Annica

Löfdahl Hultman

Annica Löfdahl Hultman är professor i pedagogiskt arbete och vetenskaplig ledare för centrumbildningen Utbildningsvetenskapliga studier av Barn och Barndom vid Karlstads universitet. Hon har en bakgrund som förskollärare och forskar om förskola, barns lek och kamratkulturer.

Annica Löfdahl Hultman arbetade som barnskötare i Värmland i många år. På 1990-talet utbildade hon sig till förskollärare. Hon gick vidare med studierna och i dag är hon professor i pedagogiskt arbete vid Karlstads universitet.

– Jag blev aldrig riktigt färdig med studierna, säger hon på sin värmländska.

Men det är inte barn i sig själva, som är hennes stora huvudintresse.

– Nej, egentligen är det människor och samhällsprocesser som är viktiga för mig. Och dem möter man i förskolans värld!

Lek och fritidshem olika forskningsområden

År 2002 disputerade Annica på avhandlingen Förskolebarns lek – en arena för kulturellt och socialt meningskapande. Det var lekforskaren Gunilla Lindqvist som hade inspirerat henne. I arbetet med avhandlingen studerade hon lekens innehåll och mening och såg hur barnen skapade sociala relationer i förskolan. En sak var exempelvis hur de diskuterade fram sina roller i leken.

Två år senare gav hon ut boken Förskolebarns gemensamma lekar (Studentlitteratur 2004). I den visar hon hur sammanhang och helheter är viktiga för barnen och att de är medvetna om lekens förutsättningar både materiellt, socialt och emotionellt. Barn är sociala aktörer som utmanar sin omgivning och prövar nya mönster i leken.

Boken Kamratkulturer i förskolan (Liber) utkom 2007. Den presenterar såväl teoretiska som empiriska aspekter på barns kamratkulturer. En central del handlar om det praktiska lärararbetet i relation till kamratkulturerna och hur ökad kunskap om kamratkulturer kan användas i arbetet med till exempel värdegrundsfrågor.

Tillsammans med ett par forskarkolleger (Tomas Saar och Maria Hjalmarsson) gjorde hon en fältstudie på fyra fritidshem. Studien, som heter Kunskapsmöjligheter i fritidshem, presenterades år 2010. Syftet var att ta reda på vilka kunskapsmöjligheter som finns där och de intervjuade bland annat fritidspedagogerna. Resultaten som kom fram var kanske inte helt överraskande: skolan fungerade som norm. Det gjorde att fritidsaktiviteterna kom i skymundan.

Vad sker i privatiseringens spår?

Utbildningspolitiska frågor är viktiga för Annica Löfdahl. Ett av hennes nuvarande forskningsprojekt tar upp lärarprofessionens utveckling sett ur ett politiskt perspektiv. Det handlar alltså om hur den privata förskolan synliggör och marknadsför sin verksamhet i dag.

Detta ämne är hon och hennes forskarkollega Héctor Pérez Prieto ganska ensamma om att syssla med.

– Det är annars mest brittiska forskare som studerar detta perspektiv, även om deras skolsystem förstås ser helt annorlunda ut.

Privata förskolor är inget nytt i storstadsregionerna i vårt land. Men Annica berättar att privatisering nu även nått Värmland. Hon har därför följt dels en nystartad privat förskola, dels en kommunal sådan.

Den performativa förskolan gör profilering till något allt viktigare. Förr räckte det med att förskollärarna var bra på barn – men så är det inte längre. Idag måste man även ha kunskaper i marknadsföring och kunna synliggöra verksamheten.

Annica menar att det finns risk för att den performativa förskolan lyfter vissa saker som man vet att föräldrarna vill höra.

– Ja, man kan exempelvis inte marknadsföra sig i ett socialt belastat område med att säga att man är bra på att handskas med sociala problem. I stället lyfter man fram andra saker, exempelvis matematik och språk. Men då uppstår det en oartikulerad kunskap.

– Jag ser kritiskt på privatiseringen av förskolor, men den behöver inte enbart vara något negativt, förtydligar Annica. Men man måste förstå att den skapar en ny situation. Och den påverkar de kommunala förskolorna, de måste också anpassa sig till den.

Privat har Annica två utflugna barn, gillar att sjunga i kör och att vara på torpet i skogen.