Jonna
Larsson
Publicerat 2018-12-10
Vem är du?
– Jag är en nyfiken och vetgirig person som har arbetat som förskollärare i Alingsås kommun under nästan 20 år. Jag började läsa vidare då jag kände att de teoretiska redskap jag hade fått i min grundutbildning från början av 1990-talet inte längre var aktuella och jag ville veta mera… förstå min praktik på ett mer utvecklat och nyanserat sätt. Så jag sökte till en påbyggnadsutbildning (som idag motsvaras av ett masterprogram) och fortsatte att arbeta parallellt med studierna. Det ena ledde till det andra och till slut blev jag antagen till forskarutbildningen och jag disputerade hösten 2016.
Berätta om din forskning!
– Mitt avhandlingsarbete riktades mot undervisning i relation till innehåll som naturvetenskap och mer specifikt hur olika fysikaliska fenomen blir till lärområden i förskolan.
– I studien lyfter jag fram enskilda unika händelser för att beskriva specifika situationer vilka innefattar både barn och förskollärare i olika fysik-relaterade aktiviteter. I dessa aktiviteter framträdde en rik kommunikation och ett klart fokus på innehållsliga aspekter samt att barns och vuxnas kreativitet och lärandeprocesser blev möjliga att fånga.
Vad säger forskningsresultaten?
– En sak som förvånade mig var barns ständiga utforskande kring en mängd olika fenomen och att det finns så många tillfällen för en (naturvetenskaps-) kunnig förskollärare att fånga upp dessa tillfällen.
– Mina forskningsresultat visar tydligt att barns erfarenheter av fysik i vardagen – genom sin lek med andra barn samt deras deltagande i av förskollärare planerade och stöttande aktiviteter var långt större än vad som hade förväntats. Samtidigt blev det tydligt att barn har, och ger uttryck för, naturvetenskapliga kunskaper och kompetenser vilka tyvärr inte alltid uppfattas av de som undervisar. Det visade sig också att fysik blev ett lärområde som kommunicerades och fick möjlighet att bidra till mer systematiskt utforskande när barn och förskollärare gemensamt deltog i aktiviteter och utvecklade dessa tillsammans. För att det skulle ske krävdes att förskolläraren var den som tog ansvar för innehållet och för riktningen i undervisningen.
Vilken nytta har de som arbetar i förskolan av just dina forskningsresultat?
– Barns lek och lärande är en central aspekt av förskolans verksamhet: barns barndom utspelar sig till stor del på förskolan och genom förskollärares försorg blir det en mångfacetterad och kreativ barndom. Mina resultat bidrar till att visa på betydelsen av att stötta barn i att lära om naturen och vetenskapen kring den. Både genom barns lek som redan pågår, men även genom att ta fasta på naturvetenskapens beprövade metoder och arbetssätt, som att utveckla förmågor som att urskilja, utforska, ställa frågor och samtala om naturvetenskapliga fenomen.
– Det blir så tydligt i avhandlingen att barn i sin lek och utforskande söker efter förklaringar till det som sker och ger (sina egna) verbala uttryck för det. Barnen bygger även på varandras uttalanden och de tar fördel av tidigare individuella och kollektiva erfarenheter. För förskolläraren blir det då viktigt att planera och förbereda undervisningsaktiviteter och temaarbeten. Det ger barn möjlighet att utveckla sin förståelse om fysikaliska fenomen men även om demokratiska principer, som att vara deltagare i en grupp där man får vara delaktiga och får möjlighet att utveckla sitt kunnande tillsammans med andra.
–Till sist skulle jag vilja betona att det är förskolläraren som gör fysik till ett lärområde och att det därför krävs kunskap om fysik för att kunna utveckla och genomföra sådan undervisning på förskolans villkor.
Har du fortsatt med ditt avhandlingsämne?
– Jag fortsätter att ha fokus på fysik och naturvetenskap, men jag har även ett litet pågående projekt som har fokus på hållbar utveckling. Oavsett vad för innehåll jag hanterar så är även kvalitets- och kompetensfrågor centrala. Det är förskollärarna som har ansvar för undervisningen i förskolan och för att göra det på ett gott kvalitativt sätt – ja, då krävs både förskoledidaktisk samt ämnesrelaterad kunskap och förståelse.
Vad gör du när du inte forskar?
– Då arbetar jag med undervisning på förskollärarprogrammet vid Göteborgs universitet. Mina fokusområden är naturvetenskap och hållbar utveckling – vilka är två väldigt spännande och viktiga områden. Närheten mellan forskningen och undervisningen är en central del och bidrar till att blivande förskollärare och lärare får del av den absolut senaste forskningen – både nationell och internationell sådan.
Vad är det roligaste med forskaryrket?
– Att det bygger på nyfikenhet och kreativitet … och att jag får möta förskolepraktiken från ett annat perspektiv än det som var mitt yrke tidigare. Som forskare får jag ta del av förskollärares kunskaper och förståelse samt deras möten med barn och barns möten med varandra.
– Det är de förskollärare och barn vilka ingår i forskningen som bidrar till att vi som forskare teoretiskt och analytiskt kan utveckla kunnande kring vad som sker i samspel – och hur det på olika sätt bidrar till barns lärande och lek i relation till naturvetenskap som lärområde. På så sätt medverkar forskningen till ökad kvalitet. Den kan i och med det bidra till att barns barndom, lärande och utveckling får komma till uttryck på ett kvalitativt sätt.
Vad gör du på din fritid?
– Då uppskattar jag att vara med min familj samt njuta av naturen. Jag har ofta något handfast projekt på gång, en gammal dörr som blir en inredningsdetalj eller en stenmur som behöver justeras.
Lästips
Jonna Larsson avhandling När fysik blir lärområde i förskolan.
För den som vill läsa mera skulle jag rekommendera två av mina texter, dels kapitlet ”Barns lek och aktivitet när fysik sätts i förgrunden” i boken Naturvetenskap i ett förskoleperspektiv – kreativa utvecklingsprocesser, av Susanne Thulin, Gleerups, 2016.
Vidare finns ytterligare en text ”Ljud som fysikaliskt fenomen med de yngsta” i antologin Förskolans yngsta barn – perspektiv på omsorg, lärande och lek, av Ingrid Pramling Samuelsson och Agneta Jonsson, Liber 2017.
Skrivet av Lotte Mjöberg. Foto: Torsten Arp.
