelningen Björken. Ja, de har till och med gått i samma klass under utbildningen.

Eva Hedlund är rektor för Tallbacka förskola (och dessutom för två till, Aurora och Granbacka förskolor). Hon säger:

– Vi har verkligen haft tur att ha personal som trivs tillsammans. Det är ett stabilt och kunnigt gäng här på Tallbacka förskola. Då blir det lätt att rekrytera ny personal också och introduktionen blir väldigt bra.

Jämställdhetsarbetet ständigt närvarande

Carina, Lena och Ann-Charlotte berättar att jämställdhetsarbetet är ständigt närvarande på hela förskolan under dagarna.

– Ja, det är en röd tråd och vi jobbar sakta och fördjupande med jämställdhetsprocesserna. Det är häftigt med normkritiskt arbete!

Gällivare är ett gammalt gruvarbetarsamhälle. Här är LKAB och Boliden stora arbetsgivare med många tillhörande entreprenörer. På förskolan har man som ett led i jämställdhetsarbetet exempelvis lagt sig vinn om att ringa papporna även när det gäller sådant som barnens kläder eller om barnen blivit sjuka under dagen.

– Detta gör vi medvetet och ingen pappa har reagerat negativt alls. Och mammorna blir på det här sättet avlastade.

I arbetet och samtalen med barnen används samma medvetna tänkesätt:

– Vi sår frön hos dem. Om något barn exempelvis berättar att sommardäcken bytts på bilen, så kan vi fråga vem som gjort det. Det är också viktigt att tänka på tonfallet vi använder. Vi försöker helt enkelt få syn på könsstereotypa mönster överallt och utmana dem. Så vi reflekterar, pratar och påminner varandra mycket, förklarar de tre förskollärarna engagerat.

– När vi läser böcker, sjunger sånger och leker regellekar så byter vi ut han till hon när det är möjligt. ”Figurer” benämns oftast med hen. Hela jämställdhetsarbetet har flutit in i det vardagliga arbetet på förskolan på ett smidigt och naturligt sätt.

Kompetenshöjning för alla

Eva Hedlund berättar om bakgrunden till jämställdhetsarbetet:

– Vi ville fortsätta med kvalitetsarbetet även under pandemin, så i början av 2021 satte vi igång med ett digitalt material från Skolverket. Alla kommunens rektorer har deltagit i fortbildning om jämställdhet och nu är det pedagogerna som utmanar sig själva. Man utgår alltså från sig själv, inte från barnen. Det är annars lätt att vi i förskolans värld tror vi är så jämställda, men skrapar man på ytan kan annat komma fram. Men detta arbete kräver öppenhet och det finns här på Tallbacka.

Vad gäller feedback från föräldrarna, har rektorn fått höra många positiva ord:

– De är tacksamma över att barnen får göra olika val. En förälder med två grabbar och hemmet fullt med pojkleksaker, tyckte till exempel det var jättebra att de också fick tillgång till andra leksaker på förskolan.

Och pedagogerna framhåller också de fina lärmiljöerna på förskolan:

– I början pratade vi om könsneutrala miljöer, men nu lägger vi till i stället för att ta bort. Alla barn ska ha möjlighet att göra egna val.

Och jämställdhetsarbetet ger resultat:

– Ja, man ser det i miljöerna, flickor och pojkar i olika åldrar leker tillsammans. Det är härligt att se och det medvetna arbetet fortsätter framöver. Nu jobbar pedagogerna bland annat med materialet Olika–Lika och kommer också att formulera och dokumentera mer samt nå ut mer till vårdnadshavarna, avslutar rektor Eva Hedlund.

Mångfald

Policy för att bemöta skadlig hederskultur

Titti Meden — Tue, 15 Mar 2022 16:12:42 +0000

Policy för att bemöta skadlig hederskultur

Titti Meden tis, 03/15/2022 - 17:12

Författare

Eva Hansson

Publicerat

16 mars 2022

Hur kan pedagoger, genom regelverk, bemöta hedersproblematik, såsom om vårdnadshavare inte vill att flickor och pojkar ska vila bredvid varandra, om flickorna inte får vara barbenta eller om de tvingas ha huvudduk. För att kunna luta sig mot bestämmelser behöver vi först veta vad hederskultur är. Vad är okej och inte?

– Vi måste vara tydliga med vad vi avser med hedersförtryck. Många är ovana vid att diskutera dessa frågor och då kan det vara lätt att antingen koppla allt eller inget till heder, säger Maria Grahn-Farley, professor.

