Anna

Sarkadi

Anna Sarkadi är läkare och docent. Hon är verksam vid Akademiska Barnsjukhuset där hon leder "Forskargruppen för föräldrastöd" i samarbete med Uppsala universitet. Hon har främst intresserat sig för föräldrar till barn i förskoleåldern.

Anna Sarkadi forskar inom socialpediatriken (folkhälsovetenskap för barn) i allmänhet och föräldrastöd i synnerhet. Ett av hennes projekt har just förskolan i fokus. I projektet utbildas pedagoger i Uppsala till att coacha föräldrarna.  Men kan förskolan vara en arena för generellt, förebyggande föräldrastöd? Och vilka typer av föräldrastödjare finns det?

Anna är född och uppvuxen i Budapest i Ungern. Där började hon också att läsa medicin, innan hon år 1995 fortsatte studierna i Uppsala.

Hon doktorerade på utbildning för personer med typ 2 diabetes år 2001 men visste sedan länge att hon ville  forska inom området barn. I dag har hon en delad anställning mellan Akademiska Barnsjukhuset och Institutionen för kvinnors och barns hälsa på Uppsala universitet där hon är docent och leder en kreativ forskargrupp bestående av doktorander, postdocs, forskningsassistenter och uppsatsskrivande studenter.

Våren 2008 publicerade hon en artikel i vilken man sammanfattade olika forskningsrapporter om långsiktiga effekter av fäders engagemang i sina barn. Sammantaget visade de olika rapporterna från Sverige, USA, Israel och Storbritannien att en aktiv och regelbunden kontakt med någon typ av fadersgestalt spelar en viktig roll för barn. Det kan tänkas förebygga beteendeproblem hos pojkar och psykiska svårigheter hos flickor. Men detta resultat väckte en enorm uppmärksamhet i media:

– Jag kan inte förstå vad som var så kontroversiellt i vår studie, säger Anna konfunderat. Men den kom bland annat att användas som slagträ för äktenskapet och mot lesbiska och ensamstående kvinnor, bland annat på Irland! Men det har också stärkt många i sin tro av pappans betydelse för barnet i den mån det finns en engagerad pappa att tillgå.

– Än idag får jag förtvivlade mejl från ensamstående fäder som vill ha en kopia på artikeln för att använda i rättsliga processer kring deras barn, berättar hon.

Hur hanterar förskolan föräldrastödet?

Många föräldrar ber ju redan idag förskolans pedagoger om råd och vägledning – det existerar ett stort förtroende för deras kompetens. När Anna Sarkadi gjorde sin postdok i Melbourne i Australien kom hon i kontakt med Triple P (Programmet för positivt föräldraskap).

Väl hemma igen fick hennes grupp i samarbete med Uppsala kommun inte mindre än nio miljoner för att undersöka förskolan som arena för föräldrastöd med Triple P som konkret metod inom ramen för regeringens satsning för tvärsektoriellt hälsofrämjande arbete.

– Metoden Triple P handlar om att låta pedagogerna lära ut konkreta strategier: föräldrarna får kartlägga problem, analysera situationen, sätta upp mål och välja ut vad som passar bäst till det.

Genom Triple P agerar pedagogerna i förskolan mer som stöttande coacher till föräldrarna, de förklarar alltså inte för föräldrarna vad som är bäst att göra. Även om de visserligen förmedlar kunskaper, handlar inte pedagogens roll om att vara en problemlösare. Anna Sarkadi förklarar det som att pedagogerna får verktyg att göra det de redan gör, men på ett evidensbaserat sätt.

Men det har även kritiserats av barnläkaren och författaren Lars H Gustafsson för momentet ”time out”. I samarbete med programmakarna i Australien har därför uppsalagruppen gjort anpassningar i programmet. Strategierna är nu utformade enligt Folkhälsoinstitutets riktlinjer för vad som är accepterade respektive inte accepterade förfaringssätt.

Fyra sätt att vara föräldrastödjare

Projektet riktade sig till Uppsalas 179 förskolor (både kommunala och privata) med erbjudande om att få lära sig Triple P-metoden. Men uppslutningen blev sämre än väntat: endast 22 stycken nappade. Hitintills har 55 pedagoger gått kursen i Triple P.  Det har visat sig att en del av dem tyckt det varit svårt att släppa expertrollen då de varit väldigt vana att ge tips och råd. "Jag får bita mig i tungan för att inte säga till hur det ska vara", uttryckte en pedagog det.

