Maria

Simonsson

Publicerat 2018-08-13

Berätta lite om dig själv!

– Jag har arbetat som barnskötare och förskollärare i Linköpings kommun och tog förskollärarexamen 1992 vid Linköpings universitet. Samtidigt som jag arbetade, läste jag också kurser i Barn och Litteratur vid Karlstads universitet samt pedagogik och kommunikationskurser vid Tema Kommunikation vid Linköpings universitet. Jag tog en Filosofie magisterexamen i kommunikation 1996 och disputerade 2004 vid Tema Barn med avhandlingen ”Bilderboken i förskolan – en utgångspunkt för samspel”.

– Året därpå, 2005, fick jag anställning som universitetslektor vid Linköpings universitet och för närvarande är jag biträdande professor i förskolans didaktik vid Institutionen för Samhälls- och Välfärdsstudier, Campus Norrköping.

– Jag har också varit gästforskare i Singapore vid National Institute of Education, och vid Dept. of Scandinavian Studies, University of California Berkeley, USA.

Vad gör du på din fritid?

– Då målar jag gärna akvarell och jag har även deltagit i några utställningar. Teaterbesök hör också till mina favoritsysselsättningar, både med mina teatervänner och med min familj. Jag gillar att läsa skönlitteratur och deltar i en bokcirkel, samt tränar spinning regelbundet. Reser gärna men har inte så mycket tid för det, det kan bli korta resor lite då och då.

Hur kommer det sig att du blev forskare?

– Som barn läste jag mycket och ville veta hur saker och ting fungerade. Det finns fortfarande mycket saker som jag vill veta och är nyfiken på.

– Jag har alltid varit fascinerad av områden som rör barn och deras uppväxtvillkor samt villkor för kommunikation mellan människor. Förskolläraryrket gav mig möjligheter att arbeta inom dessa områden men där väcktes också många nya frågor kring förskolans komplexa verksamhet. Jag blev också intresserad av barns perspektiv på deras tillvaro och hur de bidrar till att skapa sin egen vardag. Där i förskolan började min resa till att bli forskare. Min motivation har varit min vetgirighet då jag är nyfiken på vad som händer på förskolan som institution.

Berätta om din forskning!

– Just nu arbetar jag med två olika forskningsprojekt, dels om utvecklingssamtal och dels om inskolning på förskolan. Min förhoppning är att min forskning kan inspirera förskolepersonalen att förbättra och utveckla sina egna utvecklingssamtal och inskolningspraktiker, att ge viktiga verktyg för att utveckla verksamheten men också för att kunna utveckla den egna professionen.

– Projektet om utvecklingssamtal har pågått under en längre tid och där har jag arbetat tillsammans med min kollega Ann-Marie Markström. Projektet Utvecklingssamtal i förskolan. Praktiker för skapande av barndom, föräldraskap och professionalisering i skärningspunkten mellan hem och förskola bygger på djupintervjuer med både förskolepersonal och föräldrar. Här undersöks förväntningar inför utvecklingssamtalen, vad som faktiskt sägs under samtalen och hur aktörerna upplever samtalen.

– Vi kan se att vårdnadshavarna och förskollärarna i samtalet strävar efter att komma fram till en positiv bild av barnet. Det gör de genom att de pratar om barns utveckling, ger exempel på positiva händelser ur barnets vardag på förskolan samt diskuterar hur de ska utveckla verksamheter kring och för barnet. Om det uppkommer några svårigheter kring barnet initieras även andra tillfällen för att fortsätta lösa dessa. Vårdnadshavarna ifrågasätter sällan den bild av barnet som personalen levererar till dem. I samtalet med vårdnadshavarna uttrycks att de ofta är nöjda med utvecklingssamtalet och ser dem som meningsfulla. Det är viktigt för vårdnadshavarna att personalen är kompetenta, tillitsfulla och professionella pedagoger samt att de har följt barnet en längre tid, då detta ses som en garanti för att kunna uppmärksamma avvikelser och att gynna barnets utveckling.