Ta fram en policy

Regelmässigt är det egentligen väldigt enkelt, tycker Maria Grahn-Farley.

– Förskolan behöver ta fram en policy kring dessa frågor, som förtydligar arbetet utifrån läroplanen. Läroplan står över policyn men policyn ska förklara hur läroplanen ska förverkligas.

Policyn bör tas på kommunnivå. Gränsdragningarna, vad som är okej och inte, ska inte göras av förskolans pedagoger. Det är för tunga beslut att ta och enskilda anställda ska inte behöva hamna i kamp med föräldrar. Felaktiga beslut skulle dessutom kunna strida mot till exempel Barnkonventionens religionsfrihet.

– Policyn ska tydligt visa var gränserna går samtidigt som den ska säkra att läroplanen uppfylls. Om en förskola gör för många individuella anpassningar kanske det istället går emot läroplanen.

Förtydliga aktiviteter

Policyn behöver fokusera på arbetet i förskolan. Den kan, till exempel, förtydliga att barnen ska erbjudas säsongsanpassade aktiviteter, såsom vattenlekar.

– Förskolan ska erbjuda det och sedan bestämmer barnen själva om de vill delta eller inte. Enligt artikel 12 i Barnkonventionen har barn rätt att bli hörda och själva få bestämma vad de vill leka med eller vilka aktiviteter de vill delta i. Vårdnadshavarna får inte hindra ett barn som vill vara med.

Klädpolicy

Kläder kan vara en komplicerad fråga och det kan krävas eftertanke innan kläder kopplas ihop med hederskultur. Enligt artikel 16 i Barnkonventionen har barn och vårdnadshavare rätt till ett privatliv. Det innebär att pedagoger inte kan bestämma vilka kläder ett barn ska eller inte ska ha på sig i förskolan. I olika stadsdelar kan det finnas olika klädkoder, poängterar Maria Grahn Farley.

– I en rik förort kan det finnas tryck på att barnen ska ha dyra märkeskläder eller en viss frisyr. Blir vi lika upprörda över det som om föräldrar inte vill att flickorna har kläder som visar benen? Det är inte självklart att alla önskemål om kläder beror på hederskultur.

Men policyn kan förtydliga att barnen ska ha kläder som inte hindrar dem från att delta i aktiviteter.

– Det kan innebära att barnen behöver vara barbenta på sommaren för att inte bli för varma. Att vara för varm kan också vara skadligt för hälsan.

Om ett klädesplagg, såsom en huvudduk, är ett hinder i en aktivitet skulle den kunna påverkas av en klädpolicy. Är den däremot inget hinder får förskolan inte agera mot vårdnadshavarnas vilja.

– Men policyn kan förtydliga att barnen själva får välja sina kläder på förskolan.

Religiösa uttryck

Artikel 14 i Barnkonventionen säger att vårdnadshavarna har såväl rättighet som skyldighet att guida barnet i religion. Men ju äldre barnet är desto större eget ansvar har hen för sin eventuella tro.

– Förskolan kan inte ha åsikter om en familjs religion och vårdnadshavarna har rätt att låta barnet ha en religion.

Men religionsfrihet är en negativ frihet. Det innebär att förskolan inte får hindra någon från att utöva sin religion men det finns ingen skyldighet att främja den.

– Därför kan inte vårdnadshavarna kräva att pedagogerna ska sätta på en huvudduk som barnet själv tagit av. Det är kristallklart!

Könssegregering

Policyn kan också förtydliga att förskolan inte tillämpar könssegregering. Alla barn ska kunna umgås utifrån likhetsprincipen. Vårdnadshavare har heller inte rätt att styra om manlig eller kvinnlig personal hjälper barnet i omvårdnadssituationer.

– Föräldrar kan inte påverka arbetsledningen och tvinga pedagoger att anpassa sig på det sättet, oavsett anledning.

Policy skyddar pedagoger

En policy väger tungt och eftersom alla barn omfattas kan inte enskilda föräldrar styra över den.

– Vi behöver ta bort ansvaret från enskilda pedagoger och därför är det jätteviktigt att det finns en policy att luta sig emot. Då är man som pedagog skyddad. Om vårdnadshavarna tycker att policyn är felaktig och ska tolkas på ett annat sätt får de driva det och få det testat av en högre instans.

Diskussionsfrågor

Hur ser vi på hederskultur?
Vilka erfarenheter har vår förskola av hederskultur?
Vilken policy har vi?

Fotnot

Högsta förvaltningsdomstolen kommer att pröva två mål, (mål 4120-21 och mål 4266-21) om kommuner får förbjuda huvudduk på förskola.

