Från musiksamling till musikaliskt äventyr
Vill du hitta nya sätt att utveckla sångsamlingen? Här tipsar Anders Wiking om hur den kan bli ett musikaliskt äventyr.
Artikelillustration: Shutterstock.com
Då var det dags igen. Alla barnen sitter runt den runda mattan. Jag har gitarren i knät, lådan med olika figurer framför mig och samtidigt delar jag ut frukt. Det måste ju vara någon mening med att sätta sig ner och sjunga.
Vi börjar, så klart, med hej-låten. Den kan vi nu efter två terminer. Sedan är det dags för ett barn att knacka på lådan, välja något i den och så sjunger vi en sång om föremålet. Sången ska gärna leda till att barnen på något sätt räknar, rabblar alfabetet eller når något annat mål som musiken är ett medel för. Sångerna är hämtade direkt ur den trogna elefantboken som står i bokhyllan.
Efter sångerna Lille katt, Lilla snigel och Björnen sover börjar de äldre barnen skruva på sig och prata med varandra. Det verkar som om ett rum med lysrörsljus och välkända låtar inte är en lika stark och meningsfull upplevelse nu när de är runt 4-5 som när de var 2,5 år gamla.
Snabbt spelar jag en fjärde låt. Det blev Söta lilla ponny. Jag ber de äldre barnen att vara tysta och lyssna. Nu sjunger jag helt ensam. Sedan låter jag dem gå iväg och leka. Jag sitter kvar en sekund och tänker: Finns det inget roligare sätt att använda sig av musik?
En vecka senare
Jag samlar barnen kring mattan igen. Ingen frukt, gitarr eller låda den här gången. Det enda som finns mitt på mattan är en iPad. I bakgrunden visar projektorn en bild på en stämpel med ordet ”Hemligt”.
De äldre barnen, som kan läsa ordet, berättar för de yngre vad det står. Alla blir väldigt nyfikna. Lysrören i taket är släckta men i ett av rummets hörn lyser en mindre discolampa. Det står trummor vid discolampan och runtom mattan ligger maracas och tamburiner.
På iPaden finns ett meddelande i form av en ljudfil. Vi trycker på play och lyssnar:
– Hej! Detta är spaningscentralen och vi behöver er hjälp! Tidsoptimisterna har stulit våra ritningar på en tidsmaskin och gömt dem i valvet i sitt högkvarter. Ert uppdrag är att smyga förbi deras laserstrålar och övervakningskameror. Sedan behöver ni spela starkt och svagt, snabbt och långsamt på trummorna. Då öppnas kassavalvet där ritningarna ligger. Sedan är det dags att smyga ut igen. Lycka till!
Vi tittar på varandra. Barnen skrattar och pratar om vad de precis hört. Jag säger:
– Vi måste alltså in i tidsoptimisternas högkvarter för att hämta tidsmaskinsritningarna. Kommer ni ihåg vad vi skulle akta oss för?
Barnen repeterar det vi precis hört. Samtidigt tar jag fram två papper, ett rosa och ett grönt, färger som är lätta att se skillnad på. På det rosa ritar jag laserstrålar efter bästa förmåga. På det gröna ritar jag övervakningskameror. Jag frågar barnen om de ser vad jag ritat och sedan fortsätter jag:
– Vi behöver dela upp oss. Ni där tar varsin maracas på den ena sidan. Ni där tar några tamburiner. Ni andra barn är i mitten. När jag visar den här bilden (visar bilden på laserstrålar), så spelar ni med maracas. Under tiden ska ni i mitten klättra, rulla och aktar er allt vad ni kan. När jag visar den här bilden (håller upp bilden med övervakningskameror) så spelar tamburinerna. Då ska ni i mitten stå helt still. När ingen spelar så smyger ni så hemligt ni kan. Är ni redo?