Tillsammans med kollegan Pär Bokström utförde Anna en intressant enkätundersökning med 34 förskollärare och 16 förskolechefer. Den handlade om förskolepersonalen som föräldrastödjare och vilka skillnader i attityder det finns. Fyra grupper kunde urskiljas:

1. Kompensation/beredskap

”Mitt mål är att alla föräldrar på förskolan ska veta om att jag finns där för dem om de har behov av att ha ett stöd/rådgivningssamtal.”

”Jag ser mig som en person som kan ge föräldrarna stöd vid eventuella behov.”

Citaten visar på att förskolepersonalen ser sig som att sitta på en expertposition, men samtidigt att det är föräldern som måste ta initiativet till att denna expertis ska förmedlas.

2. Kompensation/aktiv

”Känner att jag har kunskap och erfarenheter att delge. Jobbat länge, tycker de ”kluriga” barnen och föräldrarna är utmanande.”

”Att ge ”verktyg” för hur man förhåller sig till sitt barn.”

Även här är informationen ”enkelriktad”, dvs. den går från förskolepersonalen till föräldern. Däremot så är synen på hur denna information ska förmedlas annorlunda. Föräldrarna och barnen kan ses som problem som måste lösas, och detta arbetar de aktivt med.

3. Komplement/beredskap

”Min roll är att få en bra föräldrakontakt så att föräldrar känner sig trygga och får förtroende för mig. Jag ska finnas där, vara empatisk, lyssna, samarbeta och utbyta idéer och strategier och få föräldrarna att känna sig hörda.”

I det här citatet är det relationen med föräldrarna som lyfts fram, där samarbete och utbyte av idéer står i fokus. Informationsflödet som beskrivs går alltså åt bägge håll, dvs både från förskolepersonalen till föräldern och tvärtom. Samtidigt beskrivs en syn på den professionella rollen som tillbakalutad och inkännande.

4. Komplement/aktiv

”Att tillsammans med föräldrarna komma fram till alternativa lösningar.”

”Att förstärka och berätta det föräldern gör bra.

”Att få föräldrar att känna att de är duktiga föräldrar.”

”Att föräldern skall kunna se och lösa problemen själv i framtiden.”

Här betonas samarbetet mellan förskolepersonalen och föräldrar starkt. Men det är en annan intensitet som kommer fram i citaten. Det är ett resultatinriktat och aktivt tillvägagångssätt som beskrivs.

Den attityd som stämmer bäst överens med Triple Ps sätt att arbeta är den som representeras av grupp 3, komplement/beredskap, då det är samarbete och lyhördhet som premieras.

Både förskolepersonalen och föräldrarna arbetar tillsammans för att uppnå bästa tänkbara resultat, men det är samtidigt tydligt att det är föräldern som har det huvudsakliga ansvaret. Det visar sig dock att det endast är en liten del av förskollärarna som bedömdes befinna sig i denna grupp, 3 av 34. Flest bedömdes befinna sig i den grupp som skulle kunna beskrivas som dess motsats, kompensation/aktiv, 14 av 34. Här har föräldern en mycket mer begränsad roll, där förskolepersonalen beskriver föräldrarna som osäkra och med bristande kunskaper.

Föräldrastödsprojektet pågår fram till 2011. Anna Sarkadi berättar att det därefter kommer att bli en rejäl rapport. Utvärderingen kommer att bli mångfacetterad. För frågan om förskolan är en arena för föräldrastöd  går enligt Anna inte att svara ett entydigt ja eller nej på. Det handlar dock inte så mycket om pedagogerna, menar hon, som de politiska och organisationsmässiga uppdragen.

I utblicken framåt handlar det för Annas del om att nya forskningsprojekt, varav en del är anknutna till förskolans verksamhet.

– Förskolan är ju en gammal arena men med en hel del nya funktioner. Det intresserar mig mycket att utvärdera utveckling och implementering av nya arbetssätt i befintliga organisationer.

Text: Lotte Mjöberg