Mångfald Litteraturtips Värdegrund

Flerspråkighetsarbete i den mångspråkiga förskolan

Ninlil Athoraya — Tue, 08 Mar 2022 15:50:55 +0000

Flerspråkighetsarbete i den mångspråkiga förskolan

Ninlil Athoraya tis, 03/08/2022 - 16:50

Författare

Ninlil Athoraya

Publicerat

09 mars 2022

Att arbeta med flerspråkig språkutveckling inom förskolan kan många gånger upplevas som en utmaning. Vi har inte bara ansvar för att stödja barnens utveckling i svenska, vi har också ett ansvar för att främja barnens utveckling i modersmålet. Kanske är det aktuella modersmålet (eller modersmålen) något språk som vi har en viss kunskap i, men det allra vanligaste är att det handlar om språk där vi helt saknar kunskap. I Lpfö18 kan vi läsa att "Barn med annat modersmål än svenska ska ges möjlighet att utveckla både det svenska språket och sitt modersmål.” Hur gör vi då det?

Många flerspråkiga barn växer upp i områden där andra barn också är flerspråkiga, liksom pedagogerna på förskolan. Kanske har barn och vuxna svenska som gemensamt språk, men en mängd andra språk som modersmål? Det gör arbetet både utmanande och spännande!

Alla vi som jobbar inom förskolan kan arbeta med språkutveckling och vara goda förebilder för barnen och vi behöver alla arbeta medvetet med barnens språkutveckling för att det ska ge resultat. Det här gäller oavsett om vi är trygga i svenska språket eller om det är nytt för oss.

Termen som används i Lpfö18 är modersmål, men det kallas också ibland förstaspråk. Detta för att förtydliga att det åsyftar det språk barnet möter först oavsett om det är en mor eller far eller annan vårdnadshavare som använder språket. Jag kommer att hålla mig till termen modersmål för att förenkla, även om det inte är ett helt oproblematiskt begrepp.

Hur lär vi oss språk?

Vi lär oss språk genom att höra det användas och själva använda det i stimulerande och meningsfulla sammanhang. För att utveckla språk behövs både den planerade inlärningssituationen och stöd att omsätta det vi lärt oss i vardagen. Vi behöver alltså arbeta medvetet med språk i både planerad undervisning och i de spontana undervisningssituationer som dagen i förskolan består av.

Om vi till exempel har temat skogen kan vi introducera nya ord och begrepp i en planerad inlärningssituation på förskolan. Vi kanske pratar om olika sorters skog, olika träd och djur, vi kan prata om ljud, lukter och hur saker i skogen känns. Därefter ger vi oss ut i skogen och upplever sakerna vi pratat om och använder då de nya begreppen i praktiken. Det här gäller för all språkinlärning, både den enspråkiga och den flerspråkiga. Om vi vet att ett barn är flerspråkigt kan vi ta reda på vad orden heter även på de andra språken som barnet använder. Om vi inte vet kan vi fråga barnets vårdnadshavare eller kanske barnet själv. ”Det här trädet är en gran. Jag undrar vad gran heter på persiska?”

Myter om flerspråkighet

Det finns många myter om flerspråkighet. En sådan är att flerspråkiga personer har en långsammare språkutveckling. Det är inte sant. Dock sker utvecklingen parallellt på de olika språken, vilket gör att barn utvecklar t.ex. ordförrådet olika på de olika språken. Man brukar kalla detta fördelat ordförråd. Till exempel är det vanligt att man lär sig typiska hemma-ord (som tandborste, läggdags eller säng) på modersmålet och mer typiska förskole-ord (som ateljé, skapande och samling) på svenska. Om vi bara ser till ett av språken kan vi därför luras att tro att språkutvecklingen är sämre eller långsammare. Lägger man istället ihop barnets hela ordförråd på båda språken brukar man kunna upptäcka att det totala ordförrådet är i nivå med jämnårigas.

En annan myt är att flerspråkiga barn börjar prata senare. Inte heller detta är sant, men när och hur barn börjar prata är beroende av hur mycket språk barnet hört och haft omkring sig. Hur språket utvecklas handlar alltså om hur mycket språk man exponeras för och det gäller därför att exponeras för mycket språk och språk av god kvalitet.

