Inspirerande samarbete: När leken ger plats för alla känslor
I en värld som blivit allt mer systematiserad och intellektualiserad behöver vi träna oss i att vara tillsammans, med alla våra konstiga, knasiga känslor, för att skapa en medmänsklig och hållbar värld. Orden kommer från Stina Balkfors, projektledare på Tillitsverket.
Foton: Lindängehus förskola och Tillitsverket
Lekande utforskningsarbete på avdelningen Milano
Allt material som vanligtvis finns i en av lokalerna på Lindängehus förskola är bortplockat. Barnen på avdelningen Milano möts av en helt ny miljö när de kommer in i rummet som domineras av genomskinliga tyger, draperade i taket och längs väggarna.
Till en början är det härligt att springa mellan tygerna och snurra, skratta och röra sig tillsammans. Så småningom sjunker tempot och barnen samlas förväntansfullt i en ring mitt på golvet.
En av de vuxna börjar berätta, sjunga och med hela kroppen bjuda in till en spännande resa. Snart är en magisk fantasivärld etablerad och barnen får träda in i roller som kräver mod, uppfinningsrikedom och en rad andra förmågor.
Under två veckor pågår ett lekande utforskningsarbete på förskolan, där barn och pedagoger tillsammans kastar sig in i kaos, tillit, styrkemätningar, samarbeten och glädje. Hierarkier rubbas, roller förskjuts och nya insikter uppstår. Madeleine Jönsson jobbar som barnskötare på Lindängehus förskola och har sett oväntade mönster ta form:
”De barn som vanligtvis inte hittar varandra i leken verkar kunna göra det i de här miljöerna. Vi tror ju att vi känner barnen, och vet hur de är, men här ser vi att det ändras. Här finns ett tillåtande, här kan de våga prova nya roller”.
En människa behöver känsligheten genom hela livet
Tillitsverket är i starten av ett treårigt samarbetsprojekt med två förskolor i Malmö, Lindängehus och Diamantens förskola. Tanken är undersöka vad som kan förstärka barns kontakt med sina egna känslor. För det är just det som är utmaningen: att barnet själv utifrån sina egna känslor kan förstå sig själv och sin omgivning – inte att vuxna talar om för barnet vad som är rätt och fel.
Och i en fri miljö där leken, fantasin och kreativiteten släpps loss finns goda möjligheter att möta olika känslor.
Första året är projektets utforskande del, då Tillitsverket tillsammans med förskolorna undersöker vilka miljöer och aktiviteter som fungerar bäst, och vilka förhållningssätt och attityder som bidrar till att skapa en atmosfär där känslor och känslighet får vara i centrum.
Utgångspunkten är frågan: hur kan vi skapa en upplevelse i barngruppen av att ”här kan jag få finnas, och vara den jag är, med alla mina känslor”.
Att gå in i ett tre år långt samarbete kan vara ett stort åtagande för en förskola, och kräver att projektet kan kopplas till det som redan sker i det löpande arbetet, säger förste förskollärare Gunilla Aronzon på Diamanten, och fortsätter:
”Det har redan väckt många funderingar hos pedagogerna och diskussionerna är intensiva. Vi vet inte var vi kommer att hamna, men vi ser att vi får nya sätt att använda estetik och nya sätt att se på barnen. Det är så mycket andra värden som står i fokus nu, det digitala inte minst, och ibland är det gott att det kommer någon utifrån och lyfter fram det som kanske kommer lite i skymundan, och ger oss stöd i att återupptäcka leken och fantasin.”
Under de kommande två åren av projektet ska det produceras fortbildningar, workshops och en metodbok för förskolan. Allt baseras på kunskaper och erfarenheter som formuleras under den undersökande fasen.
Redan i dag är de gemensamma reflektionerna som görs i slutet av varje dag ett värdefullt kunskapsunderlag. Emy Cederblad, förste förskollärare berättar:
”Reflektionerna ger substans och djup till det vi gör. Vid varje aktivitet med barnen är det alltid en från Tillitsverket och en pedagog som observerar för att fånga det som händer. Och i diskussionerna möts våra respektive perspektiv och ger oss helt ny input”.
Älva eller troll? Kung, riddare eller tomte?
Barnen på Milano har fått kliva in i den magiska teatergarderoben och förvandlat sig till modiga prinsessor, riddare, kungar och troll. Dagens lek blir ett drama som avslutas med en parad genom hela förskolan, till tonerna av en särskild paradsång.
Några barn delar med sig av sina kostymer, en kamrat från en annan avdelning får en kungakrona på sitt huvud när tåget passerar. Det är som om barnen vill säga ”Kom med – ni kan också vara en del av detta härliga som händer!”
Victoria Jacobson arbetar som förskollärare på Diamantens förskola, och berättar om hur det intensiva lekandet har fått henne att upptäcka nya saker i barngruppen:
”Vi såg att det var knaggligt i början, några barn ville bara observera, men ju fler dagar som gick ökade deras lust att leka tillsammans och de klev fram på ett helt nytt sätt. Jag har sett så mycket i leken under de här veckorna med Tillitsverket, särskilt vad gäller de barn som inte har det verbala språket, och nu har jag massor av trådar att jobba vidare med.”
Både pedagoger och deltagarna från Tillitsverket är överens om att vi människor måste sträva efter att bli de bästa människor vi kan bli, i en allt hårdare värld. För det behövs en förskjutning mot ökad emotionell kompetens och ökad livsglädje – och i vilket sammanhang kan detta utvecklas bättre än i leken? Eller som barnläkaren Lars H Gustafsson uttrycker det:
”Leken är den bästa fredshandlingen vi kan ägna oss åt just nu”
