Anton

Dahlberg

Publicerat 2023-03-27

Vem är du?

– Jag är utbildad psykolog och har alltid arbetat med barn och föräldrar, tidigare bland annat via BUP och skola. Som forskare arbetar jag i en tvärdisciplinär forskargrupp på Uppsala universitet, där fokus också ligger på barn och föräldrar. Jag disputerade 2021 med en avhandling om förskolebarns psykiska hälsa och föräldraskapsstöd.

Berätta om din forskning!

– Jag har intresserat mig särskilt för de yngsta barnens psykiska hälsa, föräldraskapsstöd och att lyfta barnens röster i min forskning. Jag har bland annat arbetat med att utvärdera en stor satsning i Uppsala kommun, där en föräldrautbildning öppen för alla föräldrar implementerades på förskolor och med förskollärare som ledare för föräldraträffarna. Det finns många utmaningar med projekt av den storleken, utöver att utvärdera insatsens eventuella påverkan på barn och föräldrar. Bland annat behöver vi försäkra oss om att nå alla föräldrar som behöver insatsen och inte endast de föräldrar med mest resurser.

– Om en insats sätts in universellt, det vill säga är tillgänglig för alla, och de med mest resurser i högre utsträckning tar del av insatsen kommer vi att skapa större skillnader mellan föräldrar med mycket respektive mindre resurser och därmed också ökade klyftor i samhället. Det krävdes därför planering, utvärdering och modifiering av själva implementeringen under hela projektets gång. Ett annat problem som vi identifierade var att barn nästan aldrig tillfrågas i forskning av den här typen, framförallt inte förskolebarn. Därför beslutade vi oss för att som del i utvärderingen av föräldrautbildningen låta barnens röster komma fram, genom intervjuer med barn i åldrarna 3–5 år.

Vad säger forskningsresultaten?

– Resultaten pekar på en tydlig minskning av beteendeproblem (t.ex. slåss, bråka, trotsa, inte vilja samarbeta) hos barnen men också en ökning av hjälpbeteenden, så kallade prosociala beteenden. Föräldrarna uppvisade stora förbättringar i sin psykiska hälsa, mindre stress, minskade bestraffande eller på annat sätt negativa föräldrastrategier samt mindre partnerkonflikter efter att ha deltagit i föräldragrupper. Många av dessa förbättringar höll också i sig så långt som ett år efter deltagande, vilket var en av de saker som förvånade mig mest. Vi vet inte jättemycket om hur länge positiva förändringar efter föräldraskapsstöd håller i sig, och resultaten från denna studie pekar på att föräldrarna fick med sig strategier som de kunde utnyttja förhållandevis långt efter att ha deltagit.

– Ytterligare en sak som förvånade mig något initialt var hur mycket de yngsta barnen, från 3 år, kunde berätta och dela med sig av sina upplevelser hemifrån. En vanlig missuppfattning är att förskolebarn är opålitliga informanter och att det inte finns några bra metoder för att prata med dem. Men det är inte sant: med rätt förutsättningar och genom att följa rekommenderad praxis för barnintervjuer kan barn ge både pålitlig och väldigt detaljerad information kring sina upplevelser och erfarenheter. Vi använde ett datorstött intervjuverktyg som fungerade som ett slags bildstöd, vilket gav även barn med ganska stora kommunikationssvårigheter eller blyga barn bättre förutsättningar att komma till tals. Barnen beskrev bland annat detaljerat hur de och föräldrarna fastnade i onda cirklar av upptrappning och konflikter, på engelska kallat coercive cycles, och även de yngsta barnen kunde beskriva händelser utifrån både positiva och negativa känsloupplevelser.

Vilken nytta har de som arbetar i förskolan av just dina forskningsresultat?

– De visar på att förskolan är en lämplig plats för generellt föräldraskapsstöd, som erbjuder en bekant och kanske mindre stigmatiserande miljö att få stöd i, och att förskollärare med sin gedigna pedagogiska kompetens och kunskap om barns utveckling är mycket lämpade att ge denna typ av föräldrautbildningar.

Har du fortsatt med ditt avhandlingsämne?

– Ja! Jag har fortsatt forska kring de yngsta barnen och hur vi ger bäst förutsättningar för att de ska utvecklas och må bra. Jag är del i olika projekt, bland annat ett där vi kartlägger behoven hos föräldrar och förskolebarn där det finns misstanke om någon form av funktionsavvikelse, och ett annat projekt där vi undersöker samband mellan föräldraskap och barnets uppvisade beteendeproblem på förskolan.

Vad är det roligaste med forskaryrket?

– Att vara med i kreativa processer med personer från olika sammanhang, professioner och bakgrund. Och att kunna utforma och utvärdera insatser som kan göra skillnad i barns och deras föräldrars liv.

Vad jobbar du med när du inte forskar?

– Utöver min tid som forskare, arbetar jag som psykolog inom barnhälsovården där jag träffar förskolebarn och deras föräldrar.

Vad gör du på fritiden?

– Jag har sambo, tre barn och en katt. När jag är ledig är jag så mycket som möjligt med min familj, där minstingen fortfarande går på förskolan. Finns det tid över efter att ha hållit på med olika projekt på vårt hus, så skapar jag musik. Jag har spelat musik hela mitt liv och har under åren varit med i en rad olika konstellationer och främst spelat pop, rock och punk. Jag tycker också mycket om att springa och att spela bordsrollspel, där du får möjligheten att tillsammans med vänner aktivt skapa en gemensam berättelse och vara kreativ på ett sätt som ingen annan aktivitet möjliggör.

Lästips

Backman et al. Leka, prata, äta. Övningar för barn med särskilda behov. Natur och Kultur, 2020.

Forster, M. Fem gånger mer kärlek. forskning och praktiska råd för ett fungerande familjeliv : en bok till föräldrar med barn mellan 2 och 12 år. Natur och Kultur, 2009.

Anton Dahlbergs avhandling: Capturing and addressing preschool children’s emotional and behavioural problems – Using parents’, teachers’ and children’s perspectives.

Forskargruppens artikel om implementeringen av Triple P föräldrautbildning i Uppsala: Successful implementation of parenting support at preschool: An evaluation of Triple P in Sweden.

Skrivet av: Lotte Mjöberg