Samspel – grunden för språkutvecklingen

Om vi inte pratar mycket med barnen missar vi att lägga grunden för samspelet och det som kallas den pragmatiska förmågan. Det här handlar om hur och varför vi använder språk, vad kommunikationen ska leda till helt enkelt. Genom att skapa samspelssituationer som lockar barnen att aktivt delta och kommunicera, på alla de sätt barnen kan, ger vi barnen en god grund för den fortsatta språkinlärningen. Vi behöver alla känna lust och intresse för samspel för att fortsätta utveckla vår kommunikation och vår språkliga förmåga. Detta gäller inte minst för barn och ibland kan det vara lätt att underskatta vikten av detta för språkutvecklingen generellt.

Samspel innebär inte bara turtagningslekar eller möjligheter till lek med jämnåriga. Samspel handlar också om att ge barnen lyckade kommunikationsstunder med oss vuxna och det kan vi ge genom att följa barnens kommunikation och svara på den. Genom att göra samma sak barnet gör kan vi väcka ett intresse för att kommentera eller på annat sätt kommunicera kring det vi i stunden delar. Därefter kan vi som vuxna svara på barnets kommunikation och så är samspelet igång. När barnet lyckas i sitt samspel och det leder till en trevlig stund kommer barnet vilja göra det igen och igen. Ju mer samspel vi får till, desto fler möjligheter för barnen att använda sina språkliga förmågor – både att lyssna och tolka det som sägs och att själv uttrycka sig efter sin förmåga.

I arbetet med samspel ska vi uppmuntra alla kommunikativa initiativ och alla kommunikationssätt. Vi är förebilder och sätter ord på det barnen kommunicerar med blick eller gest. Om barnet ännu inte behärskar det talade språket kommer dessa samspelsstunder att ge en god grund för att väcka lust till kommunikation generellt, vilket i sin tur väcker lust till det talade språket.

Medvetet arbete med ordförråd

Utveckling av ordförrådet fungerar som en nyckel för att driva hela språkutvecklingen framåt. Ett medvetet arbete med ordförråd är viktigt för alla barn i barngruppen, men för barnen med en flerspråkig bakgrund är det A och O. Om förskolan är det enda sammanhang där barnen möter svenska språket, behöver vi ge barnen verktyg för att förstå och uttrycka sig här och nu. Men vi behöver också vara de som ger barnen förutsättningar för att bli delaktiga fullt ut i undervisningen den dagen de lämnar förskolan för att gå vidare till skolan. I skollagen står att ”förskolan ska främja allsidiga kontakter och social gemenskap och förbereda barnen för fortsatt utbildning” (§2). Vi behöver därför fråga oss hur vi kan göra för att erbjuda barnen tillgång till så många ord som möjligt, på ett meningsfullt och motiverande sätt.

Ordförrådsarbetet kan ske på olika sätt

Ett sätt att se på ordförrådet är att tänka på det som en stor byrå där vi har sorterat in alla ord vi lärt oss i olika "lådor" efter kategorier. När jag öppnar lådan för djur i mitt huvud hittar jag ytterligare kategorier såsom husdjur, bondgårdsdjur, djur på savannen osv. Tillsammans med husdjuren hittar jag ord som hund och katt, men också siameskatt och bondkatt, päls, klor och jama. Att sortera in ord i olika kategorier hjälper oss att befästa orden i ordförrådet och det hjälper oss också att kunna plocka fram rätt ord i rätt ögonblick. Vid planering av ordförrådsarbete är det därför bra att tänka på vilka olika kategorier som kan vara aktuella och gemensamt brainstorma i personalgruppen kring vilka ord som kan vara aktuella. Ta hjälp av varandra om ni är osäkra på vad ordet heter på svenska, men kan det på ett annat språk. Slå upp och översätt tillsammans!

Det planerade ordförrådsarbetet kan ske på många olika sätt. Det kan ske utifrån ett tema, utifrån bokläsning och boksamtal och det kan ske utifrån en specifik situation.

Ett exempel kan vara att ni planerar att läsa en bok om en katt. Tänk tillsammans på vilka ord som hör ihop med katt på olika sätt. Andra djur? Olika kattraser? Egenskaper? Vad gör katter? Vad äter de? Hur äter de? En katt lapar, medan en människa dricker, till exempel. Hur förklarar man detta på ett enkelt sätt? Genom att göra detta förarbete kan ni sedan använda er av alla dessa ord vid bokläsningen och vid boksamtal tillsammans med barnen.

Ett annat exempel är att arbeta utifrån en situation, till exempel utelek. Då kan ni fundera över vad som finns på gården, vilka ord och begrepp som hör ihop med varandra och kan kategoriseras ihop och hur ni kan använda orden i leken. Det kanske finns cyklar och vagnar. De har hjul, styre och handtag och de har delar av trä, gummi och metall. Man kan köra fort och långsamt, bromsa, starta, svänga och backa. Hur kan vi arbeta för att få in orden i leken?

