Så pratar du med barn om kriget i Ukraina

Kriget i Ukraina skapar oro, hos både vuxna och barn. Leg. psykolog Anna Hellberg Björklund ger råd om hur ni kan möta barnens frågor och funderingar på bästa sätt i förskolan, och hur ni undviker att vuxnas egen stress och oro påverkar barnen.

En del barn i våra förskolor vet ingenting om situationen, medan andra sett på tv, hört från familjemedlemmar eller hört jämnåriga prata om det. En del barn är direkt berörda utifrån att släkten eller bekanta finns i kriget. I den här artikeln fokuserar vi på sådant som är bra att ta i beaktande utifrån det nuläge som råder.

Även som liten kan man ha en uppfattning om att krig är farligt och kanske har man själv varit på flykt. Oavsett vad man vet om situationen i Ukraina och vilka känslor som detta väcker behöver man som barn möta trygga vuxna som kan hantera och härbärgera ens eventuella tankar, funderingar, känslor och rädslor.

Att få komma till sin förskola, där det är förutsägbart och stabilt, kan vara en fristad för de barn vars familjer är starkt påverkade av händelsen.

Som pedagog kan man känna sig osäker på hur man ska möta barnens eventuella frågor. Som rektor kan man behöva lyfta frågan med sin personal, för dem kan det kännas skönt att veta hur man svarar vårdnadshavare som vid lämningen har frågor om hur det som hänt kommer att beröras på förskolan.

Barnen tolkar situationen utifrån vuxnas reaktioner och den egna fantasin

När svåra händelser sker är våra yngsta barn mellan noll och sex år, alltså de barn vi möter i förskolan, utlämnade till vuxnas reaktioner för att tolka och förstå en händelse, även om en sexåring så klart kan greppa mer än en ettåring. Vuxnas reaktioner är avgörande för hur barnet, utifrån ålder och mognad, värderar och förstår den information som det får del av.

När vi vuxna inte möter barns frågor lämnar vi dem att själva fantisera om och förstå hur saker hänger ihop, vilket ofta kan leda till mer oro och missuppfattningar. Barnen behöver därför möta lugna och stabila vuxna, som inger en känsla av att läget är under kontroll och att det går att fråga om sådant man undrar över.

Det är samtidigt bra att påminna sig om att det inte är alla barn som oroar sig eller blir rädda för det som pågår. För förskolans yngsta barn är det oftast för komplicerat att förstå, det som snarare kan väcka rädsla är just vuxnas reaktioner och stress.

Barn läser av känslostämning

Eftersom de yngsta barnen är så utlämnade till vuxnas skydd är de experter på att känna av vuxnas stämningsläge och ta in alla icke-verbala signaler för att läsa av läget och om det är tryggt. De pejlar in röstläge, kroppsspråk, ansiktsuttryck och mimik och blir själva stressade och rädda när vuxna signalerar stress och oro.

Därför behöver vi vara vaksamma på hur vi pratar med varandra som vuxna och kollegor om den rådande situationen. Det är bra att inte prata om det om oroar oss själva när barnen finns i närheten, ofta förstår de mycket mer än vi är medvetna om.

Ta utgångspunkt i barnets funderingar

Det är viktigt att fundera på hur vi kan skydda våra yngsta barn från information som blir för överväldigande, samtidigt som de behöver få sina frågor och funderingar besvarade.

Som utgångspunkt behöver inte förskolepersonal lyfta händelsen på eget initiativ. Det finns inget egenvärde i att våra yngsta barn får information om vad som hänt. Däremot är det viktigt att vi lyssnar noga när det kommer upp frågor.

