Anna

Rantala

Publicerat 2019-02-07

Vem är du?

– Jag är 44 år och bor i en liten by som heter Kubbe, 5 mil utanför Örnsköldsvik. Jag är utbildad förskollärare och arbetade på olika förskolor i 16 år innan jag började forskarutbildningen.

– Jag disputerade i oktober 2016. Som lektor arbetar jag främst på förskollärarprogrammet men har även distanskurser inom områdena mobbning, kränkande handlingar och genus inom utbildning.

Berätta om din forskning!

– Jag har fokus på normer och värderingar i min forskning. I min avhandling hade jag detta fokus i relation till fostran i förskolan.

Vad säger forskningsresultaten?

– Mina resultat visar att barn fostras i förskolan och att detta sker på lite olika sätt. Jag såg hur pedagogerna både vägledde barn direkt genom direkta tillsägelser och indirekt genom frågor, beröm och avledning.

– Det var mycket som förvånade mig i denna studie, bland annat omfattningen av pedagogernas vägledning. Jag upplevde inte detta när jag var ute och dokumenterade i förskolan. En annan sak som också förvånade mig, var både att vägledningen var relativt jämnt fördelat mellan pojkar och flickor samt att vägledningen verkade styras av könsnormer om hur flickor och pojkar bör agera. Flickorna som fick mycket vägledning var de som upplevdes göra mycket motstånd medan pojkarna som fick mest var de som upplevdes lugna och försynta.

Vilken nytta har de som arbetar i förskolan av just dina forskningsresultat?

– När det gäller fostran, är det en funktion som är en naturlig del i vårt samhälle. Barn behöver lära sig hur de ska agera i vårt samhälle för att det ska kunna leva vidare. Även detta kan utläsas som ett uppdrag i förskolans läroplan: barn ska t.ex. utveckla empati, solidaritet, hänsyn och att kunna ta ansvar. Men uppdraget framställs inte med benämningen fostran, vilket gör att det kan vara svårare att se. Detta område är inte heller lika omtalat som att barn ska lära, vilket gör att det kanske kan vara svårare att reflektera över uppdraget i sig samt hur detta görs i verksamheten.

– Min avhandling visar många exempel på hur pedagoger vägleder barn samt synliggör även olika normer och värderingar. Genom att ta del av mina resultat, kan pedagoger själva reflektera över och diskutera hur de vägleder barnen i deras verksamhet. Vilka normer och värderingar är viktiga för vårt samhälle och vilka kan behöva förändras?

Har du fortsatt med ditt avhandlingsämne?

– Jag är fortfarande mycket intresserad av att forska om normer och värderingar. Detta är ett område som jag upplever är mycket viktigt att beforska och något som jag vill fortsätta med, men kanske även i relation till andra områden än just fostran.

Hur kommer det sig att du blev forskare?

– Under min tid som förskollärare hade jag ett stort intresse av att lära mig mer. Jag läste mycket forskning om förskolan och gick några strökurser. Att jag skulle gå forskarskola var dock inget som jag hade tänkt. Jag halkade in där som på ett bananskal. Örnsköldsviks kommun hade tillsammans med lärarhögskolan vid Umeå Universitet en tjänst utlyst – vilken jag inte hade en tanke på att söka.

– När sedan en förskolechef ringde och sa att hon tyckte att jag borde söka, började jag tänka om. Jag hade en dag på mig att skriva ihop ansökan och skicka in. Därefter kom en lång och gruvsam sommar med mycket tvivel om vad jag hade gett mig in på ...

– Den 23 september 2012 började jag forskarskolan med inställningen att det skulle bli intressant och lärorikt även om jag inte skulle nå ända fram. Dagarna gick och jag lärde mig massor och ångrade inte beslutet att börja. När sedan avhandlingstexten började växa fram, började jag också inse att detta skulle nog gå vägen. Den känslan som jag sedan fick när jag stod med avhandlingen tryckt i handen, var oslagbar!

Vad är det roligaste med forskaryrket?

– Innan jag började forskarskolan, trodde jag att forskning handlade om att få svar på olika frågor. Nu har jag insett att forskning oftare leder till fler frågor, vilket jag tycker är spännande och intressant. Detta yrke innebär också att ha föreläsningar om det man har studerat, vilket jag också tycker är otroligt roligt. Jag har fått möjligheten att föreläsa både för andra forskare, verksam förskolepersonal samt blivande förskollärare. Det är roligt att se när de får insikt om komplexiteten gällande hur fostran görs i förskolan.

Vad gör du på din fritid?

– Då umgås jag gärna med min familj och träffar vänner. Jag gillar att promenera, se på film och spela bordsspel.

Lästips

Anna Rantalas avhandling – Snälla du! Kan du sätta dig?: om vägledning i förskolan.

Rantala, Anna (2015). Snäll, snällare, snällast – om förskolepedagogers fostranstrategier. I: Frånberg, Gun-Marie (red.) 2015. Efter barnets århundrade – Utmaningar för 2000-talets förskola. Lund: Studentlitteratur.

I denna antologi har Anna Rantala skrivit ett kapitel som handlar om hur förskolepersonal använder ordet snäll i förskolan.

 

Skrivet av Lotte Mjöberg.