Använd ledtrådar för att skapa broar mellan språken

Användning av AKK (alternativ och kompletterande kommunikation), TAKK (tecken som AKK), gester, kroppsspråk, minspel och föremål förtydligar och förstärker vår kommunikation med barnen. Detta gynnar språkförståelsen generellt och är därmed också ett stöd för språkutvecklingen hos alla barn. Visuella ledtrådar kan fungera som stöd för att göra en situation begriplig och det blir även ett stöd för att etablera förståelse för talade ord och begrepp. Det är också så fiffigt att vi tecknar ett ord (till exempel ordet leka) likadant både när vi säger det på svenska och om vi säger det på kurdiska. För ett barn som är nytt i svenska språket fungerar det alltså lite som en bro mellan språken. Om vi dessutom lägger till gester och föremål förtydligar vi ytterligare vad det handlar om. Genom att stödja barn som är nya i svenska språket att förstå sin omgivning genom "ledtrådar" kan vi ge barnen förutsättningar för ökad delaktighet och en ökad känsla av sammanhang. Det skapar därmed goda möjligheter för språkligt lärande. Att använda kommunikationsstöd såsom TAKK innebär inte att vi sänker förväntningarna på barnen eller att vi själva ska uttrycka oss "sämre" med vårt talade språk, istället ska det ses som ett komplement och som en förstärkning.

Tips för flerspråkighetsarbete i den mångspråkiga förskolan

Skapa samspelssituationer i alla dagens aktiviteter. Prova att följa barnens kommunikation och svara på deras samspel för att göra samspelet till den roliga och motiverande aktivitet som driver kommunikations- och språkutvecklingen framåt. Om barnet tittar ut genom fönstret kan du till exempel också titta ut och kommentera det du ser. Kanske svarar barnet med en reaktion, en pekning eller en egen kommentar? Då kan du svara på denna och så är samspelet igång.
Planera för ordförrådsbyggande. Ta hjälp av varandra i personalgruppen och tänk tillsammans på ord som inte är självklara i er egen språkanvändning. Finns det några synonymer till de ord ni använder? Hur kan ni få in dem i det dagliga arbetet? Utgå gärna från ett tema eller en bok och skriv ordlistor som ni kan använda för att få in nya ord i er egen språkanvändning.
Använd ledtrådar för att stödja barnens språkförståelse. Förstärk med TAKK, bilder, minspel, gester och föremål. Kan du lära dig några ord på barnens olika modersmål så kan även dessa fungera som ledtrådar för lärande.
Teach, don’t test! Ibland hamnar vi som vuxna i att vilja "kolla av” om barnen kan och har lärt sig genom att ställa kontrollfrågor. Fokusera istället på dig själv som förebild och modell. Om du är osäker på om barnen har lärt sig ett visst begrepp, se till att använda det begreppet ofta och mycket.
Samverka med vårdnadshavare och skapa miljöer och situationer som bjuder in till användning av flera språk. Synliggör språken på avdelningen genom till exempel ett språkträd i tamburen, där barnens olika språk finns representerade (obs, glöm inte svenskan!) eller ta hjälp av vårdnadshavare att skriva upp vad vissa ord heter på olika språk. På så sätt bjuder vi in till samspel med och om de olika språken och visar barnen att deras olika språk är både viktiga och värdefulla.
Tycker du att det är svårt att veta när det ska vara en eller ett eller är du osäker på ditt eget uttal? Fokusera på de stora byggstenarna i språket, som samspel och medvetet ordförrådbyggande, så har du bidragit till en stabil grund för barnens språkutveckling. Utmana dig själv och lär dig nya ord att införa i aktiviteterna med barnen.
Sist, men inte minst:
Var inte rädd för att göra fel. Att göra något är alltid bättre än att göra inget.

Diskussionsfrågor

Det finns lite olika frågor vi kan ställa oss för att lättare möjliggöra arbetet med flerspråkighet i den mångspråkiga förskolan.