När ett barn säger något om kriget kan du tänka så här:

• Börja gärna med att fråga vad barnet har hört eller sett och följ sedan barnet i dess frågor.
• Det är bra att svara enkelt och konkret. Försök att visa att du förstått barnets fråga. Hjälp till att reda ut missförstånd när det behövs.
• Svara på det du kan svara på utifrån vad du tycker är lämpligt, men var också tydlig med att kriget inte är här och att vi är trygga här i Sverige. Vuxna skyddar barnen och vi har varandra, detta är ofta lugnande.
• Vissa frågor är svåra även för vuxna att svara på och då får det vara så. Det är helt okej att svara ”jag vet inte”, när man inte gör det – för barnet är det viktigaste att det finns lyhörda vuxna till hands som tar sig tid att lyssna och som själva är lugna, det är oftast det allra mest betydelsefulla för att de ska känna sig trygga.
• Med våra yngsta barn i förskolan handlar det om en balansgång mellan deras behov av information och behov av skydd. Här får man känna av vad som är lämpligt i relation till varje barn.
• Om något barn har väldigt stort behov av att prata om situationen kan man också föreslå att man kan rita sina tankar och funderingar, detta tycker många barn är skönt.
• För att visa att vuxna finns till hands och är tillgängliga för att lyssna kan man i stället för att prata om situationen säga: ”Vi vill bara påminna om att ni alltid kan komma och prata med oss vuxna om det är något särskilt ni funderar på, vi finns alltid här och hjälper er om det är något.” Använd ett tillfälle när alla är samlade, t.ex. i samband med samlingen. På så sätt visar man att man är tillgänglig som vuxen utan att spä på någon oro i onödan.
• Att dra ner lite på tempot i verksamheten under dagen för att kunna ha vuxna nära till hands lite extra mycket, kan skapa lugn och förutsättningar för att barnen ska kunna berätta om de tänker på sådant de t.ex. fått höra under helgen.

När man som vuxen är starkt påverkad

Känner man sig själv väldigt starkt berörd, så att det är svårt att ha kontroll över sina känslor och reaktioner, behöver man lyfta detta med andra vuxna för att få stöd, så att reaktionerna inte skapar oro och stress hos barnen som kanske inte känner igen sin pedagog och i värsta fall blir rädda och stressade.

Reaktioner att vara uppmärksam på

Det är viktigt att framhålla att många barn inte kommer att visa några särskilda reaktioner alls eller vara rädda och oroliga. Det är svårt att uppskatta hur många av barnen som känner till händelsen (många vet säkerligen ingenting) och ännu svårare att veta hur barnen tagit informationen till sig. Med fokus på trygghet, lyhördhet och närvarande vuxna som, precis som vanligt, möter barnens frågor på bästa sätt kommer vi långt i förskolan.

För de barn där ni märker att det finns frågor och funderingar om händelsen är det bra att informera vårdnadshavarna om detta vid hämtning, inte för att oroa dem utan snarare för att ge dem chansen att också möta sitt barn i funderingarna.

Finns det något barn som beter sig på ett väldigt annorlunda sätt, som man uppfattar kan ha samband med det som hänt, får man närma sig barnet och visa att man är en trygg vuxen som är tillgänglig och intresserad av hur barnet har det, fråga hur det är. Även detta är bra att förmedla till barnets vårdnadshavare när de kommer och hämtar.

Reaktioner och oro i detta skede innebär inte att ett barn kommer att bli traumatiserat. Skulle något barn visa fortsatt starka reaktioner efter någon vecka kan man lyfta med vårdnadshavarna att man är bekymrad för barnet.

Om man som pedagog känner sig fortsatt osäker i detta arbete är det bra att lyfta det med sin rektor. I många organisationer finns förskolepsykolog som kan vara ett bollplank till rektor och personal vid behov.

Ni gör skillnad!

Glöm inte bort att alla som arbetar i förskolan är viktiga vuxna för de barn ni möter. Därför är det avgörande att ta barnens funderingar på allvar och trygga dem på bästa sätt. Varma vuxna gör skillnad!

Illustration: Shutterstock.com.

Om författaren

Anna Hellberg Björklund är legitimerad psykolog och specialist i pedagogisk psykologi med inriktning förskolepsykologi. Anna har arbetat som psykolog inom förskolan sedan 2011.

Ett område som Anna inriktat sig särskilt på är hur förskolan kan stödja barn som upplever kris och trauma.