Skärtorsdag – häxornas natt!
Rödkindade påskgubbar och påskkärringar som önskar glad påsk. Det kan tyckas som en söt tradition men är i folktron en anspelning på något mörkare: häxorna som reser till berget Blåkulla för att träffa Djävulen. Nordiska museet berättar om ursprunget till denna kusliga idé.
Som många högtider har påsken förändrats under historien. Gulliga påskkärringar och färgglatt påskris är exempel på hur kristna arv och folkliga inslag blandas i dagens påskfirande.
– Barnen som är utklädda till söta påskkärringar är egentligen en lekfull blinkning till ondskan, säger Jonas Engman, etnolog med fokus på traditioner och intendent vid Nordiska museet.
Påskriset som vi köper som prydnad, användes för att piskas med under stilla veckan som påminnelse om Jesu lidande på korset och i bondesamhället låtsaspiskade man varandra.
– Vi har några få berättelser om det här från 1800-talet. Då var det bland annat en pappa som jagade runt familjen med ris. Men det verkar mest ha varit på lek, säger Jonas Engman.
Onda makter släpptes lös
Skärtorsdag var den dag då Jesus sägs ha instiftat nattvarden och senare på natten förråddes av Judas.
Enligt folktron var det då, på skärtorsdagen, som onda makter släpptes lösa. Skärtorsdagsnatten ansågs vara häxornas natt då de flyger på smorda kvastar till Blåkulla för att umgås med Djävulen och hans anhang.
I dag innebär skärtorsdagen halv arbetsdag för många och början på påskledigheten.
Den här dagen kan man också på många håll i Sverige träffa på påskkärringar, det vill säga barn som är utklädda till häxor.
De rödkindade påskgubbarna och påskkärringarna som knackar på för att önska glad påsk med påskkort och hoppas på godis eller en slant är alltså i själva verket en anspelning på något mörkare: häxorna som reser till berget Blåkulla för att träffa Djävulen.
– De är ett minne av en ganska uttalad djävulsföreställning från tiden då vi var katoliker. Djävulen är ju lite mer diskret i den reformerta kyrkan. Barnen som är utklädda till söta påskkärringar är egentligen en lekfull blinkning till ondskan, säger Jonas Engman.
Rädslan för häxorna
Under 1600-talets häxförföljelser ansågs häxorna umgås med Djävulen. I bondesamhället, det vill säga det förindustriella samhället, var man rädd för otäcka kvinnor som tjuvmjölkade kor, trollade sjukdom på folk och förstörde skörden, det var speciellt inför påsk som häxorna var i farten inför avfärden till Blåkulla.
De äldsta skriftliga beläggen på påskkärringar är från början av 1800-talet, men sannolikt har de funnits ännu längre i Sverige. De första var vuxna som skrämdes och imiterade riktiga häxor.
Dagens mer beskedliga påskkärringar är inspirerade av bondesamhällets. Korgen eller kaffepannan ska påminna om häxans smörjdon med salva som kunde förvandla till exempel en bakspade till en kvast att flyga på.
Att "gå påskkärring" är vanligt över hela Sverige, och förekommer både på skärtorsdag och påskafton. Även i Finland klär barn ut sig till påskkärringar, på palmsöndagen, och räcker över en dekorerad videkvist när de knackar på.
Källor
Från allvarlig högtid till mysig långhelg – här är allt om påsken. Pressmeddelande från Nordiska museet.
Skärtorsdag. Artikel på Nordiska museets webbplats.
Bilder: Shutterstock.com.