Finns det pedagoger som pratar samma språk som något/några av barnen? Var? På avdelningen/grannavdelningen/grannförskolan? Hur kan vi använda oss av det? Kan vi skapa tillfällen för grupper på olika språk? Går det att byta pedagoger mellan avdelningar en stund i veckan för att få till bokläsning på persiska eller lekstund på arabiska? Kan vi komma på andra möjligheter?
Finns det böcker på olika språk?
Finns samma bok på flera språk? Arbete med s.k. tvillingböcker kan vara ett sätt att lyfta ordförrådet på olika språk. Finns det möjlighet att låna hem en bok på modersmålet, som vårdnadshavarna kan läsa med barnen hemma samtidigt som vi läser samma bok på svenska i förskolan?
Finns det böcker utan text som man kan berätta fritt från? Hur kan vi utnyttja olika språk i detta?
Hur kan ni hjälpa varandra översätta? Utnyttja eventuella språkkunskaper i personalgruppen och skapa en tillåtande atmosfär. Samverka också med vårdnadshavarna kring språken. De allra flesta tycker att det är roligt när förskolan visar intresse för deras modersmål och delar gärna med sig av sina kunskaper.

Läs mer

Ashby, Elvira (2017). Språkutveckling genom tecken – ja TAKK! på Förskoleforum

Björk-Willén, Polly (red.) (2018). Svenska som andraspråk i förskolan. Stockholm: Natur & Kultur

Flerspråkighet i förskolan – Skolverket

Khousravi, Mahroo (2017). Flerspråkighet: alla barn, alla språk, alla dagar!. Stockholm: Natur & Kultur

PEaCH project: https://bilingualfamily.eu

Riddersporre, Bim (2021). Språkets makt: Språkutveckling i praktiken på Förskoleforum.

Salameh, Eva-Kristina & Nettelbladt, Ulrika (red.) (2018). Språkutveckling och språkstörning hos barn Del 3 Flerspråkighet – utveckling och svårigheter. Lund: Studentlitteratur

Artikelfoton: Shutterstock.com

Språk Mångfald

Hedersproblematik i förskolan

Eva Hansson — Mon, 07 Mar 2022 16:51:13 +0000

Hedersproblematik i förskolan

Eva Hansson mån, 03/07/2022 - 17:51

Författare

Eva Hansson

Publicerat

08 mars 2022

Att ungdomar utsätts för hedersproblematik har varit känt länge. Däremot har det saknats kunskap om hur yngre barn påverkas. Därför fick Hanna Cinthio i uppdrag att undersöka vilka erfarenheter pedagoger har av hedersproblematik på förskolor.

– För att kunna stärka arbetet och skapa utbildningsinsatser behöver vi veta hur det ser ut, säger Hanna Cinthio, utvecklingssekreterare vid Centrum för Pedagogisk Inspiration i Malmö stad.

Pedagoger på tretton olika förskolor i Malmö fick titta på en kort film om hedersförtryck och hur problematiken kan ta sig uttryck. Därefter fick de prata om vad de sett med utgångspunkt i ett par diskussionsfrågor: Vad möter pedagogerna i verksamheten och vilket stöd behöver de?

– Jag deltog inte i samtalen utan förskolornas processtödjare, som brukar hålla i utvecklande verksamhet, höll i dem. Det skulle vara fria och öppna diskussioner.

Pedagogernas erfarenheter och reflektioner sammanställdes i en rapport. Den var klar i december 2020.

– Syftet var att skapa ett underlag för insatser. Vi såg att pedagogerna hade konkreta tankar men att det också kunde finnas missuppfattningar och fördomar om hedersproblematik. Även det kan kräva insatser.

Pedagogernas erfarenheter

I diskussionerna framkom framför allt några olika erfarenheter av hedersproblematik, bland annat att små barns kroppar laddas med en sexuell betydelse.

– Vi har pratat om genus och könsroller länge. Det är inget nytt. Men att barns kroppar och rörelsefrihet begränsas och kontrolleras utifrån en tänkt koppling till ”förbjuden” sexualitet var något som stack ut.

Hanna Cinthio berättar att en annan viktig reflektion var hur barn kan slitas mellan förskolans och hemmets värderingar. På förskolan upprätthålls normer och värderingar utifrån läroplanen men det kan vara svårt att se barnets helhet. Att, till en viss gräns, möta olikheter kan vara positivt för barnet, men om ett beteende uppmuntras på förskolan men samma sak bemöts negativt i hemmet är något som kan bli svårt för barnet att hantera.

Hur är det för barn att röra sig mellan olika verklighetsbeskrivningar?

– Barnen får bära ett stort ansvar i att bli normbrytare. Förskolan ska följa läroplanen men vad händer med de barnen när vi gör det? Vi måste bli bättre på att se vad som händer i dem, säger Hanna Cinthio.

Normförskjutning över tid

För några pedagoger blev det också synligt hur det i vissa fall skett en normförskjutning över tid. Det förekommer till exempel att man avstår från vattenlekar på sommaren för att vissa vårdnadshavare inte vill att deras flickor ska visa benen. Det har sedan blivit en norm utan att ha processats.

