Ingrid

Granbom

Ingrid Granbom undervisar i utbildningsvetenskap vid Högskolan Väst i Trollhättan. I sin doktorsavhandling, som hon lade fram i oktober 2011, undersökte hon hur lärare i förskolan samtalar om förskolan och gemensamt formulerar en kollektiv förståelse av vardagsarbetet. Hon hittade många viktiga ambivalenser.

Ingrid Granboms avhandling heter ”Vi har nästan blivit för bra”: lärares sociala representationer av förskolan som pedagogisk praktik. Hon lade fram den vid Högskolan i Jönköping. Det var också i den staden som hon utbildade sig till förskollärare – hon blev klar 1987. Yrkesvalet var självklart för henne:

– Ja, jag har alltid varit intresserad av barns utveckling. Det är fantastiskt att få följa med i den! Jag minns exempelvis en gång när ett barn, som just blivit av med blöjan, kunde gå på toaletten helt själv för första gången. Det riktigt strålade om det barnet!

– Att arbeta med barn ger en möjlighet att få vara delaktig i barns liv, utveckling, glädje och sorg. Det är ett fantastiskt arbete.

Ingrid Granbom kommer från Lidköping och det var dit hon flyttade tillbaka igen, efter sin lärarexamen. Hon vidareutbildade sig ganska snabbt till montessorilärare. År 2003 blev hon antagen till forskarutbildningen i Jönköping och 2006 fick hon en doktorandtjänst. Från början hade hon tänkt sig att ta in Montessori i sin forskning, men detta perspektiv föll bort.

– Maria Montessoris tankar och perspektiv har dock säkerligen präglat mig och mina tolkningar ändå, understryker hon.

Den kollektiva förståelsen av förskolans vardag

Ingrid Granboms doktorsavhandling bygger på sju fokusgrupper runt om i Sverige. Sammanlagt 45 lärare i förskolan, med gemensamma erfarenheter av arbete i förskola, deltog.

– Jag ville provocera fram ett samtal i grupperna, gav dem därför material och lät dem prata om det. Jag ville veta hur lärare i förskolan beskriver sin verksamhet. Vad är förskolans övergripande syfte och uppdrag utifrån lärarnas perspektiv? Det hela blev oerhört intressant!

Ingrid analyserade sedan deras föreställningar och common sense-kunskap (sunt förnuft-kunskap). Genom sin empiriska studie hittade hon motsatser, men inte ”antingen eller” utan ”både och”. Relationella kategorier är det uttryck Ingrid använder för detta, och dessa kategorier betraktar hon som likvärdiga.

– Ja, ett enkelt exempel är att de säger att miljön viktig men det är säkerheten också. Ett annat är, att det är bra att barnen får använda saxar, men att det samtidigt är farligt. Det är inget fel på något av perspektiven, men de går stick i stäv med varandra.

Förskolepersonal har alltså ofta en motsägelsefull inställning till verksamheten. Uppfattningen att förskolan är utvecklande för alla barn, och uppfattningen att den är utvecklande bara för en del barn, existerar exempelvis sida vid sida. Ofta finns båda synsätten hos en och samma person och vilken uppfattning man lyfter fram beror på sammanhanget.

En annan ambivalens som Ingrid lade märke till, gällde tankarna om att förskolan inte skulle få skolifieras. Man var helt överens om att barn lär när de leker. Men när lärarna väl började prata om vad barnen lär sig mer exakt, handlade det ofta om färdigheter som att räkna och liknande. Såväl lek- som lärande begreppet användes ambivalent.

Ytterligare en ambivalens handlade om att lärarna uttryckte att det var föräldrarna som var experter på sina barn. Samtidigt talade de om föräldrarna som rädda och osäkra, att de inte tog sitt föräldraansvar, att de utnyttjade systemet för att till exempel kunna spela golf …

Vad man talar kontra hur det ser ut

Ingrid Granbom undervisar i pedagogik, framför allt på förskollärarprogrammet på Högskolan Väst i Trollhättan. Hon är 45 år, hon är gift och har två tonårsbarn. Familjen har nyligen blivit ägare till ett torp på Kinnekulle och på sin fritid försöker Ingrid lära sig om blommor och trädgård. Att ha disputerat är ett stort steg för henne:

– Jag hoppas verkligen att avhandlingen kan komma till nytta. Att lärare i förskolan upplever att forskningen kan bidra till reflektion och diskussion om det som tas för givet och självklart. Reflektion är en förutsättning för att ökad yrkeskunskap ska kunna skapas.

– Lärarna som var med i min studie var oerhört kompetenta och hade jobbat i många år. De ansåg själva att de arbetade med det kompetenta barnet som grund, något som ju alla betonar vikten av i dag.

Men Ingrid Granboms analys visar att den tidigare existerande synen på barn (Piagets teorier om stadieutveckling och så vidare) fortfarande var tydlig när lärarna samtalade om barnen, utan att lärarna själva var medvetna om det.

Ingrid Granbom förtydligar att hon inte forskat om hur lärarna handlade i sin vardag – endast om hur de samtalade kring den. Ett antagande som hon gör, är dock att det kan finnas ett samband mellan hur man talar om den och hur den ser ut, att de tankar fokusgrupperna uttryckte ligger till grund för hur arbetet på en förskola organiseras och genomförs.

– Kanske blir det mitt nästa forskningsområde, avslutar hon.

Text: Lotte Mjöberg