Eva M
Johansson
Publicerat 2017-08-16
Eva M Johansson disputerade med avhandlingen ”Det motsägelsefulla bedömningsuppdraget. En etnografisk studie om bedömningspraktiker i förskolan.” Detta gjorde hon vid Göteborgs universitet i november 2016.
Vem är du?
– Jag är uppvuxen i Vargön men bor i Trollhättan sedan många år. Utbildad till förskollärare, och sedan specialpedagog. Jag har varit yrkesverksam både som förskollärare och som specialpedagog mot förskoleklass och grundskolan till år 6. Har en magisterutbildning i psykologi och nu senast en doktorsexamen i pedagogik. Sedan 14 år tillbaka arbetar jag på Högskolan Väst, avdelningen för utbildningsvetenskap och språk.
Hur kommer det sig att du blev forskare?
– Jag tror att det handlar om en sorts kunskapstörst. En önskan att förstå hur saker blir som de blir. Under mina olika studier så har den kunskap och förståelse som så småningom växer på något sätt skapat ett intresse av att fördjupa förståelsen för vad som sker, på förskolor till exempel. Att bli forskare har varit något som jag har önskat under ganska många år.
– En drivkraft har varit, och är, att också kunna bidra med någon ny kunskap och förståelse till forskningsfältet om förskola och barns utvecklingsmöjligheter. Men framför allt är det spännande att pröva och ifrågasätta rådande kunskap och hur kunskapen kanske måste modifieras och sättas i relation till samhällsförändringar av olika slag.
Vad gör du på din fritid?
– Då är jag gärna tillsammans med min familj och så spelar jag klarinett i en musikkår. Det är ett fritidsintresse som jag har haft stor glädje av, inte minst i samband med arbetet med doktorsavhandlingen. På repetitionerna blir alla bekymmer som kan dyka upp i jobbet små och allt fokuseras på musicerandet!
Om forskningen
Berätta om din forskning!
– Min avhandling som jag har ägnat de senaste åren åt, handlar om bedömning i förskolan. Det är en fråga om hur förskollärare hanterar det uppdrag, som kan uppfattas som motsägelsefullt, att de ska bedöma förskolans kvalitet och inte enskilda barns färdigheter. Samtidigt ska de följa, dokumentera och analysera varje barns utveckling och lärande. Detta ser jag som en form av bedömning. Jag undrade hur det blir i praktiken; Vad är det som förskollärarna skriver och berättar om barnen? Hur kan det förstås kopplat till statlig styrning? Vad kan de bedömningarna som görs innebära för förskollärarna och för barnen?
– Det jag fann var att förskollärarna anstränger sig för att göra dokumentation av barnens utveckling och lärande så att det stämmer med både de statligt styrda kraven och med förskolekulturen, det vill säga traditionen av att barnen lär sig tillsammans med de vuxna genom att delta i de dagliga aktiviteterna på förskolan. I förskolan har de enskilda barnens förmågor och färdigheter av tradition inte bedömts. Åtminstone inte explicit. Resultaten visar att man fokuserar på formen, hur bedömningarna eller dokumentationerna ska göras, snarare än på innehållet, vad som faktiskt ska bedömas, eller kartläggas.
Vilken nytta har de som arbetar i förskolan av just dina forskningsresultat?
– Jag hoppas och tror att de kan bli inspirerade att reflektera tillsammans över de bedömningar de gör av barnen på förskolorna och vad det kan betyda för barnen på gott och på ont. Min tro är att förskollärare reflekterar över sitt arbete, men jag tror också att det alltid finns anledning att kritiskt granska sådana saker som man tar för givet. Kanske är bedömningens vara eller inte vara på förskolorna ett sådant för givet taget innehåll.
Har du fortsatt med ditt avhandlingsämne?
– Min ambition och önskan är att kunna fortsätta forska inom samma forskningsämne, men än så länge har jag inte påbörjat något sådant arbete. Det roligaste med att forska är spänningen och utmaningen, att det är engagerande och kräver mycket tankemöda och reflektion. Samtidigt är arbetet kreativt och innebär, åtminstone för mig, ett ständigt tvivel på att kunna begripa och reda ut det som behövs för att kunna presentera något av vikt om det jag studerar.
Vad arbetar du med annars?
– Då undervisar jag på lärarprogrammen på Högskolan Väst, företrädesvis på förskollärarprogrammet. Det innebär lite olika saker både undervisning, handledning av examensarbeten och besök på studenternas VFU (verksamhetsförlagd utbildning)-platser, det vill säga de förskolor där de utvecklar sina förskollärarkunskaper inom ramen för utbildningen, bland annat.
Lästips
Evas avhandling Det motsägelsefulla bedömningsuppdraget. En etnografisk studie om bedömningspraktiker i förskolan.
Böcker som Eva M Johansson deltagit med kapitel i
Johansson, E. (2008), Att utveckla strategier för att komma in i lek. I Pramling Samuelsson, I. & Pramling, N. (red.) Didaktiska studier från förskola och skola. Malmö: Gleerups.
Johansson, E.M. (2011), Den avvikande individen i gruppen – specialpedagogik och inkluderande perspektiv. I Nielsen, C., Hansen Orwehag, M., Johansson, E.M., Lundström, M., Wernersson I. & Vikström R. (red.) Konsten att navigera mellan individ och grupp. Malmö: Gleerups.
Nielsen, C. & Johansson, E.M. (2011), Individen och gruppen. I Henry, A., Gurdal, S. & Asplund Carlsson, M. (red.) Läraryrket – ett mångfacetterat uppdrag. Lund: Studentlitteratur.
Övriga lästips om ämnet
Alasuutari, M., Markström, A-M. & Vallberg Roth A-C. (2014), Assessment and Documentation in Early Childhood Education. London and New York: Routledge.
Vallberg Roth, A-C. (2014), Bedömning i förskolors dokumentation – fenomen, begrepp och reglering. Pedagogisk Forskning i Sverige, 19(4-5), 404-436.
Åsén, G. (red.). Utvärdering & pedagogisk bedömning i förskolan. Stockholm: Liber.
Bedömning i förskolan – en balansgång. Pedagogiska magasinet, april 2014.
Skrivet av Lotte Mjöberg.
Foto: Freddy Jonasson.