– Man har tagit beslutet att avstå för att man inte vet hur konflikterna med föräldrarna ska hanteras, inte för att man landat i att det är ett bra beslut. Det har inte funnits tillfälle att diskutera hur man ska förhålla sig till den problematiken och vad förskolans roll är.

Dessutom framkom att även pedagoger kan leva under hedersförtryck och att det kan påverka arbetet med barnen. Vissa pedagoger deltog inte i alla aktiviteter på förskolan och hade tankar kring heder som kom till uttryck i bemötandet av barnen.

– Det är svårt att veta hur man ska hantera om en kollega uttrycker eller förstärker tankar kring skam.

Under diskussionerna var det tydligt att pedagogerna hade många idéer.

– De hade många förslag på vad de behövde för att kunna hantera hedersproblematik bättre. Det var också tydligt att de vill ha ett gott samarbete med hemmet.

Finns i samhället

För Hanna Cinthio var resultatet av undersökningen inte förvånande. För några år sedan deltog hon som forskare i Sveriges hittills största undersökning om hedersproblematik. Resultaten i Malmö visade att en av fem niondeklassare levde med kyskhetsnormer.

– Eftersom det finns i samhället i stort vore det konstigt om det inte märktes även i förskolan. Tonåringarna har troligen gått på förskolan och kanske har syskon som gör det nu. Även om barnen är små, vissa kanske inte märker hedersproblematiken, så finns den. Så jag blev inte överraskad men jag blev berörd av resultaten.

Långsiktiga konsekvenser för barnet

Syftet med undersökningen var att skapa ett internt underlag för fortbildningsinsatser för förskolepersonalen i Malmö stad, men efter att rapporten uppmärksammades i media fick den stor uppmärksamhet och väckte starka reaktioner. Den har även mött viss kritik.

– Därför är det viktigt att veta att den innehåller pedagogernas fria reflektioner och diskussioner. I rapporten har vi inte sållat bort erfarenheter som kanske inte är kopplade till just heder. Det har vi hanterat senare.

Ibland har det kommit kommentarer från allmänheten om att ”pedagogerna behöver sätta ner foten mot vårdnadshavarna”. Men pedagogerna har ett komplext uppdrag och olika faktorer behöver balanseras mot varandra. Det är inte så enkelt i praktiken, poängterar Hanna Cinthio.

– Demokratiska värden ska genomsyra verksamheten men samtidigt kanske vårdnadshavarna hotar med att ta barnet från förskolan. Just det barnet kanske verkligen behöver vara där som motvikt till vardagen. Kanske personalen kompromissar för att det är så viktigt för barnet att vara på förskolan. Det kan handla om vad som är bäst för barnet på lång sikt. Man vill inte riskera att göra det sämre för barnet. Rapporten har öppnat upp för nödvändiga diskussioner.

En fördel med att rapporten spridits har gjort att hedersproblematik på förskolan blivit belyst. Diskussionerna har också lett till att Skolverket tagit fram stödmaterial för förskolan i hedersfrågor, material som tidigare bara funnits för grundskola och gymnasium.

– Man har vridit och vänt på hedersproblematik och det har skapat diskussioner som pedagoger längtat efter att ha.

Diskussionsfrågor

Ser vi tecken på hedersproblematik i verksamheten?
Hur bemöter vi det?
Vilket stöd behöver vi?

Illustration: Shutterstock.com.

Etik och livsfrågor Mångfald

Normkritiskt arbete i förskolans vardag

Eva Hansson — Thu, 03 Mar 2022 14:27:45 +0000

Normkritiskt arbete i förskolans vardag

Eva Hansson tors, 03/03/2022 - 15:27

Författare

Admin Istrator

Publicerat

07 mars 2022

Elin Larsson.

Elin Larsson har arbetat som förskollärare sedan 2008. Hon fick upp ögonen för yrket när hon jobbade som barnskötare och beslöt då att vidareutbilda sig till förskollärare.

– Jag har alltid fascinerats av lärande. Som tonåring var jag gymnastiklärare och insåg att jag tyckte att lärande var väldigt tillfredställande.

– När jag sedan började jobba i förskolan förstod jag hur viktig den är för samhället och för barnen.

Hon examinerades och började arbeta i ”ett fantastiskt arbetslag” på en avdelning med barn i åldern 1–3 år där hon trivdes väldigt bra.

Sedan ett år arbetar hon som utvecklingspedagog och ger handledning och leder reflektionsgrupper, och det normkritiska förhållningssättet finns alltid med.