Genomförande
Barnen står redo på sina positioner. Det fnissas, tisslas och tasslas spänt. Jag byter bild på projektorn till en bild som liknar en lång korridor och sätter igång temalåten från Mission impossible. Barnen i mitten börjar smyga.
Plötsligt håller jag upp den röda lappen och ropar ”laserstrålar!”. Barnen med maracas börjar spela medan barnen i mitten börjar kasta, rulla och undviker allt de kan. Jag tar ner lappen och barnen börjar smyga igen.
Plötsligt håller jag upp den andra bilden och ropar ”kameror!”. Tamburinerna spelar och barnen står som statyer.
Vi håller på en lång stund. Alla får testa de olika instrumenten, att vara i mitten och också att bestämma med skyltarna. När vi tröttnat smyger vi vidare. Jag byter bakgrundsbild på projektorn till en bild av ett kassavalv.
Vi rör oss bort och tar plats vid trummorna. Nu ska vi spela antingen svagt eller starkt, snabbt eller långsamt. Jag säger tempot samtidigt som jag höjer och sänker handen för att visa volym. För att det ska låta svagt måste vi spela så att instrumenten viskar. När vi spelar starkt så ropar instrumenten.
När vi är redo sätter jag igång musiken till Mission impossible igen. Vi spelar med till den, ändrar volym och tempo efter låtens intensitet.
Även i denna aktivitet får de barn som vill testa att styra och vi fortsätter tills vi tröttnar. Sedan öppnas kassavalvet. Där ligger ritningarna i ett internpost-kuvert med samma hemligstämpel som på första bilden.
Vi återsamlas på mattan där allt startade, öppnar internposten som innehåller ritningar i form av blueprints. Vi sätter igång vår iPad igen och hör ett röstmeddelande som säger:
– Tack för hjälpen alla barn. Vi på spaningscentralen hoppas att ni sparar ritningarna på en riktigt säker plats så att de aldrig försvinner igen.
Sedan är äventyret slut.
Teori
I det här äventyret tog vi oss från en repetitiv och uttjatad sångsamling, som man lätt kan hamna i, till ett äventyr med flera inom-musikaliska mål.
Discolampans ljuseffekter, projektorns bild och musiken i bakgrunden förstärker upplevelsen. Genom att spela maracas och tamburin, styrt av bilderna, får barnen testa att spela i ett sammanhang där leken påverkas beroende på vad som spelas. Här har barnen som styr inflytande.
På trummorna övades dynamik samt tempo ihop med den förinspelade bakgrundslåten från Mission impossible.
Skapa ett eget äventyr
Visst krävs det lite mer planering och en sådan här lektion kan inte göras varje gång. Klassiska sångsamlingar är roliga och har sin charm. Men med ganska små medel, lite fantasi och mycket kul kan upplevelsen förhöjas.
Vill du planera ett musikäventyr finns det några saker att tänka på: Gör det inte svårare än det behöver vara. En bra musiklek kan höjas till ett äventyr med bra belysning och bra bakgrundsljud.
Vill du ta det längre och ha en story, var då inte rädd för att återanvända gamla klassiker såsom Bockarna Bruse. Släng in några instrument som bockar och troll samt en porlande bäck i bakgrunden. Sen har du en musikstund som heter duga.
Sist men inte minst, när du väl gör ditt första musikäventyr kanske barngruppen inte lyssnar eller är så intresserade som du önskade. De pratar med varandra eller vill helt enkelt inte vara med. Min bild är att det händer om instruktionerna är för många och långdragna. Det kan också bero på barngruppen i sig. Så allt är en avvägning. Om man håller det konkret och inlevelsefullt brukar det vara kul hela vägen.
Men om du gör allt det och barnen fortfarande inte lyssnar, så är det vad det är. Att hålla en barngrupp engagerad är en konstform som man lär sig genom att misslyckas. Glöm inte att det aldrig är för sent att ge upp, tänka om och prova igen!
Lycka till!
Fler äventyr hittar du på @kreativatorg på instagram.