– Ett annat mycket spännande forskningsprojekt som jag är involverad i gäller inskolning i förskolan, där vi i en fokusgruppstudie undersöker hur förskolepedagoger resonerar kring inskolning i förskolan, hur de väljer metoder för inskolningen, samt hur de resonerar om föräldrars bidrag under inskolningen.

– Resultatet visar att inskolningsprocessen är ett komplext fenomen, som inte enbart är omvälvande för det lilla barnet utan också för hela dess familj. Under denna period lär sig även föräldrarna om förskolan, de får inblick i det vardagsliv som skapas och levs där av de olika aktörerna, såväl barn som förskolans personal, dvs. föräldrarna lär sig bli förskoleföräldrar. Denna period är också viktig utifrån förskolans verksamhetsperspektiv då det nya barnens ska introduceras, lära känna nya vuxna och barn, kunna följa förskolans regler och rutiner, och kunna delta i förskolans undervisning. Personalen ”mjukstyr” föräldrarna till att inta de önskade förskoleföräldrapositionerna, och arbetar intensivt med att skapa ömsesidigt förtroende för varandra.

Har du fortsatt med ditt avhandlingsämne?

– Till min forskning kring bilderboken i förskolan, som också var ämnet för min avhandling, återkommer jag lite då och då.

Vad är det roligaste med forskaryrket?

– Jag har världens roligaste jobb! De frågor som jag försöker ge svar på genom min forskning är oftast mycket komplexa. Detta kräver ett kreativt arbetssätt vilket ger möjligheter till att arbeta i nätverk och samarbeta med både nationella och internationella forskare. Det är också roligt att kunna få ägna sin tid åt något som man tycker är roligt och spännande.

Vad arbetar du med annars?

– Jag undervisar på förskollärarprogrammets kurser vid Campus Norrköping. Det är mycket givande att möta studenterna vid föreläsningar, seminarier och handledningar och deras feedback är mycket viktig.

– En annan arbetsuppgift som jag har som biträdande professor är att vara handledare/bihandledare för forskarstuderande. Jag är också forskarstudierektor för forskarutbildningen i pedagogiskt arbete och forskarutbildningen i teknikens och naturvetenskapernas didaktik.

– Jag verkar också som redaktör för LiU:s populärvetenskapliga nättidskrift Venue (prenumerera kostnadsfritt) för forskning om skola och förskola. Det är viktigt att forskare kan kommunicera direkt med förskolans och skolans aktörer och föra samtal med dem kring forskningsresultat.

Läs Maria Simonssons avhandling

Bilderboken i förskolan – en utgångspunkt för samspel

Lästips

Simonsson, M. (2004), Bilderboken i förskolan – en utgångspunkt för samspel. Linköping Studies in Arts and Science 287. Skrifter utgivna av Svenska barnboksinstitutet nr 84, Linköping:UniTryck. Diss.

Simonsson, M. (2005) Pedagogers möte med bilderboken. Skapande vetande. Linköping: UniTryck.

Simonsson, M. (2016). Förskolan: en inkluderande arena för alla barn (1ed.). In: Anna-Lena Eriksson Gustavsson, Karin Forslund Frykedal, Marcus Samuelsson (Ed.), Specialpedagogik: -i,om,för och med praktiken (pp. 36-50). Stockholm: Liber.

Markström, A.-M. & Simonsson, M. (2013). Utvecklingssamtal: Kommunikation mellan hem och skola. (1ed.). Lund: Studentlitteratur

Simonsson, M (2009). Bilder av barnet. Pija Lindenbaum protagonist Lill-Zlatan. I: Markström, Simonsson, Söderlind Änggård (red) Barn, barndom och föräldraskap. Stockholm: Carlsson.

Markström, A-M, Simonsson, M., Söderlind, I., Änggård, E. (2009) Barn, barndom och föräldraskap. Stockholm: Carlsson.

Simonsson, M (2007) Barndom och kulturella artefakter. Platsens som skapas runt bilderboken. I G. Halldén: Den moderna barndomen och barns vardagsliv. Stockholm: Carlssons.

 

Skrivet av Lotte Mjöberg.