Hon har medverkar också i en kommande antologi i ämnet.

Tre steg i det normkritiska arbetet

Hur skulle du beskriva normkritik?

– Jag tänker att normkritik är ett förhållningssätt och att det handlar om att vara nyfiken på samhället och på våra normer.

Hon ser på det normkritiska arbetet som att det består av tre delar eller tre steg, som på vissa sätt går in i varandra: normmedvetenhet, normkritik och normkreativitet.

Steg 1: Normmedvetenhet

Först handlar det om normmedvetenhet och att bli medveten om alla normer som finns i samhället. Det finns maktordningar och strukturer som påverkar oss. Vissa har fördelar gentemot andra, en som är fullt frisk har fördelar gentemot den som har någon sjukdom eller normbrytande funktionsvariation, till exempel.

– I förskolan finns också en väldigt tydlig kärnfamiljsnorm men det betyder inte att det är den enda familjekonstellation som finns. Det innebär att barnen i förskolan kan få frågor som är felställda och svåra att svara på.

Hon tar ett exempel.

– Det händer till exempel att barn får frågan vad mamma och pappa heter. Men kanske är det två mammor i den familjen? Då hamnar barnet i en svår situation eftersom frågan är felställd. Sådana här misstag kan vi lära något av och man kan som pedagog ta ansvar och gå tillbaka till barnet och korrigera och berätta att man handlat tokigt.

– Normmedvetenhet är en ständigt pågående process, som handlar om att inkludera så många som möjligt.

Steg 2: Normkritik

Steg två är normkritik och det innebär att kunna förhålla sig kritiskt till normer.

– Vissa normer vill vi ha kvar, andra ifrågasätter vi. Fundera kring varför och vilka normer som gäller på er förskola.

Steg 3: Normkreativitet

Steg tre är normkreativitet och handlar om hur vi gör i stället.

– Här handlar det om lösningar, att se på hur man bygger sina miljöer och försöker skapa okodade lärmiljöer. Tänk på hur det blir när ni tar barngruppen till skogen. Där sker ofta en mer fantasifull lek, fri från gamla normer.

Lyssna och gör barnen delaktiga

Elin Larssons kapitel i den kommande antologin handlar om hur ett lyssnande ledarskap skapar rum för normkreativitet.

– Genom att lyssna djupt och på ett mångfacetterat sätt skapar vi djupa relationer med barnen. Mitt förslag är att låta barnen vara med i det normkritiska arbetet. Hur ser samhället ut och hur skulle vi önska att det var? Det normkritiska arbetet är en process och barnen kan vara med.

– Ibland behöver vi tydligt ta avstånd från ord och handlingar, men jag vill tro att vi genom nyfikenhet och äkta samtal ändå kan skapa samtal med barnen utan att vi dömer deras tankar.

Vill du ge ett exempel?

– På vår avdelning hade vi dockor med ljus och mörk hy och en gång hörde jag att ett barn inte ville leka med den mörka dockan för att den ”var ful”. Det var svårt, men genom att fråga sig fram och lyssna kommer man längre. Det är lätt att som vuxen lägga in sina egna normer. Svarar barnet något rasistiskt är det viktigt att tänka på att det inte är barnens ord, utan att hen hört det från en vuxen. Det finns fall där jag har tagit ställning och sagt något i stil med ”att jag tror att det finns människor som blir ledsna om man säger så. Jag skulle nog bli det.”

Hennes intention som förskollärare har varit att vara en lyssnande pedagog.

– Barnen observerar sin omvärld och drar sina slutsatser. Om jag avfärdar dem, så hamnar barnet i en knepig situation. Om ett barn till exempel observerat att killar ofta har kort hår och tjejer långt är det viktigt att inte avfärda barnet. Däremot kan man ställa frågan: Jag undrar varför? Jag undrar vem som bestämt att det ska vara så? Det öppnar upp för spännande diskussioner om normer.

Reflektera och analysera vardagen

Varför är det givande att arbeta normkritiskt som pedagog?

– Det är så roligt. Varje möte med barnen kan rymma så mycket och jag har verkligen känt att jag lär tillsammans med dem.

Men hon betonar att en förutsättning för ett normkritiskt arbetssätt är att det finns tid för reflektion.

– Genom att prata om och diskutera normkritiska förhållningssätt med kollegorna kan ett spännande arbete starta, som utvecklar oss som pedagoger. Jag tycker absolut att man kan ta hjälp av litteratur och externa föreläsningar, för att sedan reflektera och analysera vardagen, säger Elin Larsson.

Artikelfoto: Shutterstock.com.

Mångfald