Kreativ projicering i förskolan
Digitala verktyg, i detta fall lärplatta och projektor, kan uppmuntra till rörelse och att barnen blir kreativa producenter. Maria Högberg ger flera tips om hur du kan använda projicering på ett kreativt sätt. En favorit i repris ur Förskoleforums stora artikelsamling.
Att använda digitala verktyg i förskolan förväxlas ofta av utomstående, och ibland även pedagoger, med att barnen ska sitta med en surfplatta och spela på appar. De digitala verktygen kritiseras därför ofta för att barnen då blir stillasittande och bara konsumerar. Med denna artikel visar jag att det är något helt annat!
I förskolans läroplan Lpfö18 finns bl.a. följande mål inskrivna.
Förskolan ska ge varje barn förutsättningar att:
- Utveckla nyfikenhet, kreativitet och lust att leka och lära,
- Utveckla förmåga att fungera enskilt och i grupp, samarbeta, hantera konflikter och förstå rättigheter och skyldigheter samt att ta ansvar för gemensamma regler,
- Utveckla fantasi och föreställningsförmåga,
- Utveckla motorik, koordinationsförmåga och kroppsuppfattning
- Utveckla sin kulturella identitet samt kunskap om och intresse för olika kulturer och förståelse för värdet av att leva i ett samhälle präglat av mångfald samt intresse för det lokala kulturlivet,
- Utveckla förmåga att upptäcka och utforska teknik i vardagen.
Här kommer några exempel på hur de digitala verktygen kan underlätta och tillföra något i undervisningen just utifrån dessa mål.
Dans digitalt
Flera av barnen på förskolan där jag jobbar tycker mycket om att dansa. De vill ofta att vi sätter på musik så de kan dansa. För att bara dansa fritt så fungerar det bra med bara musiken. Lärplattan kan ligga uppe på en hylla utan att synas. Men ibland är det roligt att låta barnen inspireras av andra personers dans. Då kopplar vi ihop lärplattan med projektorn och projicerar upp film som innehåller dans och rörelse. Det kan vara ett filmklipp med balett eller Babblarna som dansar. Det kan också vara inspelade filmer när någon dansat till ”Just dance” där man får instruktioner vilken rörelse som ska utföras. Då blir det ”dansprogrammering”.
Min erfarenhet är att detta inspirerar barnen att prova nya rörelser och försöka göra likadant. Har man barn från andra kulturer så är detta också ett enkelt sätt att visa de barnens danskultur.
I ett av rummen som vi använder till detta, har vi en spegel mittemot väggen där bilden projiceras. Det gör att barnen både kan se sig själva där samtidigt som den projicerade bilden också syns där. Detta gör att barnen använder sig av hela rummet eftersom de ser bilden på flera ställen och inte bara på en vägg.
Fånga fiskar digitalt
Något annat som är spännande är att jobba med ljus och bild och hur detta kan fångas upp. Om man projicerar en film med t.ex. fiskar som simmar så kan barnen ”fånga” fiskarna på sin kropp. De kan då själva vara i bilden och se hur fiskarna simmar på deras arm eller mage. Här fungerar spegeln återigen väldigt bra då de enkelt ser sig själva, men det fungerar även utan spegel genom att bara titta ner på sin egen kropp eller på andra barn. För att förstärka denna upplevelse kan man erbjuda barnen stora vita t-shirts som fångar upp bilden extra tydligt.
Ett annat sätt att ”fånga” fiskarna är att ge barnen ett vanligt papper eller en kartongbit. När man håller pappret i bilden, så ”fastnar” bilden på pappret. Man kan också använda ett vitmålat Pringles-rör eller botten på en plasthink (en yoghurt-burk eller liknande).
Digital skuggteater
Om man hänger upp ett bomullstyg mitt i rummet och projicerar en bild på tyget, så kommer bilden att synas på båda sidorna av tyget. Om man är på den sidan där projektorljuset kommer ifrån, så kan man spela skuggteater i bilden som åskådare på andra sidan tyget kan se. Skuggteater är inget nytt i sig, men då har man oftast bara haft en lampa som lyser och ger skuggor mot en enfärgad bakgrund. Nu med hjälp av projektorn kan man välja kuliss till sin skuggteater.
Många tror att allt måste vara vitt som man projicerar på, men jag har upptäckt att brun kartong ibland är det som fungerar allra bäst. I alla fall om det är starka färgkontraster i i bilden man projicerar.
Wellpapp som sakta förs uppåt och neråt när det fångar upp bilden, kan ge intrycket att en vanlig stillbild rör sig. Det kan också bilda en spännande bakgrund till en värld som byggs upp med olika byggmaterial. T.ex. en skog, stjärnhimmel eller stad.
Man kan också projicera bilden rakt in i en stor kartong och på så sätt kunna krypa in i en värld tillsammans med t.ex. Babblarna eller en massa fiskar. Stora kartonger kan man fråga efter på en hjälpmedelscentral eller något annat ställe som får större föremål levererade till sig.
Måla digitalt
Om man projicerar upp en bild på väggen så kan man ofta få syn på nya detaljer som man inte sett tidigare. Detta kan vara ett spännande sätt att undersöka ett material. Om man också spänner upp ett stort papper på väggen där bilden projiceras så kan man måla i bilden. Det fungerar bra om man vill måla av något, men också för att låta fantasin flöda. Kanske ser man detaljer i bilden som ser ut som något helt annat och målar det istället. Man kan också använda former i bilden för att skapa något annat. T.ex. kan en blomma bli vingarna till en fjäril.
Att bara stå och måla fritt med olika färger med en blomsteräng projicerad på pappret kan också vara befriande och härligt. Då behöver man inte tänka på varje streck man själv gör och om det blir ”fint” eller inte. Tillsammans med den projicerade bilden blir det en härlig bild. Min erfarenhet är också att en projicerad bild kan hjälpa till att hålla fokus längre när man målar och uppmuntra fler barn att prova.
Digital lekinspiration
I barnens lek och utifrån deras intressen, kan man förstärka eller inspirera med hjälp av projektor, bild och film. Om några barn pratar om att de åkt bergochdalbanan och andra barn aldrig upplevt detta, så kan man skapa en egen upplevelse på förskolan.
På Youtube finns massor av filmer där personer filmat sin åktur i olika bergochdalbanor. Man kan då bygga upp sittplatser framför ytan där filmen ska projiceras. Sedan får man tillsammans ”åka” bergochdalbanan. Jag lovar att det till och med kommer killa lite i magen under denna resa, fast det bara är på film.
Vill man ut och åka tåg så söker man istället på tågresa osv. På en förskola åkte barnen först tåg till Göteborg, vilket tog några timmar dvs. hela förmiddagen på förskolan. Under den tiden satt barnen och pratade, fixade fika och lekte i tåget medan resan pågick. När de sedan kom fram till Göteborg, fick de åka bergochdalbana på Liseberg. Pedagogens erfarenhet från denna lek var att tågresan blev en naturlig mötesplats där många barn som sällan möttes i leken hittade varandra. Det blev många spännande möten och samtal under resans gång.
Artikeln är en favorit i repris ur Förskoleforums stora artikelsamling. Den publicerades ursprungligen 2020-02-11.
